Etikettarkiv: ångestriden

De små detaljerna & ångestritt utan dess like

Det är i de små detaljerna jag finner tröst. När jag tänker på vad jag är mest rädd om av de materiella som finns hemma hos mig, fastnar jag i de små sakerna. 

En ny TV är visserligen bra efter 12 år, men det är inte ”halleluja moment” utan mer ett konstaterande att nu ser jag ju bättre de gånger jag kollar på TV. Ser det inköpet som en impulsgrej när ångesten var som starkast i veckan.

Nej, det är i det lilla jag finner glädjen. Minnas tillbaka och konstatera hur det var just då den saken kom till mitt hem.

Men det klart, ingen sak som finns i mitt hem är så värdefullt att jag skulle gråta över om de försvann. Det skulle vara tråkigt, men mer än så känner jag inte. Har ingenting som jag verkligen är rädd om, mer än känslomässigt bundna saker som mammas brev och saker som hon lämnade efter sig. Det är inte mycket, men kanske är det därför jag månar mer om det, än om övriga saker i mitt hem.

Det är väl en fördel att inte vara så fast i det materiella längre. 

En ångestfylld vecka är slut. Så förbannat ångestriden. Det går så fort allting och kanske är det bra nu i november. Har varit vaken en del på nätterna och det beror på flera saker. En resa nästa vecka är inställd för att jag helt enkelt inte får ro i tanken över min roll och vad jag ska göra där. Klarar just nu inte av att utmana mig själv överhuvudtaget. Livshinnan är så tunn och sårbar. Klarar inte av för många människor samtidigt.

Julen närmar sig med stormsteg. Den verkar inte bli som det varit tidigare år och det känns väldigt tråkigt samtidigt som det ger mig en del ångest. Tänker mycket på de låsningar som finns och kan inte begripa att den ”vuxna i rummet” ingenting begriper över sitt eget ansvar i den situation som uppstått. Men som jag skrivit tidigare, jag kan ingenting göra i detta mer än hoppas på att förnuftet ”vaknar till” innan såret är permanent och det är helt kört för all framtid. Men det kanske är detta som önskas?

Ja, jag kan inte tolka situationen på annat vis efter veckor av tystnad gentemot den berörda samt efter en text som jag läst om familjen tidigare, vilket först förvånade men sen gjorde mig mest ledsen. När man exkluderar på det viset, tacka sjuttsingen för att det bli reaktioner bland oss andra i den så kallade familjen. Vet inte vad jag ska tro längre…

Julen är så mycket tradition och i familjen är detta en av få som vi har kvar tillsammans. Ska den nu bara upphöra efter alla dessa år? Ja, inte vet jag men det kanske är dags att vi firar på det sätt som så många andra familjer gör? Det fina vi hade tillsammans som hel familj var att kunna samlas åtminstone på julen. Det verkar nu vara ett minne blott.

Den 30 november har jag tid hos min husläkare igen. Det bävar jag för eftersom jag inte riktigt vet vad som kommer att hända när jag ärligen berättar för henne om hur jag mår just nu.

Det har i perioder varit en ångestritt utan dess like. Efter ett samtal kanske får jag hjälp från ett håll som jag inte räknat med om allt går i lås…

Annonser

Socialisera med alkohol

Det är samma sak varje år. Den här årstiden får all energi att försvinna. Att fylla på är stört omöjligt och jag blir både låg och ångestriden.

160920 Undersvik Jerry

20 september 2016: Utsikt över Ljusnan från altanen på stiftsgården i Undersvik

Drömmer mig bort från allt. Nätterna blandas med det verkliga och det drömlika, som ibland nästan känns lika verkligt som det verkliga. Som om det bara är en förlängning av det där andra.

111118 Personalfest Jerry

18 november 2011: Personalfest på kansliet.

Att socialisera med alkohol var lätt. För stunden. Ibland blev jag för gränslös och ångrade mig senare. När jag ser på bilden från 2011 ovan kan jag sakna själva modet att våga, även om det var med alkoholens hjälp. Att visa mig och inte backa en stund i ruset av vinet som gjorde mig öppnare.

