You are currently browsing the tag archive for the ‘äventyr’ tag.

Först trodde jag att skriken tillhörde en av mina galna drömmar. Det tog en stund innan jag kopplade att det var kattbråk på baksidan.

20 april 2017 Kattfight

Rusar upp och ser Felix och en annan stor katt stå och skrika åt varandra. De måste också ha slagits en del eftersom det låg stora vita tussar från inkräktarkatten på tomten som jag upptäckte efteråt.

Eftersom jag vet att Felix inte backar och tidigare blivit skadad av fighter såg jag inget annat råd än att försöka avbryta det hela. Men det räckte inte att bara öppna altandörren och schasa lite, de fortsatte fighten trots mina försök.

Rusade in och hittade en filt som jag gjorde utfall med och då drog katten som bråkade med Felix. Då såg jag också att Maxi satt under utebordet och tryckte. Nu vet jag att katter inte fungerar som vi människor gör men tanken slog mig först att varför hjälper inte Maxi bror sin i fighten mot denna stora lurviga jättekatt? Katten var något större än Felix, men av spåren att döma tror jag Felix vägrade backa och inte ville ge upp sitt revir för denna katt.

20 april 2017 Felix

Här sitter Felix och ser ut som vanligt efter fighten. Att filma eller fota dramat var aldrig aktuellt. Tänkte inte ens i de banorna utan jag ville bara få ett slut på skrikandet och fighten. Felix är ingen ungdom längre och man vet aldrig hur det hade kunnat sluta.

20 april 2017 Maxi

Maxi kollar efteråt oroligt ut genom fönstret och vill inte gå ut något mer.

20 april 2017 Maja

Maja var alldeles förskräckt där hon satt i dörren. Efter en stund kom Felix in och det första Maja gjorde var att lukta ordentligt på honom och se han luktade tillbaka. Det visar ju att de “hör ihop” numera och är fredliga emot varandra. Det om inte annat, var gott att se i all detta kattdrama så tidigt på morgonkvisten.

Idag skulle jag inte jobba men nog fick detta drama mig piggelin som aldrig förr, så nu sitter jag här med kaffekoppen i högsta hugg.

Hur det går att jobba?
Om jag säger som så här att jag är oerhört frustrerad över att saker och ting går så långsamt med mig. Det är verkligen en fight för livet för mig detta och ibland upplever jag bara surrealism och en hopplöshet som skrämmer mig. Men alternativet är fortfarande och kommer alltid att vara värre. Fina samtal under gårdagen fick mig att styra upp på vägen igen. Att kunna erkänna inför andra att jag är rädd, ja livrädd för framtiden, bara det gör att det känns bättre…

I detta är mina katter oerhört viktiga eftersom de håller mig kvar på jorden med tanke på flera aspekter.

20 april 2017 Felix sover

Ni ser, nu är Felix trött och sover. Ser ut som en ostboll och jag är glad att allt återgått till det vanliga efter gryningens äventyr.

Felix

När jag var i Israel så råkade Felix ut för någonting med sitt öra. Det troliga var ett kattslagsmål eftersom veterinären sa att det såg ut som ett tandavtryck i örat. Jag var som sagt var inte hemma då och Anna åkte iväg till veterinären med Felix.

Örat på Felix ser fint ut nu.

Han fick både smärtstillande och en penicillinkur samt medel att hålla örat rent eftersom det hade blivit infekterat och det såg inte bra ut. Ikväll har han ätit upp kuren och är färdigkurerad. Örat ser fint ut. Han längtar så att få gå ut igen.

Felix har jamat och skrikit väldigt mycket när han nu tvingats vara innekatt. Det är någonting han inte gillar och det visar han tydligt. Ofta och mycket. Ikväll ska han få sin frihet igen och jag ber till högre makter att han inte går in i några kattfajter igen. Det har kommit ett par nya katter i området på baksidan som jag inte känner igen.

Han har nu varit inne i nästan 14 dagar och en fördel med detta är att han nu är så fin i pälsen och verkar må bra kroppsligt. Ibland är han ju ute i dagar och när han då kommer hem efter sådana äventyr så ser han ibland luggsliten och härjad ut.

Gosiga Felix!

Ni som följt min blogg länge vet att detta inte är första gången som Felix tvingats till veterinären. I juni 2011 såg det väldigt illa ut för Felix. Han kämpade för sitt liv, men vände och stannade kvar hos oss.

Felix fyller i augusti 12 år. Ikväll får han sin frihet igen. Älskade fina Felix!

