Etikettarkiv: balans

Köra lastbil i modden

Ojämn vecka. Började uselt med en trötthet som jag “bad om”. För i slutet på veckan innan kände jag mig så pigg och full med kraft. Men återigen, för jag vet inte vilken gång i ordningen, lurade jag mig själv. Inte medvetet egentligen, men tanken på att inte bara köra på i förebyggande syfte tappade jag bort igen. Resultatet var än värre hjärntrötthet i början på denna vecka, vilket påverkade humör och tålamod negativt.

Det är som en ond cirkel det hela. För när jag får mer ork vill jag ju leva och försöka, vilket ger mig mindre ork och jag måste backa. Hitta balans i någonting som inte är jag, hur gör man det i återstoden av sitt liv? Bara tanken på att det alltid kommer att vara så här med små variationer sänker mig.

Tänk att inte ens ha någon som kan bevittna en fullmakt. Det är väl höjden av ensamhet? Inte alltid ofrivillig, men alltför ofta för att det ska bli tragiskt. Men så är det just nu och en del av förklaringen att det gått åt det hållet är just den trötta hjärnan. Orken att socialisera finns inte där de flesta dagarna. En bra dag jobbar jag hyfsat, men sen när jag kommer hem orkar jag inte så mycket mer. En dålig dag fungerar inte mycket och jag tvingas sluta redan vid lunchtid. Tyckte mig se en ljusning förra veckan, men då blev som sagt genast ett bakslag eftersom jag har så evinnerligt svårt att hitta balansen.

Trots allt är jag glad över att ha livet kvar efter det som hände mig. Att ändå orka jobba som jag gör idag och i det hitta meningsfullheten under de perioder det är vardag.

En mellanstor lastbil

På söndag ska jag köra lastbil. Köra lastbil i modden. En mellanstor lastbil är det egentligen så det kommer att gå bra. Bära tvättmaskin, resårbottnar som ska kastas. Köpa ett köksbord och kökssoffa samt stolar av Tofflan. Slutklämmen blir att kasta mitt eget köksbord i återvinningen.

Annonser

Balansgången för att hålla sig på vägen

2 juni 2017 Förmiddagsfika på jobbet

Varje fredag bjuder jobbet på leverpastej till förmiddagsfikat på smörgåsen. Det är en höjdpunkt som vissa av oss dessutom avnjöt i solen utomhus.

Där diskuterade vi också det viktiga av den sociala biten på jobbet. Hur viktigt det är med dessa andningspauser och gnabbade med arbetskamrater som man tycker om.

Delvis håller jag med om det. Att ha välvilliga och schyssta arbetskamrater omkring sig är viktigt, men det betyder inte allt. Har man arbetsuppgifter som får en att må dåligt med ångestklumpar i magen, spelar det ingen roll hur bra ens närmaste arbetskamrater är.

Har varit där. Men det har jag nu tjötat om i ett halvår… …här kommer lite mer om dagsformen:

Balansgången fungerar. Fortfarande kvar på vägen. Det går bra och de mörka tankarna är just bara tankar som går att bearbeta. Det ljusa ökas på, sakta men säkert, och det känns lovande. Nu är jag mitt i det, det jag tidigare bara kunnat i teorin. Det är både läskigt men samtidigt ger det mig kraft när jag känner att det funkar. Faktiskt en ganska häftig känsla emellanåt.

Det känns som valen är väldigt viktiga just nu. Om jag ska vara kvar på vägen eller återigen åka av. Jag har viljan och kraften att förändra mitt liv nu. Redskapen och hur den fina vägen ser ut, det kan jag mycket väl på det teoretiska planet. Omgivning och jobb har också generöst krattat åt mig och erbjudit en mjuk och fin vandring. Tacksamhet! Verkligen tacksamhet!

Bra dagar genom vägledning

25 april 2017 Kaffe, ljus och datorKaffe, ett ljus och en dator. Mer behövs inte för att kicka igång dagen. Känner att kraften sakta men säkert återkommer. Öppnar upp mig mer och vågar lite till, vilket i sin tur ger positiv energi.

Men det får inte gå för fort, balansen är oerhört viktig för mig att tänka på och i det finns en oerhörd utmaning och lärdom.

Det man ger ut, det får man tillbaka. Så är det ju bara och det visar gårdagen på jobbet. Det var den hittills “bästa” dagen sedan jag blev sjuk och fick diagnosen depression med utmattningssyndrom för snart 5 månader sedan.

Redan på morgonen kändes allt bättre. Att på kvällen innan sitta ner och verkligen försöka slappna av och be om vägledning vill jag tro var med mig på jobbet. Var med i början på kommunikationsfunktionens måndagsmöte vilket kändes bra. Första gången på nästan 5 månader! Bättre blev det av att C berättade om planen för vår interna webbplats. Vilket fint arbete hon gjort och jag var inkluderad i arbetet! Blev sugen att hugga tag i detta direkt…

Men det är lugn och fin som gäller. Inte gå för fort fram nu. Hade fått en skrivuppgift av HR som slutfördes igår och bara den grejen (och att jag klarade av att skriva nästan som förr) lyfte mig. Det var riktigt stimulerande och sådant är någonting jag kan tänka mig mer av i framtiden. Sekreterare Olsson (;-)

Vet ju att tillhöra ett sammanhang och få bekräftelser är någonting som är viktigt. Har ibland inte försökt att låtsas om det, men gårdagen gav mig fina ord och att jag var saknad från arbetskamrater som normalt inte “pratar” på det viset med mig, lyfte mig ännu lite till. Bästa dagen på jobbet igår och jag fortsätter att försöka se möjligheterna istället för hindren, utgå från en positiv synvinkel istället för tvärtom och be mina skyddsänglar om kraft och vägledning.

Är medveten om att det kan svänga fort och försöker vila i det jag känner just nu. Försöker inte tänka för mycket när ensamheten drar in, utan då göra saker som gör mig gott istället för att grubbla en massa. Det har jag sagt tusen gånger tidigare och sedan fallit tillbaka, men nötning och åter nötning är det som gäller.

Be om vägledning, andas och en dag i taget.

Utflykt & inställd mellofinal

Portionera ut orken. Fördela resurserna. Balans och att allt det där. Igår tog jag bussen till en arbetskamrat. Vi köpte med oss sushi som hon bjöd mig på.

Hennes hem var så fint och ombonat. Gästfriheten var påtaglig.

2 mars 2017 Katter

Kolla in samlingen av katter. Så fina.

2 mars 2017 Ugglor

Två ruggugglor i dess finaste bemärkelse. Det fanns många fina saker hemma hos henne.

2 mars 2017 Dåren och BigganHon ger mig mycket positiv energi. Det känner jag idag. Vi kan prata om allt – högt och lågt – och tillsammans med henne kan jag vara mig själv och behöver inte förställa mig att det är bra när det inre känner tvärtom.

Hon tar mig för den jag är och konstlar inte till det och det känner jag, vilket gör mig lugn. B är en klippa och förhoppningsvis kan jag själv ge något tillbaka. Hoppas det.

Det är märkligt vilka vägar livet tar. När jag testas och inte klarar av att hålla upp murarna eller vad det är, så öppnar sig andra vägar av kraft och positiva möten. Märkligt att mitt mod kommer först i en stor och jobbig livssituation att våga förändra. Tänker inte analysera sönder det som sker utan försöker bara att hänga med.

Skifte i umgängesfabriken och en aktivitet bokad nästa vecka. Skulle sen gå på melodifestivalfinalen lördagen den 11 mars tillsammans med Elias men jag får ställa in det för egen del. Jag vågar helt enkelt inte som det är just nu med mitt mående. Anna fick biljetten samt hotellvistelsen som en förtida 50-års present av mig. Det kändes bra att kunna ge henne upplevelsen tillsammans med vår son nu när jag inte riktigt orkar med. Jag kommer att heja på dem i TV-soffan.

Min favorit? Jag gillar Nano, Loreen och Robin Bengtsson mest, men lyssnar även på Jon Henrik, Axel Schylström och Owe Törnqvist med stor behållning.

