Etikettarkiv: alkohol

Energi & ork – som vanligt…

Försökte att föra någon slags dagbok för den gångna veckan, men som med så mycket annat orkade jag inte hela vägen. Men lite blev det i alla fall:

**********

Måndag 13 augusti
Tycker inte om den jag har blivit. Visst, en del kan kanske förklaras med utmattningen och att någonting har ”gått sönder” men jag får sådan otrolig ångest av att inte klara av det som jag tidigare inte hade några problem med.

I måndags morse var det hemskt. Så ångestladdat att ens komma ur sängen och jag kan inte ens med någon del på ett förnuftigt och intellektuellt sätt förstå varför. Kanske gör det att jag får än mer ångest och tappar liksom än mer. Det är hemskt och tankarna som jag inte kan stoppa ser bara slutet på allting. På mitt jobb och att jag inte kommer att klara av det i framtiden och vad det för med sig både på det sociala och ekonomiska planet.

Orkar inte tänka, få ihop trådarna och liksom bara släppa taget. Flyta med och ta det för var det är. Det ger mig sådan förbannad ångest och denna morgon var fruktansvärd.

Tillslut kom jag iväg. Halvt någon annanstans, halvt här. Tycker inte om de alternativ jag ser framför mig. Så förbannat ångestriden och en oro jag inte riktigt kan hantera. Vågar inte släppa fram det där lejonet inom mig. Är rädd för konsekvenserna. Tillslut finns det kanske inget val om jag inte ska gå samma vägar igen. De som inte leder någonvart.

Tisdag 14 augusti
Slår upp mina melerade ögon med gröna drag exakt 05:37 det klockslag som jag har gått upp före semestern för att hinna med bussen till jobbet. Före detta en stark dröm och att jag låg i lumpen och som vanligt sumpade en massa saker. I slutet satt jag med Kim och ”vänner” till honom och drack shots… någon som kallades för ”Ryssen” bjöd mig på alkohol. Han såg bra ut, ljusblond och ganska grova men fina drag. Ville sitta kvar, men vaknade tyvärr till och kom ifrån denna märkliga dröm.

I alla fall, när jag såg tiden bestämde jag mig för att gå upp. Fortfarande inte riktigt vaken så virrade jag omkring hemma och gjorde morgonrutinerna. Bädda sängen, släppa in Felix och ge dem mat. Släppa ut dem och tömma kattlådorna. Kolla att det ser ok ut i köket och sen gå in i duschen. Allt ska vara klart cirkus 06:15-20 då jag går till bussen.

Som tur var kändes inte kroppen lika konstig som igår. Jag orkade ta tag i saker och ting och känslan från igår var inte lika stark. Tack för det. Maja hann att komma in innan jag skulle gå till bussen, så båda katterna var inne när jag gick.

**********

Sen tog det som sagt var stopp att skriva något mer. När jag försökte var det tomt på ord och jag gav upp. Men vem bryr sig egentligen? Det är bara jag för att ha som eget arkiv och kunna gå tillbaka så att jag minns vad jag gör. För övriga måste det vara en golgata av ständigt klagande, ångest och jag vet inte allt negativt som jag bär på.

Veckan blev dock allt bättre föutom mornarna som tyvärr blivit väldigt kämpiga för mig. Så var det inte tidigare. Men när jag väl kommer upp funkar jag fram till 13-14…. sen är det som om ridån går ner. Pratade lite om detta med en arbetskamrat och hon hade så vettiga tankar. Hon ger mig energi och berättade personligt om detta med att hushålla med sin energi och att det liksom bara finns en pott att ta av. Den förändras inte så mycket och går man över gränsen för att man känner just då att man orkar, får man alltid betala tillbaka genom att tvingas att vila. Detta har jag så svårt att inse och gång efter annan så ”straffas” jag för min envishet att försöka mer.

Märker själv hur trött jag blir av att bara prata om detta hela tiden. Resurserna är numera begränsade på ett sätt jag inte upplevt tidigare. Punkt och slut.

Nu tar vi det positiva och det rörde mig nästan till tårar när jag fick orden till mig. Hur paradoxalt det än kan låta fick jag höra att JAG ger människor energi på jobbet!? Blev så paff och hade svårt att förstå när jag fick höra detta eftersom jag själv inte känner att jag tillför så mycket. Tala om att missta sig på vad man sänder ut… men det var ju positivt så det försöker jag verkligen att ta till mig.

