Etikettarkiv: bara vara

Värmeböljan ger tidiga aktiviteter

180715 Storvreta 30graderVärmeböljan gör att jag är mest aktivast på förmiddagen. Det är då orken finns där. Jag gillar värmen, så någon klagosång är det inte tal om.

Senaste prognosen säger att värme över 30 grader kommer att hålla i sig minst till onsdag. Efter det är det 29 grader på torsdag och lördag samt 28 grader fredag och söndag.

Helt otroligt alltså, vilken sommar vi har fått i år. Värmebölja 2018.

180715 Torrt

Bilden är tagen på min baksida i morse. Bävan för gräsbrand finns där eftersom det är så torrt och gult. Det behövs så lite nu. Tror jag ska ställa en hink med vatten på baksidan i fall någonting händer.

180715 Maja

Maja och Felix har en vattenskål på baksidan. Det är nödvändigt just nu. I morse var det nästan 22 grader när jag satt och fikade en stund vid halv åtta. Ganska snart blev det varmare och jag ”pressade” fläsket igen. Två timmar orkade jag idag. Vid 10-tiden fick jag nog.

180715 Felix2

Felix kan lägga sig varsomhelst och mysa. Även i torr varm jord. I morse efter att han hade käkat fick jag för mig att han skrek efter Maxi. När han kom ut tittade han sig omkring och jamade lite till. Det har gått snart 3 månader sedan Maxi lämnade oss, men man får tänka på att de levde ihop länge, i mer än 13 år.

Själv saknar jag honom så det gör ont vissa dagar. Maxi som bara försvann känns det som. En förlust jag fortfarande har svårt att förlika mig med.

180715 Felix

Efter ett tag flyttade sig Felix. I den torra gräsmattan som bara blir gulare och gulare. Inget regn på veckor nu.

180715 träd

Ledsenhet och saknad gjorde att jag bara måste ut, även om jag visste att det var väldigt varmt. Det blev slingan i sakta mak. 5,7 km och 7 513 steg.

180715 Järnvägsspår

Tänk så öppen järnvägen ligger på ett ställe. Inget stängsel, staket eller någonting som hindrar den som på ett snabbt sätt vill slippa känna mer. Ska nog anmäla det till kommunen innan någon gör någonting dumt.

När jag kom hem ”drack jag som en kalv”. Ett uttryck vi brukar köra med i familjen, men det var verkligen så. Tycker mig fortfarande vara törstig, trots att jag har druckit massor.

Nu är gubben slut och trött efter för honom en lång dag i solen. Nu är det ”bara vara” igen som gäller. Ska väl gå bra. Rutiner med middag och sen en VM-final mellan Kroatien och Frankrike i fotboll.

Annonser

ICA tur & retur

Årets maj är den bästa maj på många år. För en soldyrkare som mig är det helt enkelt bara underbart. I tre veckors tid nu har vi haft sol, nästan hela tiden. Det är inte klokt egentligen vilket väder! Det kommer också att fortsätta till i slutet på nästa vecka vad jag begriper. I Sverige och inte i England dit jag och Frida åker på måndag, där hotar de med moln och åska. Värmen är ok, men det ska vara molnigt värre…

Idag fick jag väcka tuppen igen. Vaknar så tidigt och kan inte somna om. Tog mig till ICA tidigt, men jag vet inte riktigt vad det är med mig. För när jag stod i kassan och skulle betala så var mitt betalkort hemma i soffan. Hade tagit ur det igår när jag pratade med Elias och skulle överföra hans månadspeng på ett par spelkonton och sen glömde jag att lägga tillbaka det i plånboken.

Så där stod jag på ICA. Kunde inte betala och första tanken innan jag kom på vad kortet fanns var hemsk, men de fick parkera min betalning och sen var det bara skyndsamt att gå hem och hämta kortet. ICA tur och retur och när jag tillslut var tillbaka lackade svetten. Blir lite orolig över mina blunders de sista dagarna. Först detta med Fridas ankomst och nu detta.

Får hoppas att det ingår i något undermedvetet resfebers mekanism inför måndagen. För jag inbillar mig att allt är lugnt och coolt, men kanske är det inte så undermedvetet?

Handlade hem kattmat och de sista inför Englandsresan. Har köpt mig lite nya kläder också. Skor gick jag dock bet på, så det får bli mina gamla nötta som får hänga med till England.

180526 Felix Maja

Felix och Maja är bra på att ”bara vara”.

Har försökt att sitta på baksidan och pressa lite, men det blir för varmt tillslut. Orkade väl med ca 45 minuter. Maja fick vara ute samtidigt. Nu ska jag försöka att ”bara vara” vilket jag inte är något bra på. Tycker mig ha svårare nu än tidigare att slappna av.

