Etikettarkiv: arbetskamrater

Trötthet, jobbet & hittaut.se

180804 Smultron

Får symbolisera samhörighet.

Nu har jag jobbat en hel vecka efter min semester. Känner hur välsignad jag är som har detta jobb. Trots att jag har haft samma arbetsgivare i många år nu har jag inte tröttnat, utan känner tillförsikt inför framtiden. Det beror på att jag under åren fått prova på nya arbetsuppgifter och nu dessutom fått en ny inkännande chef sedan ett par år. Hittar inget annat ord än att jag är välsignad över den tålmodighet som de visat mig efter min sjukskrivning och den ständiga trötthet som jag lever med.

180804 Rosor

Min rosenbuske ger kraft.

Trodde det skulle bli jobbigt när så många arbetskamrater slutat, men det har funkat förvånansvärt bra. De som kommit och som jag jobbar nära numera, har varit väldigt bra att ha att göra med. Hoppas det fortsätter så och denna vecka jag jobbat lovar gott.

180804 Äppleträd

Det stora äppleträdet.

Mitt stora äppleträd på baksidan växer så mycket att det tynger ner sig själv väldigt mycket. Så många äpplen! Har aldrig sett något liknande. Hoppas trädet orkar med alla frukter som nu är på väg.

Frida och Elias är hos mig. Idag ska vi ut på jakt efter koder. Vi ska hjälpa mormors andra hälft L som är med i någonting som heter hittaut Uppsala. Man letar efter så kallade checkpoints där det finns siffror som ska samlas in. I Storvreta ska det finnas åtta olika checkpoints och vårt mål är att hitta dem alla åt L. Projektet drivs ideellt av orienteringsklubben OK Linné. Noterar att det regnar en del nu på förmiddagen, så kanske blir jakten uppskjuten tills i morgon, söndag.

Vi får se hur mycket jag orkar lunka runt efter koder. Just orken och min trötthet oroar mig. Nu när jag jobbat är det inte så mycket mer som jag klarar av. Samtidigt finns det en del i mig som vill kämpa vidare och har svårt att acceptera att jag bara fungerar bra halva dagar. Det måste finnas mer kraft i mig än den jag nu har. Sakta men säkert har jag sedan jag blev sjuk blivit starkare och tyckt mig orka mer, men nu känns det som om det tagit stopp. Det oroar mig. Det har inte gått bakåt nämnvärt, men får jag inte vila en stund på eftermiddagen, då orkar jag max till kl 22 på kvällen. Om ens det.

Det kanske ser ”normalt” ut men i detta finns också denna ständiga trötthet som jag känner. Det är bara de första timmarna på morgonen som det känns som ”förr” och ju längre dagen går, ju mindre orkar jag. Är det dessutom stressigt och många bollar (för mig) i luften så tar jag slut än snabbare. Ett exempel är att jag i onsdags hjälpte styvsonen att flytta och den ansträngningen gjorde att jag två kvällar i rad var helt osocial trots att Frida var här. Det gör mig ledsen att jag inte orkar ett dugg och måste gå och sova flera timmar före mina barn.

Det är en daglig kamp detta. Försöker att inte oroa mig och försöker att leva efter mina förutsättningar och liksom portionera ut orken, men ofta så går det inte bra eftersom jag vill så mycket mer än jag kan. Detta tär på mig även psykiskt och gör att jag bara vill lägga mig ner. Orkar liksom inte med oväsentligheter och känner mig både sur och vresig inför petitesser.

Annonser

Åldrande & bättre på jobbet

Trädet Resecentrum

Vid Resecentrum står detta stora träd just nu naket och bara väntar på värmen. Bilden togs igår när jag satt i solen och väntade på bussen. Innan hade jag varit på lunch med goda vännen Clabbe.

Det blev en kort arbetsdag eftersom jag före lunchen träffade C för andra gången. Hon är bra och jag har förtroende för henne när vi kryssar mellan mina delpersonligheter enligt psykosyntesens idealmodeller.

180411_02

Det är inte ofta jag fångar alla tre katterna på samma kort. Här sover de ganska nära varandra i soffan.