Avslutar denna post med ett litet bildspel om veckan som var:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Annonser

Staketfetisch & tankar på vin

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ett redigt rött staket med rejäla plankor. Har jag sagt att jag gillar staket? Dessa bilder är tagna på ett ställe i Storvreta, där jag undrat länge när de gamla slitna skulle bytas ut. Nu har det skett och givetvis måste staketfetischisten föreviga det hela innan grönskan återigen tar sitt grepp över staketet och gömmer delar av det.

180708 Staket 09

Först en vända på förmiddagen med Frida och sen ytterligare en där Elias anslöt på eftermiddagen. Det enda jag klarar nu är att gå och tacksamheten är stor när barnen hänger på. Vi pratar också på ett annat sätt då än om vi bara sitter hemma.

Annars var gårdagen rent vädermässigt helt perfekt. Sol och lagom varmt. Men både djur och natur skulle behöva ett redigt regn nu på många millimeter. Det är otroligt torrt i marken nu.

Fantiserar om iskallt vin och hur gott det skulle vara att få bli lite ”lullig” igen. Den kloka delen av mig vet att det är bedrägliga tankar som i förlängningen innebär en ångest av helt annat slag och att en linje då skulle passeras som inte går att vända tillbaka ifrån. Men jag skulle ljuga för er om jag inte berättade att tankarna finns där och att de har förstärkts nu under sommaren. Vet sedan 2014 att det är helt fel sätt att fly från ångest och oro. Det har livet faktiskt lärt mig och i det står jag bergfast. Men som sagt, jag kan ibland tänka tankarna.

Det är en linje som bara inte får passeras. Det vet jag idag.

Börjar få tillbaka det där ”tvånget” att röra på mig när ångesten tar över. Kanske är det ett plus trots allt i det som idag tynger mig? Dubbla slingor är ett tecken på det.

Ögonkoll, bankglädje & dränering

Ögon

En vänlig själ har givit mig ett presentkort hos memira för en förutsättningslös undersökning av mina ögon och vilken hjälp jag kan få. Det kostar mycket pengar om ögonen går att operera, men samtidigt kan jag bli av med glasögon och linser för all framtid. Det känns som om det är värt det.

Pengar

Fick igår ett glädjande besked från Swedbank. De pengar som någon stal från mitt lönekonto har jag fått tillbaka. Tack Swedbank! I detta har ni agerat proffsigt och på ett mycket bra sätt.

Det finns saker just nu som dränerar mig en del. Måendet påverkas tyvärr negativt och jag ser för närvarande ingen väg ur detta. Hur jag än gör blir det “fel” känner jag. Det är väldigt frustrerande eftersom min goda vilja påverkas och den kompass jag haft i livet sedan en tid påverkas på ett sätt som inte är bra för mig. Orkar liksom inte hålla upp vissa saker med min vilja, sådant som tidigare gick mycket bra, det fungerar inte alls just nu.

Alkohol är inte inblandat. Den vägen är stängd för mig. Så att ni slipper spekulera i om jag åkt på ett återfall. Det har jag inte och nu har det gått 2 år 5 månader och 16 dagar utan en droppe alkohol. Det är jag väldigt stolt över kan jag tillägga, nu när så mycket annat inte fungerar såsom jag vill att det ska fungera. Men som sagt, alkoholen är en stängd väg. Murar, bommar och stängsel i massor. Går inte att passera längre!

Jesus

Ber om stöd och en väg framåt. Om kraft att kunna gå vidare utan att göra mig själv eller andra illa, för det är det sista jag vill.

Detta som kallas för livet. Prövningar och val. Min så kallade intuition säger mig att inget göra, inte agera samtidigt som just detta tär en del på mig. Hur vilar jag i det valet?

En sista sak som är positiv. Åtminstone för en sommarälskare som jag är. Kolla bilden på mitt instagramkonto! Härligt!

Kampen mot alkoholen

Kampen mot alkoholen, detta är mina ord, mina upplevelser och tankar kring det i många fall dödliga giftet.

Det är lätt att moralisera och pracka på människor en massa åsikter. Vill ha det sagt innan du läser vidare och jag vet att det är en jävla kamp för många hela tiden och att mina ord då kan låta besserwisseraktiga och att jag tror mig veta en jävla massa.

Men dessa ord nedan grundar sig just på min väg och mina erfarenheter i kampen genom många år och som fått mig att komma dithän jag är idag.

2016-02-21 JerryHej, jag heter Jerry Olsson och är nykter alkoholist. Just idag är jag 50,3 år gammal.

Fatta! Och jag är fortfarande kvar i detta livet! Det trodde jag aldrig och många gånger har jag fått revidera mitt dödsdatum.