180526 Blommorna baksidan

Blommorna på baksidan.

Jäklar vilken karl! Som om jag förstår det…

180509_kungsgatan

Ingenting står still. Allt är i rörelse hela tiden, även om man tycker det går sakta ibland.

Om man bara sitter still händer ingenting. Allt är som det är och ingen mår bra av det. Om man agerar och försöker ses det som ett angrepp och situationen blir bara värre. Att vara schysst och ”ställa upp” kan få konsekvenser som gör att man gör sig själv illa. Tiden går och ingenting händer och det påverkar mitt liv på ett sätt som gör mig frustrerad och låst.

Har försökt att ta hjälp och vädja. Drivs åt ett håll som inte kommer att gynna någon på sikt, men samtidigt om allt bara står still och veckorna går, vad gör man? Vad fan ska man göra? Vill bara väl och vill inget illa. Hur ska man få in den förståelsen?

Känner mig så jädra trängd och ensam i detta. Svårt att liksom prata om det utan att göra illa och få reaktioner som inte alls är min intention. Vill som sagt bara väl och det var därför det blev som det blev. Men när allt står still så stiger min frustration alltmer för varje dag som går.

180509_dorrar

Vilken dörr ska man välja? Måste man välja för att komma vidare? Vad händer om man inte väljer?

För fjärde gången var jag hos C och psykosyntesen. Det kändes bättre än förra gången, men hon får verkligen fram i mig hur ”fast” jag är i livet. Hur svårt jag själv har för att komma vidare med någonting som ger mig energi och gör mig gott. Vi pratar om nuläge och önskat läge och det enda jag känner är hur jobbigt allting känns, även om jag på ett intellektuellt plan vet att det som jag får konkret av henne är bra för mig. Känner mig pressad även från det här hållet att liksom ”visa” att jag inte är helt hopplös i min nuvarande negativa passivitet.

180509_tommarum

När det hela tiden känns försent…

Laga cykeln, skaffa en mixer och göra sånt som är bra för mig. Vet inte längre vad som är bra för mig. Vet inte själv vad jag ska göra av mitt liv, förutom att ”sköta mig” och kämpa på med mitt jobb, sitta i solen och liksom ”bara vara”. Lyssna på bra musik, blogga och försöka ta små steg gällande motionen. Det ser så enkelt ut när man skriver ner det.

180509_tornen

Materiella ting kan stå kvar i hundratals år även om det fejas, restaureras och snyggas till i det yttre.

Jäklar vilken karl! Jättekul att jobba med.
Elsker katter.
Riktigt noggrann.
Rolig.
Rar
Rak
Yvig
Ytterligt kunnig.

180508_egot

Å ena sidan stort Ego och bara tänker på sig själv, å andra sidan gömmer sig och vill inte ta plats. Hur fan hittar man balans i sådant?

De positiva omdömena om mig byggda på bokstäverna i mitt namn dök upp på teamdagen. Hur tar man in sådant ”på riktigt” i sitt system.

Accepterar att det finns bra saker också och nej, jag koketterar inte ett dugg över mig själv. Vet att jag duger till en massa saker, men tycker ändå inte om mig själv. Det har jag sagt med läpparnas bekännelse i många år nu, men det går liksom inte in hela vägen.

180508_skuggan

Skuggan av sig själv med stigande ålder?

Vet att jag duger. Att det är ok med en del kring mig. Men jag tycker ändå inte om mig själv och det jag känner. Föraktar min längtan efter en man. Klarar liksom inte av att acceptera det fullt ut. Känner mig ”smutsig” på något vis att ens nämna den längtan.

180508_flygaivag

Åka dit allt är nytt, starta om. Flyga iväg.

Det skulle inte hjälpa ett dugg att börja om på något helt nytt ställe. Flytta till andra sidan jordklotet hjälper inte när självacceptansen inte finns där.

180508_vagen

Vägen ligger fast. Måste/vill jag följa med?

Det som skrämmer mig allra mest är att jag ibland känner mig trasig och känslomässigt förstörd. Som om det inte går att komma längre än vad jag har gjort i det här livet. Som om jag får acceptera det som är nu och i det försöka överleva ett tag till.

Orken att komma tillrätta med min längtan och söka kärleken på olika vis finns inte där och jag har givit upp. Orkar liksom inte ens försöka mer och då får man sitta där man sitter. Så fungerar det. Jag vet det.

180510_paskliljor

Första påskliljorna på baksidan. De var flera år sedan de blommade senast.