Idag har jag svårt med för stora grupper av människor. Drar mig istället undan och struntar i försöken till förändring, är nästan folkskygg i perioder. Klarar liksom inte av livet med andra på ett bra sätt. Nykterheten är bra på alla sätt och vis och är absolut att föredra för en sådan som mig, men ändå får bilden mig att minnas de korta men okomplicerade stunderna av lugn och ro och utan ångest alkoholen gav mig.

Det tog mig många år att i djupet komma till slutsatsen att livet är bättre utan alkohol, att jag inte ”missar någonting” en helg om jag inte dricker, och idag vet jag att priset inte är värt det. Inte på långa vägar.

Jag ljög för mig själv länge och ville inte se hur illa alkoholen gjorde både mig själv, min familj och de relationer jag då hade. Tyvärr har jag inte sedan jag slutat dricka, för 4 år och 7 månader sedan, klarat av att reparera eller odla nya privata kontakter eller relationer, utan jag har istället dragit mig tillbaka av olika anledningar och då främst efter den där dagen i december 2016 då allt rämnade.

160512 Israel Jerry

12 maj 2016: Fantastisk målning i Beit Sahour ”Shepherds Field” kyrkan i Israel.

Det drömska och att längta efter det oidentifierbara präglar mig. Det fantastiska i någonting jag inte förstår, men anar finns där. När ska jag våga lita på min intuition och det som finns i det outtryckbara. Våga stanna kvar även i vilan och låta mig mötas av tankarna, fantasin eller vad det nu är.

Kanske är det årstiden som förstärker det hela, men just modet sviker mig just nu på flera plan. Har stora problem med att stå kvar och inte gömma mig.  Livet är just nu och inte i morgon. Även en mörk dag i november.

Bottennappet

Funktioner som inte var som det sagts, framförhållning noll i ärenden och beslut som tas tillbaka. Dessutom denna jädra GDPR som går mig på nerverna!

180918 Bussen

Att få åka hem och kliva av bussen kändes så bra. I morgon är jag på kurs i Stockholm och ska utbilda mig i ett enskilt program istället.

180918 Mininypon

Rethosta på bussen (är luften sämre där?!) gjorde inte starten bra överhuvudtaget. Sen tolkningarna av GDPR som jag inte förstår riktigt. Ibland är det ”journalistiskt arbete” som det så fint kallas och ibland inte.

Tycker inte det finns någon klar linje i detta och det påverkar jobbet negativt. Det känns som om man ska kasta så mycket som möjligt för rädslan att bli granskade. Man kastar och sen behöver man vissa saker av det man kastat. Det har redan hänt och det kommer att hända igen.

Nej, GDPR är inkonsekvent och uppriktigt sagt förstår jag mig inte på detta. Försöker att inte bry mig om det så mycket som det bara går, men det försvårar saker och fördröjer ibland arbetsflödet.

180918 Overgangsstalle

Har fått en inbjudan till en inflyttningsfest. Mitt gamla tankemönster skriker hela tiden nej, nej… men jag har några dagar till på mig innan jag måste svara. Får en sådant obehag över att inte bara kunna tacka ja och sen låta det bli som det blir. Ångestriden helt enkelt på ett sätt jag inte grejar.

180918 Rosen

Har känt mig så arg idag. Över många saker. Irriterad när det inte funkar eller flyter på som det ska. När jag ”misslyckas” med saker och ting. Så påverkbar in i märgen. Idag har det inte varit till min fördel att vara känslig utan denna dag har varit ett riktigt bottennapp.

Vill bara stoppa i mig sötsaker för att liksom döva känslorna. Men jag vet att det inte blir bättre av det. Ja, för stunden, men sen känns det än värre. Ytterligare en negativ sak till listan som gjort den 18 september till en dag av gamla tankemönster, ångest och ett mående jag inte får fastna i.

I morgon nya tag. Mot Stockholm och en kurs. Att bara ”utsätta” mig för det är en framgång. Helt otänkbart för ett år sedan. Bra jobbat, Jerry! Måste ge mig lite credd också efter denna rapa av negativiteter ovan.