Skillnaden

Så kom de då, guldklimparna. Alla barnen samlade i huset. Det är bara styvsonen som saknas. Men han fick jag en helt improviserad pratstund med när jag var på den lokala butiken senast, det var gott.

Det är lite läskigt hur påverkad jag fortfarande blir av att antingen vara ensam eller ha mina barn i huset. Jag är mycket medveten om att tiden och åren går och att jag måste hitta en balans i detta. En accepterad balans. För jag kommer alltid att sakna och må på ett annat sätt de veckor jag är ensam. Det vet jag och det går inte att dribbla bort genom självlögner och ord som hjärtat inte kan ta emot. Fast någon form av acceptans jobbar jag med sedan skilsmässan.

Men det är fortfarande i perioder smärtsamt. Så kommer det alltid att vara i mitt liv. Det handlar bara om att lindra så gott det går och försöka hitta någonting som jag själv tycker om att göra. Mitt problem är att jag inte tycker om så mycket att göra själv.

Titta på film, skriva och slappa framför TV/dator. Mitt liv i ett nötskal när jag är singel. Meningen med livet liksom. Viljan är min egen, jag vet jag vet… men inombords så har jag alltid haft så svårt att ta första steget. I det mesta. Stannar still i det som är.

Så när mina barn kommer är det som att kliva in i en annan värld, en annan tid. Huset får liv, orden vaknar upp och allt blir så annorlunda. Det är nästan mer påtagligt nu än i början faktiskt. Jag har då inga problem att fungera, att få vardagen att rulla på och vara med i det som vi kallar för livet.

Mina ensamveckor är jobbiga på ett annat sätt numera än tidigare. Det är så svårt att sätta ord på det. Acceptans jobbar jag mycket med och att försöka vara snäll emot mig själv.

Ni som själva är skilda och har barnen varannan vecka, eller som jag 14-dagar i stöten, ni kanske förstår vad jag pratar om?

Israel–Palestina rör alltid om

Nu bordas båten med namnet Estelle. Många är upprörda och fäller enligt mig krokodiltårar. Vad hade de väntat? Att Israel skulle låta båten åka in med sin last och leverera det som där fanns? Naivt så det förslår om du frågar mig.

Haft en intensiv twitterdiskussion med en vän som helt klart har en annan uppfattning än vad jag har. Jag försöker och har alltid försökt att se HELA bilden i denna ständiga konflikt. Jag är alltid misstänksam mot människor som trummar på med sina åsikter på ena sidan och inte kan se något annat. Så även idag.

För mig är det självklart att Israel försvarar sig och det som de tror på. Det är naivt att tro någonting annat. Men för den skull så tar jag inte parti för dem enbart utan jag försöker höja blicken och se hela frågan från ett högre perspektiv. Men att Israel skulle sitta still och inte reagera när Estelle tar sig in mot Gaza det är för mig jävligt naivt. Sen är det ju så att vi har olika uppfattningar om vad som är egalt och inte

Israel–Palestina rör alltid om. Min inställning i detta är typiskt mitt emellan, men om man vill att alla och då menar jag ALLA människor ska få chans till ett drägligt och bra liv, då finns det liksom inget alternativ. Man kan då inte bara propagera bara för en sida och sedan tro att alla tycker likadant. I Sverige anser jag att det allt som oftast tas parti för Palestina och deras sak. Att Israel och de attacker de utsätts för glöms bort och att ingenting skrivs om detta. Därav min twitteraktivitet idag.

Det finns en bloggare vid namn Kim Milrell som förtvivlat försöker få balans på detta. Tyvärr så blir det ju då så att han uppfattas som extrem åt andra hållet just för att han talar för det som ingen vill tala om. Men han vill berätta om en annan sida som svensk media aldrig skriver om. Varför kan inte media i Sverige berätta om HELA bilden?

Balans, varför är det så svårt med just balans? Varför måste det vara antingen eller? Svart eller vitt? Det är, oavsett vad vi tycker människor det handlar om.