Familjen, barnen, jobbet och de två katter som är kvar lever jag för. Försöker och ger inte upp. Kämpar vidare för att hitta ljuset. Men det är en livslång kamp att hitta strimmorna och inte tappa taget. Känner mig dränerad allt som oftast och bara trött. Ingen ork finns kvar och jag vet att allt hänger på mig själv om det ska bli någon förändring. Och den tanken gör mig än mer uppgiven och trött. Sluter mig inne alltmer och har svårt att socialisera på det sätt som jag skulle behöva eftersom jag helt enkelt inte orkar längre.

Vad är det värsta som kan hända? Den frågan brukar vara trösterik men det vete fåglarna om den är det idag. Vad är det bästa som kan hända? Med tålmodighet och inte sätta en sådan press på allt och sluta tänka över all skit, så är det väl att det går framåt, även om jag inte ser det.

Usch vad negativt allt ser ut när jag läser det jag skrivit. Men jag vill inte ljuga här. Även om orden sägs om och om igen. Kanske någonting går in för varje gång… mitt hopp, min förhoppning.

Jesus drog efter 40 dagar på jorden. Sen har han inte synts till mer. Jag förstår honom.

“Bara vara” & #transportgate

25 juli 2017 Årets första ros på baksidan
Årets första ros på baksidan.

Min andra semesterdag. Försöker “bara vara” vilket kan låta hur lätt som helst, men för mig är det mer komplicerat. Men jag har nu tagit det väldigt lugnt sedan i fredags och tränar i att “bara vara”.

Politiken har tagit tag i mig igen och det handlar förstås om IT-skandalen inom Transportstyrelsen och dess efterdyningar. Tänker inte skriva så mycket om det här, men på Twitter är jag mer aktiv än på länge gällande just detta. I sociala medier är det taggen #transportgate som gäller.

Du som inte vet vad det handlar om får här ett par länkar som är en bra introduktion till en av de största politiska skandalerna i Sverige på mången år och dar:

Idag är en stor dag för mig. Min yngsta dotter Frida kommer på besök under några dagar och som jag har längtat! Det ska bli så roligt att få träffa henne.

Vet att hon ska se Alice Cooper på Grönan och även möta en vän under dessa dagar.

Ljuset i tunneln samt minnet av mannen med den vänliga rösten

22 mars 2017 Hjärta i barken

När jag igår satt hos min husläkare kände jag ljuset i tunneln. Må låta klyschigt men så var det.

Tänkte på hur det har känts de tidigare gångerna och hur skillnaden faktiskt den här gången var väldigt påtaglig.

Min husläkare bryr sig om mig och vill inte gå för fort fram. Hon vet vad hon talar om när det handlar om utmattningssyndrom och de som gått tillbaka för fort har ibland drabbas av bakslag som i värsta fall gjort att de aldrig kommer igen efter det.

Vi bestämde att jag är fortsatt sjukskriven till den 2 april, men att jag ska göra tre besök på jobbet för att “känna in” och se hur det funkar under den här tiden.

Funkar det bra och allt går enligt planerna ska jag sen jobba 25% april ut. Inte mer utan ta det lugnt och komma in i jobbet på ett bra sätt. Har också fått en försäkran från min chef om en förändring i mina arbetsuppgifter som jag tror gör att jag inte stressar upp mig som förr.

Häromdagen träffade jag jobbets personalansvarige och det var ett jättebra möte för mig. Blir väldigt tacksam över att jobbet vill ha mig tillbaka och inte ser mig som förbrukad efter det som har hänt.

Så redan i morgon börjar min rehabilitering mer praktiskt genom ett besök på jobbets förmiddagsfika. Lite oro känner jag men pratade en del med min husläkare om detta och fick många kloka tankar av henne. Sen är jag som sagt också väldigt förundrad över att tiden i sig har gjort mitt mående bättre.

Det finns saker hos mig som alltid har funnits där och som jag alltid kommer att få jobba med, men ändå kände jag igår hur viktigt det har varit för mig att bara få vila hjärnan utan större “krav”. Bara låta tiden läka mig. Trodde inte först riktigt på att “bara vara” kunde göra skillnad på det sätt som det faktiskt nu gjort.

Det finns saker jag inte har klarat av och som hade varit bra för mig, men det får komma senare. Vad tjänar jag att slå på mig själv kring misslyckandena? Försöker se det som lyckats istället och det är ju att jag nu ser ljuset i tunneln.

 

Sven-Erik Magnusson 13 oktober 1942 – 22 mars 2017
Sven-Erik Magnusson 13 oktober 1942 – 22 mars 2017

Sven-Erik Magnusson, mannen med den vänliga rösten och frontmannen i Sven-Ingvars dog i natt, 74 år gammal. Han hade sedan 2010 kämpat emot prostatacancer.

