Etikettarkiv: allergi

Den här tröttheten…

Nu blir det ett sånt där gnälligt och lite mörkare inlägg igen. Pratade om två steg fram och ett steg tillbaka tidigare. Steget tillbaka verkar vara lite djupare den här gången. Men jag vet att det kan ändras om några dagar. Igen.

Egentligen ska jag inte behöva förtydliga vissa saker, men jag gör det främst för den där som sitter på min axel och försöker rubba mitt mående. Detta är min blogg och här skriver jag om det som finns inom mig. Är det mycket mörker och upprepningar får det vara så. Denna blogg är verkligen mitt vattenhål och mitt tjatande är kanske bättre att det kommer här än hos människor som finns i min närhet. Ok?

Tröttheten

Mitt liv är verkligen en berg- och dalbana. Upp och ner hela tiden och bara tanken hur det skulle vara utan de antidepressiva tabletterna jag nu äter, det kan jag inte ens föreställa mig. Vet inte om det hade funkat överhuvudtaget utan dem, så viktiga känns de just nu för mig.

Den här tröttheten som kommer emellanåt är så tung. Försöker stå emot, men någonstans vet jag att det är meningslöst. Det är liksom bara att vila och inte ens försöka. När jag sedan är känslig för människors tankar till och om mig gör det saken både bättre och sämre i de möten jag nu tvingar mig till. Detta givetvis beroende på hur jag mår just då.

Jobbade igår och det var väldigt påfrestande. Orken tog slut, men jag ville inte erkänna det för mig själv. Försökte och försökte, men när även den mest positiva på jobbet säger till mig att jag inte ser ut att må bra, då förstår jag att det även syntes utanpå.

Egentligen har jag ingen anledning till detta mående just nu. Men jag är otroligt känslig för stämningar, förnimmelser och blickar. Det har inte förändrats så mycket sedan kraschen i december. Människors tystnad som kanske är helt befogad påverkar mig också, trots att jag försöker se klart på situationen.

Mina katter känner hur jag mår. I natt sov Maxi hos mig hela natten och Maja låg på en stol bredvid. Det händer sällan, men kanske kände de att jag återigen är låg och orolig. Skyddsänglar i förklädnad av katter.

Börjar fundera på om jag återigen är pollenkänslig och att det också gör mig trött? Har ätit allergimedicin i några dagar och det kanske också sänker mig? Vet inte vad som är vad längre. Kampen och kämpaglöden som vissa dagar är så stark är andra dagar helt borta. Vill liksom bara lägga mig ner och inte göra någonting. Denna berg- och dalbana alltså…

Elias hade kräkts i skolan igår. Magsjuka och idag blir han hemma. Ingen middag och han gick och lade sig före klockan åtta. Datorn avstängd och då är grabben verkligen dålig. Vi får se hur han mår idag.

Livet, detta livet testar och försöker få mig mer modig och att våga. Men jag är livrädd, ja nästan skräckslagen, inför framtiden. När måendet är bättre kommer tankarna om framtiden och då kommer oron.

Igår började jag att rensa ur i mitt rum på jobbet och kasta gamla saker och tömma pärmar. Det var svårt och jag kände mig som en samlare som inte ens kunde kasta fakturakopior från 1996 utan att fundera både en och två gånger. Kanske någon vill se på detta i framtiden… så tänkte jag men tillslut, med stigande ångestklump i magen, kastade jag. Men det satt hårt åt. Röjde nog ur en 8-10 pärmar i alla fall och det var jobbigt. Vissa nostalgiska saker kunde jag bara inte kasta, utan de fick följa med mig hem i en kasse.

Att inte jobba med IT i framtiden, åtminstone operativt, känns märkligt även om det också är skönt på ett annat plan. Att hela tiden vilja att saker och ting ska vara på topp och fungera hela tiden och jämt, ha koll på listor och inköp, hänga med i det senaste, att människor ska vara nöjda med sin utrustning och ständigt vara i beredskapsläge, det har tärt på mig. Jag har ju ändå hållit på med detta i 20 år och det tar på en. Men är man som jag en trygghetsjunkie så sitter man still i båten, oavsett vad det handlar om och oavsett vartåt mående barkar. För det är kanske sämre på andra sidan s a s. Det är alltid yttre omständigheter som tvingar mig att agera i mitt liv.

Det är sorgligt kan tyckas, men så har och så fungerar jag. Försöker förändras, men jag är en gammal hund som knappt kan sitta och har jag väl fått ner baken då sitter jag kvar. Ni hör, tankarna är inte särskilt ljusa denna dag, även om vi är i min favoritmånad maj. Men var lugna, rätt som det är, så strålar gubben igen. Ibland är det skönt att bara få skriva av sig skiten och visa upp byken för den som bryr sig.

Annonser

Skifte av veckor i umgängesfabriken

Sista september 2016

Skifte i umgängesfabriken. Sonen är nu hos mig, dock bara i en vecka mot normala två. Detta beror på att hans moder idag gör sin sista dag på sitt nuvarande jobb. Ett jobb hon varit på i nästan 30 år. Det ni!