Tyvärr börjar Maxi visa oroande tendenser som indikerar på att han inte mår riktigt bra. Jag ska avvakta lite till innan jag tar honom till veterinären, men det skrämmer mig väldigt mycket eftersom jag då inte riktigt vet vad som kommer att hända med honom. Så länge han äter, kurrar och inte dra sig undan avvaktar jag, men han har smalnat av en del och så för jag för mig att han dricker mer vatten än vanligt. Tycker också att han är sävligare och mer trött än tidigare. Allt går liksom lite sakta, men jag ser inte att det är fel på balansen eller att han verkar konstig. Är lite orolig för att det är saker som det inte går att göra så mycket åt. Han fyller 14 år den 15 augusti.

Förmiddagsfika ute 12 aptil 2018

Vi har haft några riktigt fina dagar nu. För andra dagen i rad blev det utefika både vid förmiddagsfikat och lunchen. I solen värmde det på riktigt fint. Vi var inte så många som vågade ut, men både Eva och Mats gjorde mig sällskap.

12 april 2018 Eva i solen

Hon kommer att bli en av mina närmaste arbetskamrater på den ena halvan av min tjänst. Det handlar om administration och flera olika system som vi ska ta hand om tillsammans. Personalsituationen på jobbet har ändrats under våren och flera problem måste lösas. Måste säga att saker och ting börjar komma ”på plats” på ett riktigt bra sätt och jag trivs bättre än på flera år. Visst kan det vara jobbigt att tänka för mycket på allt som kommer till och att ansvaret ökar, men samtidigt jobbar vi så bra tillsammans i den administrativa gruppen där chefen varit så stöttande, att det också stimulerar mig och gör att jag vill göra det bästa jag kan för att få allt att funka utifrån det jag kan påverka. Får man förtroende, ansvar och pushning från sin chef som jag inte upplevt tidigare, då växer jag. Då vill jag dra mitt strå till stacken helt enkelt så gott jag nu kan.

Mitt medvetande har förändrats och kanske är det inte något som jag ska grubbla över. Att jag åldras samtidigt som jag klarar av att vara i nuet på ett litet annat sätt är nog de största anledningarna. Ibland skrämmer det mig, men lika ofta är det på ett sätt skönt att inte riktigt vara ”med” på samma sätt som förr. Vet inte riktigt hur jag ska förklara det på något annat sätt och nej, det handlar inte om demens eller att jag börjar bli än mer virrig än vanligt.

Förkyld och snorig har gjort att Elias inte gått i skolan den här veckan. Han är hos sin mamma och vi får se om han orkar ta sig till mig i morgon eller om det blir i helgen. En mamma som ändrade siffror igår och som jag ska fira på söndag. En riktig femetta om du frågar mig! (;-)

Teknikfix, Pongbesök & föräldrasamtal

Tulpaner hos Claes

Tulpaner hos Inger & Claes.

Mobilt bank-ID kan vara besvärligt när inte det trådlösa nätverket är inlagt på mobilen. Clabbe hämtade upp mig på jobbet för att jag skulle hjälpa honom med detta.

Han bjöd på kaffe med ostsmörgås medan jag pratade lite med Inger under tiden. Det är roligt att träffa de gamla arbetskamraterna och uppdatera sig åt båda håll om hur läget är.

Tänk, nu är Claes med mobilt bank-ID! Det såg man inte komma för ett par år sedan, men det är ju så idag att man måste ha sådant för att snabbt få information om saker och ting. Försökte med Swish också men då slog han bakut. Likaså med tanken på e-fakturor och att betala allt via datorn. Men jag tror det kommer också vad det lider. Ett steg i taget.

Pongo med Rafael

Avskedsgåvor till Rafael.

Han skjutsade mig sedan tillbaka till jobbet där jag mötte upp Gunilla. Vi hade bjudit ut Rafael och Eva på middag. De är två kära arbetskamrater som nu slutat på kansliet. Vi gav dem också varsin fin porslinskatt i gåva.

Gunilla och Eva på Pongo

Gunilla kollar in när Eva öppnar paket.

Det var jättemysigt att sitta tillsammans med dem och prata minnen. Maten hos Pong var också väldigt god. En mycket lyckad kväll. Vi får hoppas bara att det blir fler gånger vi kan träffas på detta viset.