Idag minns jag honom genom att spela Sven-Ingvars hela dagen. Det finns många fina bitar som de gjort. Mina favoriter är Sommar och sol, Kristina från Vilhelmina, Två mörka ögon, Fröken Fräken, Någon att hålla i hand, Jag ringer på fredag och den underbara Ärtor och fläsk!

Det finns många godingar i deras katalog och jag skulle kunna nämna än fler.

22 mars 2017 Minns Sven-Erik Magnusson

De körde ju i en egen genre och blandade friskt bland stilarna. Den 2 juli 1998 köpte jag en samlingsplatta med dem just för att de hade många fina dängor som tilltalade mig. Den plattan går via Spotify varm idag kan jag säga…

Vila i frid, Sven-Erik Magnusson och tack för all fin musik genom åren!

Sista semesterdagen

Nu har jag varit helt avskuren från jobbet i snart fem veckor. Första dagen på min semester tog jag bort e-posten från mobilen. Det gjorde jag även förra året och det var så skönt.

Det har inte lockat mig ett dugg att kolla av e-posten. Samtidigt så har jag ändå haft svårt att slappna av och bara vara. Min inställning till semester är just att man ska ha semester och inte hålla på fara hit och dit så man aldrig vilar. Det är min inställning i alla fall till att ha semester och då måste jag även ta bort jobbmejlen från mobilen för att överhuvudtaget kunna släppa jobbet.

Jag skulle ljuga för er om jag sa att jag inte oroar mig för att koppla på e-posten igen. Det känns lite ångestladdat i år att gå tillbaka till jobbet efter fem veckors semester. Har också helt andra känslor än tidigare år och de försöker jag tolka positivt. Som om det är försök från mitt inre att skaka om och förstå att saker och ting inte är statiska. Att våga lite.

Sammantaget så har det varit en semester där jag inte riktigt vet vad jag har gjort. Malmöresan är det mest bestående minnet när jag bodde där några dagar med Elias, men sen? Bara vara, småutflykter och egentligen är det ju detta som jag vill när jag är ledig och har semester. Titta på film när jag har lust, lyssna på musik och vissa sommarprogram. Ta långa promenader och ibland jogga. Vara ute mycket i solen. Vädret har ju med ett par dagars undantag i år varit helt perfekt.

Ångesten har förändrats det här året. Det är väldigt dubbelt i känslorna för mig. Den stora vinsten är att alkoholångesten är borta men samtidigt så ersätts den med känslor och en slags ångest som jag just med alkoholen höll tillbaka.

Nu har jag varit helt nykter i 2 år och 4 månader. Tankar på att dricka kommer nog alltid att finnas där. Så är det ju, men redskapen att låta bli har växt sig så starka och i mina tankebanor klarar jag av att tänka flera steg nu, vilket gör att jag avstår alkoholen helt. Tidigare så tänkte jag bara kortsiktigt och på hur jag den kvällen jag drack kunde komma bort lite.

Att vara helt nykter gör att en annan ångest kommer fram. Den riktigt livsexistensiella och ibland är den väldigt jobbig att känna. En total meningslöshet i kombination med ett självhat kan vissa dagar vara tuffa att bearbeta med förnuftet och det sunda inom mig. Asocial samtidigt som jag längtar efter kärlek och ömhet. Nästan så jag skäms över det jag känner och då blir det förstås än värre.

Men det går. Det går fanimej!

Vet ingenting om framtiden och så får det nu vara. Försöker att inte tänka på relationer, jobb och vad jag kommer att vara längre fram. Dels för att jag får ångest av det och dels för att jag försöker intala mig själv att det är nuet som är det viktigaste. Nuet är det viktigaste.

Den sista semesterdagen tar jag det bara lugnt. Varit och handlat i den lokala butiken eftersom det idag är skifte i umgängesfabriken. Väntar också på att Upplands Boservice ska höra av sig (förra gången fick jag påminna dem 3 ggr) med anledning av att vredet på altandörren krånglar. Det i sin tur gör att jag inte kan ha öppet som tidigare och det påverkar Maja som inte kan gå ut som hon är van vid. Idag släppte jag ändå ut henne en stund. Det gick bra, men det är krångligare eftersom dörren knappt går att få igen sen.

Livet lär, även om det ibland inte känns så. Vi får det vi behöver. Det här är en resa jag måste göra ensam, även om visst stöd på vägen underlättar vissa passager. En dag tar den slut och då är det dags att gå vidare till nästa liv.

Nej, nu ska jag sluta och dravla. Unnat mig en hel del under min semester, vilket visar sig på antalet kilo upp på min feta lekamen. Men det är ok. Nya tag på måndag när semestern är slut och jag måste börja att jobba igen.