Tombola med fler lotter i olika färger

tombola

Det har nu gått drygt 10 dagar sedan jag halverade mitt intag av Duloxetin. Kan inte med säkerhet säga vad som är vad i mitt mående, men vissa känslor är förstärkta just nu. Tycker mig också ha fått mer energi och en nyfikenhet på saker och ting som saknats under flera månader. Den där zoombieliknande känslan har minskat.

Så på plussidan är att jag vill mer, orkar lite längre och känner känslor som nästintill varit avdomnade under lång tid. Dessa känslor blir tyvärr också en del av minussidan eftersom min längtan förstärks och jag liksom knappt står ut med att känna såsom jag gör inför vissa saker.

Vet att jag pratar i gåtor, men jag vill inte outa någon mer än nödvändigt. Så stark dröm i natt och en sådan ledsenhet blandad med saknad för att det liksom blev som det blev. Nästan fysiskt i känslotombolan där allt blandades omkring på ett sätt jag inte känt på länge. Dröm om beröring, underbara tankar men även svartsjuka och en stark samhörighet.

Det är fler lotter idag av olika kulörer i känslotombolan, helt klart. Tidigare var den nästan tom och fylld med nitlotter. Färgerna var entoniga utan någon som helst innehåll. Men nu fylls det på med alltfler färger och virrvarret blir påtagligt. Både på gott och ont, men mest gott faktiskt eftersom jag är glad för att kunna känna vissa känslor igen.

De rena så kallade ångestritterna finns där, men har inte blivit värre än tidigare. Kanske fler, men inte djupare och värre. Känner igen dem och vet vad de står för idag. Inte heller folksamlingar bekommer mig så mycket, om det inte blir för mycket olika ljud förstås, då måste jag fly.

Nu handlar det mest om att hitta vinstlotten i min tombola. Den röda, med kärlek och någon att älska. Den lotten har jag inte sett på många år.

 

Energi & ork – som vanligt…

Försökte att föra någon slags dagbok för den gångna veckan, men som med så mycket annat orkade jag inte hela vägen. Men lite blev det i alla fall:

**********

Måndag 13 augusti
Tycker inte om den jag har blivit. Visst, en del kan kanske förklaras med utmattningen och att någonting har ”gått sönder” men jag får sådan otrolig ångest av att inte klara av det som jag tidigare inte hade några problem med.

I måndags morse var det hemskt. Så ångestladdat att ens komma ur sängen och jag kan inte ens med någon del på ett förnuftigt och intellektuellt sätt förstå varför. Kanske gör det att jag får än mer ångest och tappar liksom än mer. Det är hemskt och tankarna som jag inte kan stoppa ser bara slutet på allting. På mitt jobb och att jag inte kommer att klara av det i framtiden och vad det för med sig både på det sociala och ekonomiska planet.

Orkar inte tänka, få ihop trådarna och liksom bara släppa taget. Flyta med och ta det för var det är. Det ger mig sådan förbannad ångest och denna morgon var fruktansvärd.

Tillslut kom jag iväg. Halvt någon annanstans, halvt här. Tycker inte om de alternativ jag ser framför mig. Så förbannat ångestriden och en oro jag inte riktigt kan hantera. Vågar inte släppa fram det där lejonet inom mig. Är rädd för konsekvenserna. Tillslut finns det kanske inget val om jag inte ska gå samma vägar igen. De som inte leder någonvart.

Tisdag 14 augusti
Slår upp mina melerade ögon med gröna drag exakt 05:37 det klockslag som jag har gått upp före semestern för att hinna med bussen till jobbet. Före detta en stark dröm och att jag låg i lumpen och som vanligt sumpade en massa saker. I slutet satt jag med Kim och ”vänner” till honom och drack shots… någon som kallades för ”Ryssen” bjöd mig på alkohol. Han såg bra ut, ljusblond och ganska grova men fina drag. Ville sitta kvar, men vaknade tyvärr till och kom ifrån denna märkliga dröm.

I alla fall, när jag såg tiden bestämde jag mig för att gå upp. Fortfarande inte riktigt vaken så virrade jag omkring hemma och gjorde morgonrutinerna. Bädda sängen, släppa in Felix och ge dem mat. Släppa ut dem och tömma kattlådorna. Kolla att det ser ok ut i köket och sen gå in i duschen. Allt ska vara klart cirkus 06:15-20 då jag går till bussen.