Idag slutade jag vid lunch för att åka hem och gå på föräldrasamtal med Elias. Det ser bra ut med grabben och han kämpar på i skolan. Han känns mer ”säker” i sitt agerande och han berättade att han trivs bra i klassen. Varm i hjärtat en dag som denna av fler än en orsak.

Tyvärr fick jag ett tråkigt besked på telefon för en liten stund sedan och mer kan jag inte skriva om det just nu. Men så småningom kommer jag att göra det eftersom det berör mig på ett sätt som jag bara inte kan släppa utan att få skriva om det. Ibland kan det gå så fort och saker och ting förändras på några timmar.

Husbyborg 2017

Igår gick den årliga grillen i Husbyborg av stapeln. Rafael var så schysst att han både hämtade och körde hem mig. Det var skönt att slippa hålla på att “krångla” med bussar hit och dit. Tack Rafael!

Regnet hängde i luften men när vi kom fram till Husbyborg var det fortfarande uppehåll.

8 juli 2017 Grill i Husbyborg

Clabbe har renoverat invändigt och det såg så rent och fint ut. Skräcksoffan var borta och golvet var också nyinlagt.

8 juli 2017 Grill i Husbyborg

Det första jag var tvungen att göra var att gå runt och kolla in alla blommor. Det var så fint och många som blommade.

8 juli 2017 Grill i Husbyborg

Claes och Inger har nu haft kolonilotten i Husbyborg i 33 år!

8 juli 2017 Grill i Husbyborg

170708_Husbyborg06

Härliga blomster i full blom.

8 juli 2017 Pelargoner i Husbyborg

Fina pelargoner i krukor.

8 juli 2017 Grill i Husbyborg

När grillningen drogs igång var det fortfarande torrt.

Pelargoner i Husbyborg

De mångåriga vännerna Clabbe och Rafael. Mats hade ännu inte kommit. Brukar nästan vara lite tradition att han kommer sist… (;-)

8 juli 2017 Grill i Husbyborg

Förra årets nylagda altan på uteplatsen inspekterades. De mörka molnen kom allt närmare..

8 juli 2017 Grill i Husbyborg

Grillmästaren!

8 juli 2017 Grill i Husbyborg

När köttet var klart stod regnet som spön i backen, så det vara bara att flytta in under tak.

8 juli 2017 Grill i Husbyborg

Har nu letat fram dokumentation från dessa årliga grillningar 10 år tillbaka i tiden. Se nedan. Det är roligt att ta bilder och också filma en snutt. Se nedan. Om inte annat kul att se hur vi förändras… hehehe

8 juli 2017 Grill i Husbyborg

Vi vågade oss ut efter ett tag när vi hade käkat färdigt. Blött och dant. Clabbe hämtade torra dynor och snacket fortsatte ett par timmar till.

8 juli 2017 Grill i Husbyborg

När vi träffas är det som att sätta på en skiva (en del kanske skulle säga samma innehåll år ut och år in, haha) och sen pratar vi bara på. Av olika anledningar var jag aningen ofokuserad ju längre kvällen led. Men kämpade på och försökte vara i nuet och liksom njuta av samtalen om olika ämnen som flög åt alla håll.

8 juli 2017 Grill i Husbyborg

Fåglarna ska ha sitt också. Grönt och lummigt.

Eftersom jag fick skjuts var jag hemma i anständig tid. Satte mig i soffan en kort stund men kände att det inte fanns energi för någonting mer den här dagen. Gick och lade mig nästan omgående och tänkte för mig själv att det är välsignat att ha denna tradition varje år. Må den fortsätta i flera år till!

En liten filmsnutt blev det även i år:


Relaterat
Husbyborg 2016
Husbyborg 2015
Husbyborg 2014

Grillkväll (2012)
Inflyttningsgrill (2011)

Husbyborg 2008
Husbyborg 2007

Balansgången för att hålla sig på vägen

2 juni 2017 Förmiddagsfika på jobbet

Varje fredag bjuder jobbet på leverpastej till förmiddagsfikat på smörgåsen. Det är en höjdpunkt som vissa av oss dessutom avnjöt i solen utomhus.