För jag har ju vetat…

Hela mitt liv har varit uppbyggt kring alkoholen. Det är många i min släkt som varit och är alkoholister. För en del gick det inget bra alls och för andra så kom de tillslut ur giftets grepp. 2009 tog jag mina första steg, i början på april 2014 var det definitivt slut för min del och där är jag idag. Idag saknar jag inte giftet överhuvudtaget. Blir snarare äcklad av alkohol.

För alkoholen är ett gift. Ett dödligt sådan för många människor. Läser en artikel som heter “Vi måste sluta normalisera alkohol” av Kim Lantz som handlar om vårt förhållningssätt till alkoholen och som är orsaken till denna bloggpost.

Idag håller jag med om mycket som hon skriver. Men då, när jag var ung och tyvärr upptäckte giftet som fick mig att bli en annan, då såg jag sådana som henne (och som jag själv tänker idag) som moraliserande tråkproppar, som drog alla över en kam. Mitt resonemang var ju då att 95% av alla klarar av att ta ett glas, ha roligt och vara sociala.

Jag kunde inte ha mer fel. Ville inte se den andra sidan, den fula och tragiska och trots att den så hårt drabbat min egen familj, så blundade jag. Orkade inte se. Flykt och en lätt väg att glömma saker och ting gjorde att även jag valde alkoholen ett bra tag i mitt liv.

Tiden och de egna erfarenheterna har fått mig att vända helt. Alkoholen ser jag idag som ett gift, någonting som gör människor sämre och förstör hela liv för så många. Alkoholen förgiftar och släpper fram monster som gör andra människor illa, både fysiskt och psykiskt. Ja, idag så hatar jag alkoholen. Men det tog många år innan giftet släppte sitt grepp om mig.

Många fler än alkoholisten påverkas negativt och att då prata på det sätt som en del gör, om att det är så få som inte kan sköta drickandet, då har man förbisett en aspekt, för de som inte kan sköta sig, de påverkar så många fler och det glömmer man lätt bort. Att se alkoholisten och vad den gör med hela familjer och människor i sin närhet gör detta till ett mångfaldigt större problem än antal som klarar av giftet eller inte. Många drabbas negativt av en alkoholist och den destruktiva förstärkningen som alkoholen ger människor är dessutom i vissa fall dödlig.

Visst, vi har alla ett val i livet att gå emot när vi inte kan hantera saker och ting, men vissa saknar den förmågan och då är det bara en sorglig föreställning med ett tragiskt slut och detta kanske man kan tänka på både en och två gånger innan man så lättvindigt resonerar som jag gjorde när jag var yngre. Hade alkoholen kommit idag så hade den totalförbjudits. Den hade klassats som narkotika och en fara för oss människor.

Många kommer på avvägar tack vare alkoholen och hittar aldrig tillbaka igen. Den gör ju också människor till lögnare och förstärker ibland redan uppblåsta egon till någonting som ingen orkar med och där det i en del fall slutar med ensamhet och ett okontrollerat drickande.

Explorer Vodka


Jag verkligen avskydde Explorer Vodka-etiketten när jag var barn.

Då visste jag vad som komma skulle… kan fortfarande knappt titta på den utan att fyllas av obehag. Den står för misshandel, svek och ångest för mig.

 

Alkoholen gör otäcka saker med människor och en del ljuger både för sig själv och sin omgivning in i det sista. I detta vet jag tyvärr mycket väl vad jag talar om, dels av egna erfarenheter innan jag själv vaknade till, men också orden från de som inte kan eller vill se sanningen att de är i klorna på någonting som kommer att döda dem om de inte vänder om. Flaskan går före allt annat. Familjer splittras och barn far illa. De ljuger och de förhalar sitt eget tillfrisknande och skyller på allt och alla. Kommer man runt egot, då är mycket vunnet. För den ångestförstärkning som alkoholen ger människor, den är inte att leka med.

Min farfar vände mitt i livet. Han tänker jag på ibland och tar kraft i att de goda exemplen finns därute. För det går att bryta med giftet. Det går att få ett bättre liv där känslorna är mina och inte alkoholens.

En syn på livet med nyktra ögon är livsförhöjande och tillslut kom den visdomen även till mig. Man är sig själv fullt ut och den känslan är fantastiskt. Att behöva ta till alkoholen för att fungera gör många människor sämre och ibland även desperata. Kroppen förfaller och den man en gång kände igen är någon helt annan. Alkoholen är ett gift utan tvekan och den förstör människor på många vis. Tänk bara detta att slippa alla bakfyllor och det måendet!

