Etikettarkiv: bi

Intakt “bucketlist”

Tatueringsmässan är flyttad och personen som skulle tatuera mig kan inte komma på den nya tiden. Så mitt lilla bi får sitta kvar på kylskåpet och även denna så kallade dröm blev inställd detta år. Min så kallade lilla bucketlist blir intakt.

Tidigare detta år blev det ju inga vattenskidor för mig och nu detta med drömtatueringen. Ja, ja.. det är väl en mening med detta också att detta inte ska ske nu, detta år.

Det är för övrigt mycket som inte ska ske detta år 2016. Inte är jag bitter inte (eller?!) men nog börjar det bli lite för mycket nu som inte går min väg. Vad är meningen med det, tro?

Tidigare år har jag knappt stuckit fram hakan eftersom jag inte orkat gällande drömmar av olika slag. Haft nog att gå runt så att säga. Börjar komma tillbaka i det läget när det blir bakslag på bakslag och då handlar det inte bara om inställda praktiska saker. Det är så mycket mer som inte går min väg.

Inte är jag bitter inte…

Flytt, tatuering & ljusare tider

Har snart haft semester i fyra veckor. Komma ner till vila och att bara var här och nu på riktigt är svårt. I år har det tagit längre tid än vanligt. Helt klart. Men sista veckan har jag bara tagit dagen som den kommit och i det finns en härlig känsla. När man kommer dit vill säga…

Tanken var att i år bocka av en av mina drömmar, som fanns på min bucketlist. Fick ett presentkort av Anna när jag fyllde år senast där tanken var att jag skulle åka vattenskidor i sommar. Så blev det nu inte eftersom den bokade firman helt plötsligt tog bort just vattenskidor på programmet. Resan till Malmö var redan bokad och klar, och det gick ju bra ändå. Men den drömmen är fortfarande en dröm…

Biet som ska sitta på min vänstra axel.

…däremot ser en annan av mina drömmar nu ut att bli av. Har alltid velat ha en tatuering. För ett par år sedan blev jag också klar över motivet. Ett litet bi som hänger på min kylskåpsdörr som jag tycker mycket om. Den lilla kompisen ska nu hamna på min vänstra axeln och följa med mig ända tills kistlocket slår igen.

Tillfället kom helt oförhappandes när jag igår såg Artelius Tattoos erbjudande på Instagram. Hon kommer till Uppsala den 24 september och ska var med på en tatueringsmässa och hade lediga tider kvar. Jag slängde iväg en förfrågan och nu är jag bokad! Spännande värre…

Biet är symboliskt för mig och sen gillar jag just detta lilla bi. Kan känna samhörighet på flera plan med ett bi faktiskt.

På Annas balkong
Fika tidigare i juli med Anna och Elias på deras balkong.

På måndag flyttar Anna från Storvreta. Tänker lite djupare på det och det är slutet på en epok i familjens liv. Vi flyttade ut hit 1994 och Anna var drivande i det beslutet.

Nu, efter nästan 22 år flyttar hon tillbaka till Uppsala. Elias får börja åka buss, men hon kommer närmare Tofflan och hyran blir lägre för henne. Elias kommer fortfarande att bo hos mig på halvtid så helt ensam blir jag inte. Men visst känns det lite märkligt, men det är ju så att ingenting är bestående. Det visar ju även hennes val att byta jobb efter många år på samma ställe.

Storvreta har varit och är toppen för barnfamiljer. Så med facit i hand är jag glad att Anna övertalade mig att flytta. Det blev så bra för våra barn. Min plan är att bo kvar tills Elias har gått ut grundskolan. Han har idag nära till plugget och så länge räntor och sådant ligger på den extremt låga nivån som de gör nu, fungerar det bra för mig också rent ekonomiskt, även om ett par rum numera står tomma, att bo kvar.

Det är självklart för mig att hjälpa henne på alla sätt jag kan. Så det blir en del bära och sådant på måndag. Det är också min sista semestervecka. Fan, vad tiden går fort…

Maja är ute mer och mer

Varje förmiddag öppnar jag altandörren och låter Maja få vara ute så länge hon vill. Det är lite påfrestande, men jag vet att jag måste släppa kontrollen. Hon är ute allt längre och just när jag skriver detta så hör jag inte pinglan längre. Hon har hittills alltid kommit tillbaka och givetvis så gör hon det även den här gången.