Där diskuterade vi också det viktiga av den sociala biten på jobbet. Hur viktigt det är med dessa andningspauser och gnabbade med arbetskamrater som man tycker om.

Delvis håller jag med om det. Att ha välvilliga och schyssta arbetskamrater omkring sig är viktigt, men det betyder inte allt. Har man arbetsuppgifter som får en att må dåligt med ångestklumpar i magen, spelar det ingen roll hur bra ens närmaste arbetskamrater är.

Har varit där. Men det har jag nu tjötat om i ett halvår… …här kommer lite mer om dagsformen:

Balansgången fungerar. Fortfarande kvar på vägen. Det går bra och de mörka tankarna är just bara tankar som går att bearbeta. Det ljusa ökas på, sakta men säkert, och det känns lovande. Nu är jag mitt i det, det jag tidigare bara kunnat i teorin. Det är både läskigt men samtidigt ger det mig kraft när jag känner att det funkar. Faktiskt en ganska häftig känsla emellanåt.

Det känns som valen är väldigt viktiga just nu. Om jag ska vara kvar på vägen eller återigen åka av. Jag har viljan och kraften att förändra mitt liv nu. Redskapen och hur den fina vägen ser ut, det kan jag mycket väl på det teoretiska planet. Omgivning och jobb har också generöst krattat åt mig och erbjudit en mjuk och fin vandring. Tacksamhet! Verkligen tacksamhet!

Framåt jag gå

31 maj 2017 Syrener

Det är härligt grönt ute nu! Dofterna av både hägg och syren är påtagliga och liljekonvaljerna står bara där och väntar på att bli plockade. Igår regnade det hela dagen, men det tror jag bara var bra.

Mår bättre när det gäller utmattningen. Det gäller att se det positiva och den där akuta tröttheten känner jag inte av på samma sätt idag som för en månad sedan! Det går visserligen i perioder men det känns som om djupen i tröttheten minskat. Ett tag trodde jag att det var kört och att jag aldrig skulle orka som förr…

Förstående arbetskamrater som bryr sig lyfter också. Fokuserar på det positiva i att utmattningen känns bättre idag. Depressionen är desto tuffare och i det finns inte mycket att säga eftersom det innefattar andra själar mestadels i de försök jag gör gällande interaktion och förståelse. Krigar vidare med tankarna och det som möter mig, både inom och utanför mig själv.

170531_gront

Idag kommer Elias! Dessa skiften i umgängesfabriken åt mitt håll så att säga får mig ljusare i tankarna. Han har varit hos Anna nu i 2 1/2 vecka och det har varit så tyst i huset. Katterna gör sitt bästa för att liva upp mig, men det är bra mycket bättre när grabben är här också. Mina katter är dock helt underbara och hjälper mig bara genom att existera. Tre olika personligheter och ibland känns det som om jag förstår dem bättre än människor.

När jag skrivit ovanstående ringde telefonen. Det var min handläggare på försäkringskassan. Hon var ganska tuff emot mig och berättade om att efter 180 dagar (ett halvår) görs andra bedömningar av arbetsförmågan och det pressade mig det hon tyckte skulle vara min plan under sommaren och fram till min semester i slutet på juli.

Nästa vecka ska jag träffa en helt ny husläkare eftersom min ordinarie är sjukskriven. Från en som vet hela historien till en som bara tittat i mina journaler (förhoppningsvis). Inför detta känner jag lite oro men jag försöker nollställa mig och hoppas på att synen hos denna läkare någotsånär är samma som hos min ordinarie. Orden från försäkringskassan oroar också även om jag försöker se positivt på det. Men det blir lätt en press när man får ett preliminärt schema på hur tillfrisknandet ska gå till flera månader framåt. Tacka fan då för att jag blir än räddare för ett bakslag och att jag inte pallar såsom förväntat.

MEN…

…framåt jag gå eftersom inga andra alternativ finns. Vissa framsteg har gjorts och det är på detta mitt fokus ligger. Är jag på väg bakåt bromsar jag mig själv och står stilla istället för att falla. Visst är det kämpigt ibland och det tar, men när jag rett ut sådana saker lyfter jag. Belöningen finns där och den tanken hjälper mig.