Etikettarkiv: återhämtning

Dörrar, blommor & film som berör

Detta bildspel kräver JavaScript.

Blommor fotade i England. Det kanske var bästa tiden att åka dit nu om man tänker på grönska och blommor. I parkerna var det full fart.

Engelska dörrar av olika slag. De signalerar välkommen för mig. Vid en av dörrarna var ägaren hemma, men hon gjorde tummen upp när jag fotograferade hennes dörr.

Veckan har ägnats åt återhämtning. Kan ju låta konstigt att behöva det efter en sådan fantastisk vecka i England, men det ligger mer på det fysiska planet. Mitt högra ben orkade inte med de långa promenaderna och en visst känselbortfall finns fortfarande kvar. Men den där brännande och outhärdliga känslan kommer bara när jag går för mycket och då främst i uppförsbackar.

Att gå ”slingan” hemmavid fungerar bra och just för att det ändå inte blivit värre så avvaktar jag med läkarbesök. Misstänker att det är någon nerv som inte ligger som den ska alternativt Meralgia paresthetica som drabbar just höger lårs ytliga nerver. Ytterligare en anledning att gå ner i vikt eftersom besvären blir värre ju fetare man är.

Det är lite som om luften har gått ur mig efter resan. Orkar inte så mycket och känner mig avtrubbad att ens ta tag i det grundliga. Situationen på hemmaplan är oförändrade, vilket gör mig frustrerad och lite uppgiven. Vet inte riktigt hur jag ska agera för att få till en förändring.

Idag kommer sonen till mig efter att ha varit hos sin mor i fjorton dagar. Ska bli roligt att få träffa honom igen. Han går på sommarlov nu på måndag. Sen inleder han i höst sitt sista år i grundskolan.

Ska träffa syrran i morgon eftersom jag ska hjälpa henne med flera saker de närmaste veckorna. Har viss oro inför vissa uppgifter, men försöker som vanligt att tänka ”Vad är det värsta som kan hända?” och då känns det bättre.

timothee-chalamet

Timothée Chalamet spelar Elio i filmen” Call Me by Your Name från 2017.

Såg en film igår som heter Call Me by Your Name (2017) som var riktigt gripande. Det handlade om 17-årige Elio (Timothée Chalamet) som blir förälskad i den 15 år äldre Oliver (Armie Hammer). Den börjar lite trögt för att de sista 45 minuterna vara i världsklass. Känslorna mellan de båda visas på ett ömsint och mycket rörande sätt. När kärlek ”slår till” blint och vilka konsekvenser det får för de båda.

Självklart gjorde deras kärlekshistoria mig både sorgsen och gråtmild. För min egen oförmåga att klara av mina egna känslor inför andra män och hur jag hamnat där jag är idag i både offerroll och ältande som imploderar på ett sätt som inte gör mig något gott. Både längtar och föraktar det jag känner. Men också för hur Elios pappa Mr. Perlman (Michael Stuhlbarg) reagerade inför sonens homosexuella relation med Oliver. Då svallade känslorna inom mig rejält på det sätt som pappan pratade med sin son.

Annonser

Detta med återhämtning

8 mars 2017 Vintern

Istället för att gå ut och promenera i morse skottade jag snö på baksidan. Det var blött och tungt och efteråt var jag helt slut. Måste ju fixa för katterna så att de kommer ut i den lilla skogen vi har på baksidan eftersom det har fallit en hel del snö sista dygnet.

Detta med återhämtning är fortfarande för mig väldigt svårt. Inte kunde jag sedan ta det lugnt och vila inför turen till stan, nej jag körde igång en tvättmaskin och fixade en del i köket. Jag är piggast på förmiddagarna och det är precis som om jag då måste passa på att dona och fixa.

Mitt på dagen åkte jag alltså in till Uppsala. En enkelbiljett till stan kostar numera 70 kronor! Jag vet inte jag, men jag tycker det är väldigt dyrt för den relativt korta bit det är till stan. 140 kronor bara för bussen tur och retur.

Först var jag på Dressman och köpte ett gäng nya fina sweatshirts i olika färger till Elias. De är fin kvalité på dem och numera måste grabben har storlek M. Tiden går…

Landings Konditori var sedan målet. En fika med en jubileumssemla och en pratstund med C från jobbet stod på agendan och det var så roligt att få träffa henne på tu man hand. Vi pratade som om vi aldrig gjort annat och efteråt kände jag mig riktigt uppåt och kände tillförsikt inför framtiden. Fixade till och med att följa med henne tillbaka för att “pudra näsan” på jobbet.

Vet att jag måste konfrontera mina hjärnspöken gällande vissa saker. Håller också nu på att ta sats för att i morgon ringa ett samtal som kanske blir en hjälp för mig på vägen mot ett “normalt” liv, vad det nu är…

Statements med Loreen går på högvarv just nu… vilken låt alltså!

Medveten vila

Medveten vila

Har funderat mycket på detta med medveten vila. Inte vila utan medveten vila. Detta beror på orden jag läste på bloggen Eva Svärd Mrs Excalibur och posten med namnet Medveten vila för återhämtning. Tycker hon beskriver det så bra.

Har tidigare inte tänkt på skillnaden och hur viktigt det är för hjärnan att få denna medvetna vila, utan distraktioner av någonting. Att bara vara hemma så att säga men ändå distrahera sig för att man är rädd för tystnaden gör att återhämtningen tar längre tid.

Ha på TV:n i bakgrunden, lyssna förstrött på musik och att göra saker omedvetet gör alltså att återhämtningen tar längre tid. Klarar man av att fokusera på någonting som t ex ett tänt ljus eller vad det nu är, får hjärnan mer vila än om man inte är medveten i sin vila.

För mig är detta svårt, men jag har nu mer aktivt försökt att tänka på medveten vila. Jag tänder ett ljus och tittar på det. Försöker rensa tankarna och bara koncentrerar mig på ljusets låga. Det är svårt som sagt och klarar jag några minuter så är det bra. Ibland fokuserar jag på någonting annat och försöker stanna i det.

Ibland sitter jag ner, blundar och låter tankarna flyga iväg. Förstår nu att det inte riktigt är medveten vila, men det är ändå någonting som ger mig mer lugn och ro. Det måste vara tyst omkring mig då och kommer t ex en katt funkar det inte.

Har varit så rädd för tankarna. För det som kommer om jag inte distraherar mig själv. Alltid ha någonting omkring mig i form av ljud och väsen har liksom blivit någonting självklart samtidigt som det skett omedvetet för att rädslan styrt. Det resulterade i att hjärnan tillslut fick nog och inte klarade mer av intryck när det i höstas fick vågskålen att tippa över i total förlamning.

Detta är en viktig nyckel tror jag. Att lära sig att medvetet vila utan distraktioner så att hjärnan får möjlighet att återhämta sig. På riktigt. Ibland behöver det sättas ord på det som egentligen vore en självklarhet och för det tackar jag Eva Svärd och hennes ord.