Idag hade jag tänkt att ta en långpromenad till Fullerö Handel. Har inte varit där på flera år och någonting måste jag ju göra för mig själv. Ibland är ensamhet och nötning det som är nyttigast för mig. Att liksom tvingas landa. Gilla att umgås med mig själv helt enkelt och inte fly som alltid tidigare.

Ni som följt mig vet att jag har väldigt svårt för att ta stöd och hjälp från andra. Det ska då ha gått väldigt djupt i negativ riktning mitt mående och där är vi inte idag. Det har snarare blivit ljusare och bättre och det mesta har jag klarat på egen hand. Det ni! (;-)

Men att sträcka sig så långt att säga att jag ser framemot hösten och det som väntar, hmm nja det vet jag inte. Fast nu har jag ju tatueringen och min lilla bikompis att längta till… (;-)

Bucketlist

Bucketlist – att göra det man mest av allt vill innan det är över för den här svängen. Det jag vill hinna med innan jag går över till Andra sidan och ja, det är i mest önskad ordning så att säga:


2002 döptes Ellet av min fina arbetskamrat Allan som numera inte finns med oss. Han har även döpt tjejerna.

* Få uppleva mitt yngsta barns 50-årsdag
Då kan jag lämna in och känna att de klarar sig själva. Skulle både kropp och själ orka så är jag nästan 87 år… vem vet? Kanske är det krut i gubben då? Men just att få vara med om detta, det står högt på agendan numera. För att jag vill och då har varit med dem alla då de passerat de femtio. 37 år till som Jerry? Jo, jag tackar jag… (;-)

 

Madonna
Tänk att sitta och vänta bakom scenen…

* Backstagepass på Madonnakonsert
Är helt säker på att jag skulle svimma av då och drabbas av kraftigt hjärtflimmer. Kanske skulle min högsta önskan (se ovan) då få ett abrupt slut… hehe 

Detta är en av de önskningar i mitt liv som jag tror är minst troligt att jag får vara med om. Varför jag liksom? Men man kan väl få drömma? Tänker mycket på henne och hur det skulle vara att få träffa henne på riktigt så att säga.

Hon är ändå med mig genom musiken och drömmarna, denna fantastiska själ!

 

Åka vattenskidor
Har alltid varit en dröm hos mig…

* Åka vattenskidor
Vet inte varför, men det har alltid varit någonting som jag vill göra. Nu finns ju inte förutsättningarna för att det ska bli av bara sådär. Men någongång innan benen ger upp, så vore det en trevlig erfarenhet.

Kanske finns det någon som kan puffa mig i rätt riktning gällande denna dröm? Nummer tre på min drömlista.

 


Tänk att ha den här lilla rackarn med sig överallt…

* Tatuera ett bi på ena axeln
Det finns en studio i byn, men jag har aldrig kommit iväg. Motivet vet jag också, så det är väl bara ren och skär snål- och slöhet som ligger bakom att biet inte sitter på axeln. Han är ju ganska stark i färgerna så billig tror jag inte att han blir.

 

View of Sydney Harbour by photoeverywhere.co.uk
Får jag någon gång se Sydney live?

* Resa till Australien
Island och Irland är redan klara och nu är det den dyraste och längsta resan kvar. Många timmar på plan och en mycket välfylld plånka behövs. Frågan är ju om jag någonsin kommer att ha råd med denna högt önskade resa? Att vilja är inte detsamma som att kunna.

Vilken är din egen bucketlist?

Blogga om det och länka gärna hit. Nu vet jag att bloggarna är ett utdöende släkte, men det kanske finns någon kvar därute?

Den galna blondinen i Uppsala

UppsalaTidningen har i senaste numret en artikel om La Rubia Loca – den galna blondinen. Det är en relativt nyöppnad tatueringsstudio i Uppsala och när jag gick in på deras hemsida så blev jag i eld och lågor!

När jag kollar i Sandra Wickbergs galleri så får jag se att hon har tatuerat en humla! Åhhh! Jag har själv alltid velat ha en humla eller ett bi tatuerat på min egen lekamen. Tala om att jag nu själv blir sugen att själv bli gaddad.

Studion heter La Rubia Loca Tattoo och ligger på Vaksalagatan 18 B i Uppsala. De har även en egen facebooksida.

Sandra Wickberg driver studion och till sin hjälp har hon medarbetaren Oscar Dnr.

Har faktiskt en drömhumla hemma i huset. Lite enklare men jag gillar den humlan och den skulle jag vilja tatuera in: