Etikettarkiv: betyg

Ett lyckligt slut på en lång krokig väg

Den sommaren i juli 2005…

Detta är historien om en gosse som inte ens hade fyllt tre år när allt började. Då hamnade gossen under vattnet vid en semesterresa. Efter det ville gossen aldrig närma sig vatten igen om det nu inte handlade om att hans mor och far ville duscha honom. Men det var aldrig roligt och många blev åren då det var tandagnisslan och gråt.

Att åka och bada var det aldrig tal om. Gossen vägrade och stod mest vid sidan om. Föräldrarna gjorde sina försök att doppa fötterna tillsammans med gossen, men det gick inte. Så han fick stå där vid sidan om när alla andra badade. 

Åren gick och gossen blev större. Den otålige och nervige fadern ville att den älskade gossen skulle börja på simskola. Året var 2010. Men fadern förstod då inte vidden av den oro gossen kände för att ens vara i närheten av en simbassäng. Att börja i fel ände och direkt gå på simning när det handlade om att överhuvudtaget vara i närheten av vatten, det förstod inte fadern då och det var ett stort misstag som fördröjde allting under ännu fler år.

Fadern ångrade sig djupt när han såg skräcken i sin gosses ögon och förstod att detta låg på ett helt annat plan än vad han trott. Gråten och ångesten fick fadern att backa. Det blev ingen simskola det året och skulden för den negativa upplevelsen gjorde att alla försök lades på is under lång tid. 

Skolan kräver att alla barn ska kunna simma. Kan de inte detta får de inget betyg i idrott. Med den vetskapen försökte både modern och fadern under flera år att få stöd från skolan i detta, men det sköts bara på framtiden. Åren gick och löftena bröts gång efter annan. När gossen gick i åttonde klass fick fadern nog och satte gossen i privat simskola hos Linnéas simskola. Cia blev hans lärare under två terminer och i början handlade det om att ens närma sig en simbassäng. 

När man tar egna initiativ och hjälpen från skolan uteblev får man ingen stöd på något plan, men valet fanns inte där eftersom tiden gick och simprovet måste klaras av innan högstadiet tog slut. Ett tag kändes vägen så lång och krokig, men sakta men säkert blev allt bättre och tillslut var gossen i vattnet. Han kämpade och han gav sig inte. Rädslan förbyttes mot mod och med Cias tålmodighet och pedagogiska sätt gick utvecklingen sakta men säkert framåt.

Första gången fadern såg sin gosse i bassängen kom tårarna. Det var väldigt känslosamt att se detta och få följa stegen framåt. Tillslut ville gossen klara sig själv och fadern följde inte med på vattenträningen. Vilken utveckling det blev under den första terminen, Gossen simtränade nu i en bassäng ensam med Cia efter att under så många år inte ens velat bada och vara i närheten av vatten. Vid det sista tillfället den första terminen var både modern och fadern på plats och tittade på sin otroliga gosse. Inte ett öga var torrt.

Tårar och starka känslor var det också den dagen gossen simmade. Efter lång kamp och många stunder i bassängen satt simningen där i början på 2018. Det som fattades var att få upp konditionen så att gossen skulle klara 150+50 meter (bröstläge samt ryggläge) och få det där godkända simprovet. Men det tog ytterligare några månader innan det blev dags för simprov.

Simträning i september 2018 då fadern var med.

Döm om min förvåning när skolan i höstas helt plötsligt erbjöd sonen en plats för att lära sig att simma. Bättre sent än aldrig kan tyckas men det möjliggjorde att sonen nu kunde träna upp konditionen för att orka med simprovet. Varje fredag åkte två gossar till Fyrishov och tränade. Idogt och vecka efter vecka.

När jag idag satt på bussen på vägen hem fick jag ett SMS från gossen. Han skickade en skärmdump med texten: 

Simkunnighet 150+50 meter (bröstläge samt ryggläge). Grattis till att du klarade simtestet, väldigt kul och bra jobbat! Eleven kan även simma 200 meter varav 50 meter i ryggläge.

Världens största sten släppte från bröstet. Fadern blev otroligt känslosam och efter alla dessa år, är gossen nu framme vid sitt mål.  Ett lyckligt slut på en lång krokig väg. Faderns stolthet vet inga gränser över gossen som aldrig gav upp, trots de svåra förutsättningar han hade från början när han den där olycksaliga dagen i juli sommaren 2005 hamnade under vatten.

När jag tänker på hela den här resan blir jag gråtmild och så tacksam över att det fått ett lyckligt slut. Detta är verkligen någonting att fira!

Gossen och hans pappa 2005 i Örebro.
Annonser

Skolavslutning & jobbdag

180611 Skolavslutning

Elias gick ut åttonde klass igår. Traditionell skolavslutning med nationalsång, uppträdanden av elever, utdelning av stipendier och betyg i klassrummet efteråt. Fröken slutar inför sista året och alla fick en kram innan de lämnade klassrummet.

180611 Jordgubbstarta

Gubben vipsade och Anna gjorde resten. Lika god som tidigare, den traditionella jordgubbstårtan. Vi fikade, pratade om nuläge inom familjen och hade en fin samvaro tillsammans. Nu har han ett år kvar, vår yngsta son… ett år till i samma lägenhet… Tiden går så fort.

Det är nog så att när jag ”är igång” mår jag bättre. Orkar liksom inte tänka så mycket och det är bra för mig.

Avbröt min semester tillfälligt idag för att vara med på en kursdag om Public 360. Det är ett nytt dokument- och ärendehanteringsprogram  som ska införas på jobbet under sommaren och jag känner att jag vill vara med från början så jag hänger med i utvecklingen. Jag hängde med hyfsat fram till kl 15.00, då vet var som att få en klubba i skallen. Försökte dölja mina gäspningar, men det gick bara inte. Vad som sades minns jag knappt eftersom jag kämpade med att hålla mig vaken. Ja så illa var det faktiskt, men jag klarade av det!

I morgon är det full fart igen. Ska till Arlanda och vända tidigt. USA-resenärer i tre veckor ska lämnas av för flyg till Los Angeles och gubben blir med bil i dessa veckor! Jippie!!

 

 

Mer ork

Vågar knappt skriva orden, men jag tror att ett skifte är på gång. Visserligen är jag inte helt “ren” och så men det är en hjälp som jag kommer att ha länge i mitt liv nu. Sista veckan har jag känt tendenser till mer ork och att jag orkar lite lite längre på eftermiddagarna. Det är en så pass skillnad att jag kom på mig idag att ha orkat allt längre under dagarna sista veckan. Så underbart det är att känna lite mer ork!

Jag och tjejerna julafton 2017

Min äldsta dotter har fått jobb i England! Hon far redan på söndag och jag är så glad för hennes skull. Min yngsta dotter fick betyget C i samhällskunskap. Pappastolt som en tupp! Det händer saker med flickorna i familjen!

Anna och Tofflan flyttar snart in till stan! Efter mer än 10 år som sambos tar de steget! En vinst för alla – åtminstone på sikt för en del, det är min övertygelse!

Samtal och förklaring lugnade mina onda aningar. Omorganisation och effektivisering kan man säga vad man vill om, men ibland är det nödvändigt för att saker och ting ska komma framåt.

I nuet och det positiva.

Orange is the New Black på 12 dagar

Nu har jag sedan midsommarafton tröskat mig igenom alla fem säsonger av Orange is the New Black. Det är sammanlagt 65 avsnitt där varje säsong består av 13 avsnitt. Första avsnittet släpptes i juli 2013 och den senaste säsongen i juni 2017.

Jag fungerar på det sättet att när jag väl sätter mig ner och kollar på en serie (vilket jag sällan gör) då vill jag se allt, på en gång. Det är ju omöjligt och ibland måste man pausa, så det tog mig 12 dagar att se alla avsnitten, sådär lite lagom maniskt, men ändå inte extremt enligt mina egna kriterier på vad mani är.

Jenji KohanOrange is the New Black är skapad av Jenji Kohan (bilden) och handlar om kvinnliga fångar som sitter på fängelset Litchfield.

Huvudkaraktären Piper Chapman (spelas av Taylor Schilling) sitter av ett 15 månader långt straff för att ha smugglat knarkpengar.

Man får följa hennes öden under fängelsetiden samt flera andra fångar med tillbakablickar från deras liv. Serien är ganska ojämn tycker jag och ibland förstår jag inte riktigt vitsen med vissa tillbakablickar och vissa segment i handlingen blir utdragna och det händer ett par gånger att jag helt tappar fokus.

Men oftast är det sebart och hyfsat intressant och många öden är tänkvärda och djupa i sitt berättande. Jag vill helt enkelt veta mer om en del och kan ibland tycka under tittandets gång att de skulle ägna sig åt färre karaktärer och gått lite mer på djupet. Nu blir det lite flyktigt ibland och som sagt, jag förstår inte riktigt meningen ibland med varför vissa scener är med.

Uzo Aduba
Uzo Aduba spelar den färgstarka karaktären Suzanne "Crazy Eyes" Warren.

Vill inte spoila någonting utan konstaterar bara att det var helt klart värt att se hela serien i detta kompakta format. Några av karaktärerna kommer jag att sakna såsom Alex Vause (Laura Prepon), Galina "Red" Reznikov (Kate Mulgrew), Suzanne "Crazy Eyes" Warren (Uzo Aduba) och Poussey Washington (Samira Wiley). Skräckblandad förtjusning kände jag för Carrie "Big Boo" Black (Lea DeLaria) under seriens gång.

Har ingen aning om hur autentisk serien verkligen är eftersom jag varken är kvinna eller har suttit inne. Ibland känns vissa ageranden märkliga, men kanske är det för att kunna föra handlingen framåt, vad vet jag. Vissa karaktärer gick mig på nerverna medans andra som sagt var sympatiska och intressanta att följa.

Många dialoger och händelser kändes utdragna och onödiga och jag förstod inte riktigt kopplingen även när det handlade om nutid. Det fanns undantag givetvis vilket i de fallen kändes äkta och berörande, men alltför ofta var det (och då speciellt i säsong 3 och 5) ganska uddlös handling i flera avsnitt. Sen är jag sjukt missnöjd med hur säsong 5 slutade och det är det närmaste spoilande jag tänker skriva om.

Orange_is_the_new_Black

Säger som så att jag NU vill se säsong 6, men den har premiär först 2018. Det kommer även en sjunde säsong 2019.

Sätter betyg på varje säsong och sen ett totalbetyg enligt IMDB:s betygskala:

Orange is the New Black
Betyg säsong 1 6 av 10
Säsong 2 7
Säsong 3 4
Säsong 4 6
Säsong 5 5

Totalbetyg blir en redig 6

Skolavslutning & regnbågsflaggan

8 juni 2017 Skolavslutning

Här är jag, Anna och Tofflan på väg till Elias skolavslutning.

8 juni 2017 Skolavslutning

Många föräldrar och anhöriga var samlade på skolans baksida.

8 juni 2017 Skolavslutning

I Storvreta hålls alltid skolavslutningen på torsdagskvällen. Det tycker jag är en bra lösning eftersom fler kan delta och sen blir fredagen den första sommarlovsdagen då barnen kan ta det lugnt och många föräldrar kan jobba som vanligt.

En arbetskamrat kom skenande mitt på dagen och hade på förmiddagen varit på sitt barns skolavslutning. Timbanksuttag och stress, det slipper vi som bor i Storvreta (;-)

8 juni 2017 Skolavslutning

Efter avslutningsceremonin samlades klassen för att fröken skulle dela ut betyg.

8 juni 2017 Skolavslutning

Vi var snabba hem till det som väntade… (;-)

8 juni 2017 Skolavslutning

Anna fixade tårtan och jag förberedde så gott det gick innan med att vipsa grädden och göra i ordning gubbarna så de gröna piggarna var borta.

8 juni 2017 Skolavslutning & jordgubbstårta

Det både ser och sen smakade det otroligt gott. Det blev ett par bitar för oss alla…

Det blev en fin kväll. Vi pratar och stojar alla och energinivåerna stiger. När detta skrivs är Anna och Tofflan i London.

Jag följer dem på Instagram och hoppas att deras resa blir ett minne för livet för dem båda. [Instagram Anna] [Instagram Tofflan]

 

6 juni 2017 Regnbågsflagga

På nationaldagen såg jag att en i grannskapet hissade regnbågsflaggan. Det gjorde mig hoppfull och glad. För mig står den flaggan för inkluderande och att man får älska vem man vill.

Det känns som rädslan och modet sviktar på sina håll ju mer människor vi blir i vårt land. Synen som exkluderar och vägrar erkänna att vi finns, den kommer jag aldrig att acceptera även om jag då själv kommer att bli kallad för att exkludera och göra skillnad. Det resonemanget har jag aldrig förstått för hur ska man kunna inkludera någon som inte ens vill erkänna att man finns och kallar en för hemska saker?

Att se regnbågsflaggan vaja fritt ger mig ändå hopp, trots att utvecklingen på sina håll ser allt dystrare ut just genom religionen och kulturella skillnader där människor enbart exkluderas för att de älskar någon av samma kön. Det är egentligen inte klokt att vi fortfarande år 2017 ens lägger vikt vid sådant.

Jobb, dröm & Britneys senaste

Ett fall av kraschad hårddisk, ett annat av internetanslutning som bara dog och sen dessa hybrider. Jag älskar dem, inte tu tal om annat, men ibland ställer sig uppdateringarna på kö och då får IT-koordinatorn rycka in med manuella medel, vilket tar tid och stressen ligger och lurar när det dessutom är annat som pockar på min uppmärksamhet.

Idag var det lite väl ett tag, men jag tycker mig ändå ha kontroll på andningen och att inte spåra ur. Tycker mig ha, vilket jag sagt tidigare och då jag ändå inte fått stopp på tempot och snurrerierna. Den där förbenade balansen även här. Vill inte tillbaka till känslan jag hade strax före semestern, då var pluggen på väg att dras ur.

Webbarna uppdaterar jag nästan helt ensam nu när C är på varmare breddgrader och går “Vägen”. Före det semester och det börjar kännas nu att det var ett tag sedan som vi var flera på själva webbandet. Det är mycket småskrufsande och pill hela tiden. Men som sagt, jag ska inte klaga. Hellre lite för mycket än att inte ha någonting alls att göra. Balans var det ju.

Lunch idag med syrran där vi delger varandra skavandet i livet och går vidare. Träffas inte ofta, men när vi träffas känns det som om vi fortsätter där vi var senast.


Australien och Melbourne 2019?

I morse eller rättare sagt i natt kom det till mig. Australien 2019! Det vore väl något? Grabben har gått ur nian, jag säljer min bostadsrätt och begär tjänstledigt från jobbet. Minst ett halvår. Syrran vill att jag ska vara förnuftig och fixa lite innan, men jag känner bara att nu jag har safeat i hela mitt liv. Inte vågat kasta mig ut någonstans. Blir äldre och tåget går snart för sådana här saker.

Första steget är ju att skaffa kontakter i Australien. Tips någon? Sen att lägga undan lite, även om jag tror mig få lite över när jag säljer bostadsrätten. Drömma kan man ju alltid göra, men en gnutta allvar ligger bakom orden Australien 2019. Det är ju mitt sista drömland att åka till. Har fått mina andra drömmar uppfyllda redan vad det gäller resandet. Det är bara Australien kvar.

Australien 2019 kommer jag att bearbeta några vändor till, både i vaket och annat tillstånd, den saken är klar!

Sen har Clabbe ordnat in mig hos tandplågarn. Jag måste för att inte vara tandlös vid 60! Det är bara att försöka igen. Avbröt mitt tidigare försök för några år sedan att få ordning på garnityret för att kostnaderna skenade. Bara undersökningen går på 1300 bagis, men vad ska man göra som sagt? Vi lunchade igår och kom in på det delikata ämnet. Han tog tag i saken och fixade tid hos sin egen tandläkare som han pratade så gott om. Kan man bli sövd, tro?

Britney Spears "Glory" 2016

Britney Spears har släppt en ny platta med namnet Glory. Jag har ju tidigare skrivit hela bloggposter om hennes nya alster, men den här gången så struntar jag i det. Det beror helt enkelt på den mediokra kvalitén vilket det låga snittbetyget 2,23 skvallrar om.

Detta att jämföras med hennes förra platta från 2013 Britney Jean som fick 2,64 och redan då var det sisådär. Femme Fatale som kom 2011 fick hela 3,75 i snitt och till och med Blackout från 2007 är recenserad på denna blogg och den fick 3,41. Minnesvärt från den plattan är att de 6 första låtarna hade ett medelbetyg på hela 4,66! Jag älskade dem!

Men tyvärr så har det gått åt fel håll gällande Britney Spears. Allt sämre album och kanske är det Las Vegas som är felet? Där har hon sin försörjning sedan många år med sina shower och hon behöver liksom inte anstränga sig längre för att få in kulor. Jag vet inte, men tråkigt är det att musiken blivit så pass mycket sämre under åren.

En riktigt bra låt (som fick en 4) finns det på nya plattan och den heter Hard To Forget Ya. En av 17… nja, jag vet inte jag…