Som tur var kändes inte kroppen lika konstig som igår. Jag orkade ta tag i saker och ting och känslan från igår var inte lika stark. Tack för det. Maja hann att komma in innan jag skulle gå till bussen, så båda katterna var inne när jag gick.

**********

Sen tog det som sagt var stopp att skriva något mer. När jag försökte var det tomt på ord och jag gav upp. Men vem bryr sig egentligen? Det är bara jag för att ha som eget arkiv och kunna gå tillbaka så att jag minns vad jag gör. För övriga måste det vara en golgata av ständigt klagande, ångest och jag vet inte allt negativt som jag bär på.

Veckan blev dock allt bättre föutom mornarna som tyvärr blivit väldigt kämpiga för mig. Så var det inte tidigare. Men när jag väl kommer upp funkar jag fram till 13-14…. sen är det som om ridån går ner. Pratade lite om detta med en arbetskamrat och hon hade så vettiga tankar. Hon ger mig energi och berättade personligt om detta med att hushålla med sin energi och att det liksom bara finns en pott att ta av. Den förändras inte så mycket och går man över gränsen för att man känner just då att man orkar, får man alltid betala tillbaka genom att tvingas att vila. Detta har jag så svårt att inse och gång efter annan så ”straffas” jag för min envishet att försöka mer.

Märker själv hur trött jag blir av att bara prata om detta hela tiden. Resurserna är numera begränsade på ett sätt jag inte upplevt tidigare. Punkt och slut.

Nu tar vi det positiva och det rörde mig nästan till tårar när jag fick orden till mig. Hur paradoxalt det än kan låta fick jag höra att JAG ger människor energi på jobbet!? Blev så paff och hade svårt att förstå när jag fick höra detta eftersom jag själv inte känner att jag tillför så mycket. Tala om att missta sig på vad man sänder ut… men det var ju positivt så det försöker jag verkligen att ta till mig.

Avslutar denna post med ett litet bildspel om veckan som var:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Tappade tänder & sammelsurium

180617_samsurum

Sammelsurium, mischmasch och oreda.

I natt hade jag sådana fruktansvärda mardrömmar att hälften vore nog. Mina tänder lossnade ytterligare och jag kunde själv nästan dra ut dem. Det märkliga är att det var fortsättning på en tidigare dröm, men nu åkte de sista gaddarna ut.

Hånflinet från före detta vännen och tvånget att jaga busslinjer och resor där guppen var så höga att vi svävade innan dunsen kom. Fy fan vilket sammelsurium, mischmasch och oreda. Vaknade ur detta och var helt övertygad om att jag var tandlös. Så verkligt med att de åkte ur en efter en… det är väl symboliskt för det som pågår i mitt liv just nu.

Låg sedan och grubblade i timmar. Måste förändra mitt liv. NU! Det som ligger närmast till hands är att flytta och göra som så många andra gör. Fly ifrån platsen som gör att jag mår och drömmer så konstigt. För att liksom göra någonting.

180617_ cyklar skrap

Satt sedan på baksidan och var så fruktansvärt ångestriden att jag bara måste göra någonting. Det slutade med att jag röjde ur och gjorde fint på ena sidan av min baksida där jag har ett par vinbärsbuskar och där det lagrats en massa skrot. För att jag liksom inte orkar med mig själv och de tankar jag har. De skrämmer mig dessutom ibland när det är riktigt mörkt och svart. Då måste jag bryta tankemönstret och göra någonting praktiskt.

Ingenting flyter på just nu. Det är stopp och oro ta mig fan i så mycket nu att jag liksom inte vet vad jag ska göra. Känner för att ta den lånade bilen och bara åka ifrån hela skiten. Vore det inte för min son och katterna skulle jag inte tveka en sekund. Är så less på så mycket just nu omkring mig. Och detta ska kallas för semester? Jag fungerar fanimej bättre när jag jobbar!

Måste avsluta positivt. Titta på Felix och Maja nu i morse;

180617_katterna

Vilka sötnötar!