I och med detta vill hon skifta i veckorna så att grabben är mer hos henne vissa helger än vad som skulle bli om vi körde på som vanligt. Så nu är han hos mig en vecka och sen hos modern sin i en vecka. Sen kör vi på som vanligt igen…

Sista september 2016

Det känns väldigt bra att han är hos mig nu. Livet får liksom en annan mening för mig. Jag betyder något och jag har ansvar. Det behöver jag även i det privata och inte bara på jobbet. Visst, jag har ansvar hemmavid också även när jag är ensam eftersom jag har 3 katter, men det blir lite annat när grabben är i huset.

Sista september 2016

För det är då ljuset tränger fram. När mitt älskade barn är hos mig. Hoppet tänds och jag får kraft att klara även de perioder då jag är ensam genom det energipåslag barnveckorna ger mig.

Att leva utan någon att älska överhuvudtaget är tungt. Att få älska, att våga och allt det. Ensamheten tär mer än jag vill erkänna. Saknar någon att krama om och vara nära. Har drömt alltför länge nu känner jag.

Sista september 2016

Livet handlar många gånger om tålamod. Att vara i det som är och inte springa på för fort. Går det för fort så går det inget bra och bakslagen hopar sig.

Sista september 2016

Fatta att det är sista september?! Jag har lite svårt att ta in detta med tiden och vad den gör med mig. Det går så fort och ibland hänger jag inte riktigt med känns det som.

I helgen så ska min lilla uteplats höststädas. Det är dags att sätta över presenningen igen och invänta kylan och snön.

Måste berätta om äpplena! Har ett äppleträd som för andra året i rad producerar väldigt många äpplen för sin storlek och de smakar suveränt gott också. I år har jag ätit flera stycken, vilket ni som hänger med lite här, då förstår att LCHF just nu är på paus. De är så goda och det kliar ingenting i halsen på mig!

Prisad vare Gud eller vem det nu är som man ska tacka! Det är så skönt att slippa den allergin.

Vill önska alla mina läsare en trevlig helg!

Maja special & lite annat…

2015-10-03 Maja

Hon är född den 11 maj 2015. Namnet är Maja.

2015-10-03

Majsan är också ett namn som används ibland. Kär katt har många namn…

2015-10-03 Maja

De stora katterna Maxi och Felix är 11 år. De är utekatter och är inte inne så ofta och då speciellt inte på sommarhalvåret. Fortfarande så är de ute en hel del och då speciellt Felix. Han kan ibland vara borta i flera dagar.

2015-10-03 Maja

Att då har fått en katt som är inne hela tiden, det är härligt. Maja ska få växa till sig och bli vuxen först innan hon får gå ut som de andra.

Erkännas ska att jag var väldigt tveksam till att skaffa en tredje katt. Det fanns många orsaker till det. Nu har det gått mer än två månader sedan hon kom till mig och Elias.

2015-10-03 Maja

Från början var det lite väsande från Maxi & Felix sida, men det gick över snabbt. Nu är hon accepterad och förgyller livet på ett positivt sätt, både för mig och de andra i familjen.

Ibland så sover hon hos mig, ibland så kommer hon till mig i soffan och vill gosa. Det händer allt oftare. Hon älskar mat och busar väldigt mycket. Det blir starkare band mellan oss för varje dag som går och hon är bara så cool.

När alla tre katter sitter tillsammans vid matskålen, då njuter jag. Det är fortfarande en härlig syn.

2015-10-03 Glad att benet höll!

Idag så joggade jag igen, trots mitt krånglande vänsterben. Det var inte smärtfritt, men det gick! Jag var långsam och det var min sämsta tid hittills, men det gör ingenting. Benet höll och jag klarade av att jogga hela vägen med mina nya skor som ska vara bättre för mitt ben. Så tacksam för detta.

Har i en vecka nu bara kunnat gå och jogga har varit otänkbart, så att det blivit så pass bra är väldigt skönt. Det är viktigt för mig att jogga och få upp tempot i kroppen. Det handlar så mycket mer än om att just jogga.

Ellet och jag höststädade sedan baksidan. Utemöblerna packades in i presenningen och lite klippande här och där fixade vi också.

Vi plockade också av äppleträdet och det fanns massor av fina äpplen i år. [Instagram]. Rekordmånga och jag unnande mig att smaka ett halvt. Har ju inte ätit äpplen sedan förra sommaren (beroende på LCHF samt rädsla för allergi). Det smakade ljuvligt och jag kände ingenting i halsen. Kanske är det så att jag kan äta egna äpplen, men inte de som är i affären? För att de besprutas för mycket?

Resten av äpplena tänker jag skänka till Anna. Jag och Ellet ska nämligen dit i morgon och gosa med andra katter som just nu är helt ljuvliga.

Det här var en riktigt bra dag! Så härligt att kunna skriva det!