Star Wars The Force Awakens 2015Nu har jag varit på bio! Andra gången i år vad jag minns och det var en riktig äventyrsfilm som jag och Elias såg, Star Wars Episode VII: The Force Awakens som är den sjunde filmen i Stjärnornas Krig-filmserien!

Varnar redan nu för att jag kanske avslöjar lite av handlingen, så du som inget vill veta läs inte vidare, ok?

Det var en riktigt underhållande film och nostalgifaktorn steg rejält när Harrison Ford steg in i handlingen som Han Solo och sen efter ett tag kom även Carrie Fisher tillbaka som prinsessan Leia.

Andra kära återseenden var Chewbacca, C-3PO och R2-D2. Hade velat se mer av Luke Skywalker (Mark Hamill) men det får man visst vänta på ytterligare en tid…

harrison ford chewbacca
Chewbacca och Han Solo (Harrison Ford) i Star Wars: The Force Awakens. Foto: Disney.

Har funderat nu lite efteråt och utan dessa gamla stjärnor så hade filmen inte varit lika intressant, åtminstone inte för mig som var med redan 1977 då första filmen hade premiär. De fick ihop handlingen bra också så att det liksom funkade med dem tillbaka i sina gamla paradroller.

Men egentligen är inte handlingen så mycket att yvas över, det smäller och far och det är kamp mellan gott och ont mest hela tiden. Med 3D-glasögonen på så fick vi åka med på häftiga färder titt som tätt och ljudet var så dovt ibland att det vibrerade till i biosätet. Det var en häftig upplevelse, inte tu tal om annat.

Att se 86-åriga Max von Sydow sparka igång filmen så att säga visar att siffrorna inte har någon som helst betydelse, utan just bara är siffror. Han är still going strong.

Filmen har redan slagit flera rekord och verkar mycket populär i olika åldersgrupper. Jag såg folk i min ålder men även väldigt unga människor bland publiken. Filmen har nu gått i snart 14 dagar med flera föreställningar varje dag i Uppsala och det var fortfarande fullsatt, åtminstone på den föreställning som vi var på.

151229 Star Wars

Biljettpriset ligger också för övrigt på en rekordnivå, för jag har då aldrig betalat 160 kr för en biobiljett. Lägg på det till 30 kr för 3D-glasögon samt gotta för 7o kr. Men det är ju ändå jul som en känd Disneyfigur brukar säga och jag kan bara instämma, även om vi nu är i mellandagarna… (;-)

Kan säga som så här utan att avslöja allt för mycket hur det slutade, men man blir väldigt nyfiken på fortsättningen… väldigt nyfiken… Betyget blir en 8 av 10 just för spänningen, att handlingen höll ihop väl och sist men inte minst nostalgifaktorn som var mycket hög. För det var roligt att se de gamla hjältarna igen!

Felix - the cat

Fina Felix i köket nu på morgonen. Mat hägrar och då sitter han och väntar. Han är nu 11 år gammal och kämpar på. Han har blivit kraftigare och om det beror på vinterpäls på, mindre spring ute eller om han helt enkelt äter mera nu, det vet jag inte riktigt.

Felix är en överlevare. En katt som varit med om väldigt mycket. Givetvis så tänker jag i främsta hand på den sommaren då han svävade mellan liv och död. Han var så nära att gå över 2011, men ville vara kvar ett tag till och det är jag så tacksam över. Han är en kämpe.

Ibland så känns det som om han är ensam. Han kommer visserligen till mig ibland och ligger nära. Vill gosa och så, men lika ofta så är han den av mina katter som drar sig undan mest. Ibland så känner jag också att han saknar det liv som han hade tidigare. Men han hänger kvar och är den som är ute mest. Med ensam så menar jag inte ytligt och så. Han har ju mig, Maja och Maxi, utan mer på ett annat plan. Det är svårt att förklara och jag menar inte att han är olycklig eller mår dåligt, utan det är mer en saknad över det som en gång var.

Man kan inte förmänskliga katterna, det vet jag men det finns drag hos Felix som jag känner igen. Kanske är det bara någonting jag inbillar mig men just den där ensamheten eller vad jag ska kalla det för, den ser jag ibland i hans ögon. Det är liksom bara såsom det är och då är det gos som gäller.

För en tid sedan så kom han hem och hade gjort någonting med ena ögat. Det rann och han var svullen. Då hade han varit borta i flera dagar. Han åt ganska dåligt då och sov väldigt mycket. Till en början så kände jag inte igen min katt, utan han var påverkad av någonting, troligtvis ett kattslagsmål eller någon som inte varit snäll emot honom.