Tänker inte dra upp negativa exempel mer än att jag är smärtsamt medveten om den kamp en del för. Både i nutid och i mitt tidigare liv. Otäcka exempel på hur illa drogen kan göra med en människa. För jag vet hur smärtan är innerst inne, trots att man gör sken av annat. Hur mycket ångest och elände alkoholen skapar hos människor. Hur personlighetsförändrad man faktiskt blir. Jag önskar så att jag kunde göra något, ge kraft och inspiration att orka vända…

Visst, det finns många som klarar av ett hyfsat förhållningssätt till alkoholen i hela liv. De mår ok och kan hantera det. Men det finns faktiskt också väldigt många som dör i förtid av alkoholen. Se dig omkring och rannsaka dig själv, visst känner du ett flertal som dött på grund av alkoholen? Kanske inte akut, men där alkoholen påverkat att livet blivit kortare? De som blivit skadade av alkoholen och aldrig kommer tillbaka till ett tidigare liv förekommer också i många familjer. Räknar man sedan in även medberoende och alla runtomkring, så påverkar drogen bra många fler än alkoholisten själv.

Alkohol finns överallt. Jag går aldrig på personalfester längre eller till någon pub. Varför skulle jag göra det? Jag väljer bort vänner och bekanta där alkoholen är för central. Det funkar liksom inte med mitt nya liv, att leva på samma sätt som tidigare. Alkoholen är i centrum och människor blir förändrade på ett sätt som jag inte gillar. Det är liksom inte min arena längre. När jag väljer själv och kan hitta alternativ, då är det inget problem. Då är jag med, men miljöer där alkoholen dominerar och syftet är att ta sig ett glas, dit tänker jag inte bege mig igen.

Vägen har varit lång för mig att inse vissa saker. Att hitta mig själv och må riktigt bra det kommer jag kanske aldrig att göra, men jag vet idag att alkoholen är inget resesällskap för mig. Den fick mig bara att ta andra vägar, som ledde helt fel. Nu reser jag utan alkoholen och vägen framför mig innehåller allt färre gupp och saker som kan få mig ur balans eller att krascha igen. Med alkoholen så kommer jag aldrig att må på det sätt som jag vill och nå de mål jag har kvar i det här livet.

Men jag kommer aldrig säga att jag inte kommer in på fel vägar igen eller att jag inte kommer att krascha någon gång. Det är någonting som livet har lärt mig.

Men förutsättningarna för att fortsätta på den breda fina vägen, den är större idag än bara för ett par år sedan. För jag vill inte krascha och känna smärtan igen, för min egen skull. Det jag vill göra mot mig själv, det är att ge mig lugn och frid i sinnet. Jag är på väg att komma dithän även de dagar då mörkret är starkare inom mig. Det är en stor seger för mig. Det är till och med så att jag tycker jag är värd det nu. Ja, jag är fanimej värd att må bra. Jag själv tycker det och det är en stor förändring mot tidigare.

Tidigare så har jag alltid avskytt mig själv för många olika saker och ett säkert straff var att dricka. Förstöra och den vägen slippa ta ansvar. Jag kunde ju alltid skylla på alkoholen…

Fast ibland blir jag fortfarande trött på mig själv och mitt mässande om hur bra allting är nu utan alkoholen. Besserwissern har talat igen och så vidare. Orden kan ibland växa i käften på mig av von oben och att jag vet nog fan hur man tar sig ur alkoholens grepp. De stunderna är dock allt sällsyntare, för allt blir inte bättre. Det är bara det att jag nu lever på riktigt eller hur jag ska förklara det.

För att komma dithän har jag faktiskt kämpat med mig själv och varit envis med att jag ska fanimej inte sluta som vissa andra. Det är en kamp där jag flyttat fram positionerna och idag tagit flera delsegrar, von oben eller inte men så är det!

Alkoholen gjorde min väg längre. Flera omvägar och krascher kanske hjälpte mig att vakna till hur paradoxalt det än kan låta. Jag tror att livet och dess förutsättningar är mer mångfacetterat än vi kan ta in med de sinnen som vi har tillgång till just nu. Vissa upplevelse är nödvändiga och kan man lära sig någonting av det man är med om, då kommer man tillslut vidare. Men då måste man våga släppa taget, be om hjälp och vara liten. Genom att vara liten en stund, så blir man så jävla stor och stark sen!

En sak vet jag idag och det är att alkoholen är en falsk vän som inte ska vara med mig när kistlocket slår igen.