Men precis som tidigare så gick det över och han blev den gamla goa Felix igen. Ett tag så var jag orolig för honom och undrade om det var någonting bestående, men han återvände igen till sitt gamla vanliga jag. Han är den som är mest ute på äventyr och som kan vara borta i dagar. Ibland känner jag en oro, men hittills så har han alltid kommit hem igen.

Han var den som hade det svårast med Maja. Det tog ett tag innan de åt tillsammans, men nu kan de lukta på varandra utan att Felix fräser. Fast detta beror också på vilket humör han är på, ibland så vill han inte ha henne nära och då kan det fortfarande fräsas lite, men det blir alltmer sällan. Maja är ju ganska på och vill busa med de äldre herrarna. Ibland så hänger de på och springer runt lite med henne, men för det mesta så ignorerar de henne.

De sover aldrig tillsammans men det har inte Maxi och Felix heller gjort tidigare. Det är få gånger som jag upplevt detta. De kan ligga i soffan alla tre när jag är där, men då ligger de inte nära varandra. Jag säger inte att det aldrig händer, men det är ovanligt. Ändå så är de väldigt trygga med varandra nu. De vet liksom var de har varandra och jag känner ingen som helst fientlighet emellan dem.

Felix fyller 12 år nästa år. Han är en egen kille som man inte gör som man vill med. Gosig ibland och i grunden en väldigt snäll kisse. Men jag anar som sagt en saknad och en ensamhet som jag inte känner med de andra två katterna. Han är inte lika följsam eller hur jag ska säga det som de andra två är. Han går sin egen väg och har så alltid gjort. Han är egen och det är ju det som jag älskar med Felix aka Fimpen aka Flexus aka Fimpaloocassidy… kär katt har många namn.

Webbverkstad utan att komma åt den externa webbplatsen. En liten miss i planeringen från vår sida gjorde att vi fick ägna oss åt andra saker istället.

Vi hjälpte till med att skapa en Facebooksida för ett pastorat samt jobbade en del med IKON-bilddatabas istället. Tyvärr så hade ingen av de tre någon sida på själva intranätet som de kunde jobba med. För intranätet puttrade på som vanligt idag.

Men det gick bra det här också. På en webbverkstad så får de chansen att jobba ostört utan att någon rycker i dem och det tror jag är uppskattat, även om det inte gick att jobba med den externa sidan just den här dagen.

Trumpinnarna snurrade rejält i den starka blåsten. Lunchpromenaden var nyttig trots allt och nu är det bara att köra vidare.

Ilska är bra ibland. Till en viss gräns. Att hålla ihop och köra på. Tyvärr är det ett förhållningssätt som många använder sig av och orsakerna kan sökas av en mängd anledningar.

En glad nyhet är dock att Elias kommer redan på fredag. Så vi får även den kvällen ihop innan det är dags för det stora äventyret på lördag!

Tisdag och november. Fast det är varmt för årstiden vilket jag tackar för. Snön får gärna vänta till dagen före julafton. Inte mig emot.

Drömmer mycket nu. Handlar om att bli lämnad och att kämpa sig tillbaka. Att liksom gå i cirklar för att komma vidare. Kamp gentemot vissa som stöter emot en i livet, både i drömmen och i det vi kallar verkliga livet.

Haft två dagar där det rivit i mig och jag har velat krypa ur mitt skal om det hade gått. Det går över, det vet jag men nu hoppas jag att det släpper snart för mig.

Frida ska på stort äventyr i morgon. Spännande för henne att vara hemifrån i en halv vecka. Men jag vet att hon klarar av det bra. Hon är stor nu och även hon börjar att slita sig loss från sina föräldrar. Det är som det ska vara även om jag ibland känner att tiden går alldeles för fort.

Ellet har ju en kompis ikväll som sover kvar. Det är första gången hos mig i alla fall och de verkar ha roligt. De hörs en del från rummet. Det är roligt att han blivit så stor nu att han kan ta hem kompisar över natten.

Barnen livnär mig mycket. I morgon onsdag och vi har klarat av en dag av november, dödens månad. Det är alltid något.

Arkiv

Kategorier

Senaste bilder

En Calla Lilly fick följa med hem från den lokala butiken. Häftig på något vis. #callalilly #blomma Ungefär så, som en torktumlare...runt runt. Konsten är att stå kvar, le och försöka. Varje dag och hela tiden. Vila i torktumlaren är övningen. Ok? Kom igen nu Brynäs! #smguld #ishockey #brynäs Behålla känslan... På väg hem efter firande av födelsedagsbarn. Vädret härligt! Vi firar ett födslobarn! Grattis på den stora dagen @tofflisen 🙏💚🎉🎂

Twitter

Tweets jag gillar