Synen på alkohol

Och jag drack inte för att det var kul utan för att överleva, för att orka finnas. Och jag var inte fri.
Camilla KuylenstiernaFör många betyder rosé och öl frihet – för mig var det ett sätt att överleva Metro 150703

Sista veckorna har detta med alkoholen funnits mycket i mina tankar. När jag då hittar en debattartikeln om detta och vad Camilla Kuylenstierna skriver så är det mycket som jag känner igen och som jag idag håller med om. Men det tog mig många år att komma ifrån den där romantiserande bilden av alkoholen och att det inte var så farligt det jag sysslade med.

Hon berättar om människor i sin omgivning där hon ser signalerna. Många tiger och skäms och börjar att ljuga för sig själva med katastrofala resultat. Alkoholen finns överallt och har man minsta problem med den, då ska man vara jävligt stark för att inte dricka på ett destruktivt sätt. Överallt uppmuntras ett glas oavsett anledning. Det är så inrotat i vårt sätt att umgås med varandra och man kommer liksom inte undan denna norm av att alkoholen ofta ska finnas med.

Alkohol
Bild från Pixaby

För flertalet så fungerar det bara med total avhållsamhet. Att inse det är ett rent helvete många gånger och i det ligger kampen hela liv framåt bland morgonsoffor där det ska provas vin och sörplas och alla säger hur gott det är.

För en del så går det inte att bli nykter. De lurar sig själva och så slutar det alltid på samma sätt. Det kan ta många år och lider gör inte bara de själva utan de människor som finns omkring dem. Att de inte ens kan se detta, är ju ett exempel på att alkoholism är en sjukdom. En del är obotligt sjuka och klarar helt enkelt inte av att bli nyktra. Det är den bistra verkligheten och vad gör man då?

När jag funderar lite kring varför vissa klarar sig och vissa inte, så tror jag att det handlar om vilket ego man har. Hur man ser på sig själv och sin egen förmåga. Detta med att intala sig så i djupet att problemen inte finns så att det blir en ljugande sanning. De människorna klarar inte av nykterheten och dör av sitt missbruk förr eller senare. De tror inte att det är så farligt och det kan inte se vad alkoholen gör med både dem och de som finns omkring, vännerna som försvinner och hur man dricker på ett alltmer destruktivt sätt.

Det sitter alltså i egot, i den egna självbilden och den hjärna man fått. Alkoholen triggar oss olika och en del blir sjuka av den. Kronisk sjuka.

Personligheten hos vissa är så självcentrerad och total självinsikt saknas. Fått för mig att många sådana personer aldrig klarar av att bli fria från sitt missbruk oavsett vad det handlar om. De är liksom för egenkära för att kunna ta emot råd och se att de gått över gränsen för länge sedan. Då måste familj, vänner och arbetskamrater gå för sin egen självbevarelsedrift. Man kan inte hjälpa någon som inte vill bli hjälpt. Man måste ibland släppa taget helt och låta personen komma så långt ner som det bara går och ser man inte då att någonting måste göras, då tror jag faktiskt att det är kört. För som jag sa, man kan inte hjälpa någon som inte själv ser problemet oavsett. I detta vet jag vad jag talar om.

För sin egen skull som anhörig så måste man då göra ett val. För att själv överleva.

Sen har vi ju alla i gränslandet som är på en glidande skala och ju mer självinsikt och förmåga att våga/kunna ta hjälp, ju större chans till ett liv utan giftet finns då. Många av de som tillslut ser att enda chansen är total nykterhet, de finns på denna skala och de kan få ett fullgott liv även utan alkoholen.

För alkoholen är verkligen ett gift. Hade drogen kommit idag, så hade den blivit totalförbjuden. Det är min övertygelse eftersom den gör sådan stor skada bland så många människor.

För mig har bilden länge varit förlåtande. Min familj och stora delar av släkten har varit hårt drabbade. Många har förkortat sina liv och supandet har orsakat mycket lidande och död. Sådant som jag inte velat sett och när jag själv inte insåg att mitt eget drickande inte var normalt, då var det flera år av förnekelse och insikt hos mig. Jag orkade inte se och försökte intala mig själv att det inte var så farligt även om det kostade mig en massa saker i privatlivet. Nu körde jag inte allt i botten men tillräckligt mycket för att det skulle förorsaka permanent skada i vissa relationer.

Ändå så försöker tankarna fortfarande lura mig. Fatta, vilket gift detta är och vad det gör med oss människor. Nu är det bara i tankarna, men det är tillräckligt jobbigt ändå att mota skiten bort och göra det som är bra för mig. Det tar så på krafterna och det kan väl låta konstigt men glöm då inte att detta är en sjukdom som är kronisk. Alkoholism är en sjukdom som alltid finns där. Det går att hålla den i schack och leva nyktert, men tankarna finns där. I perioder för mig och för alltid.

Jag är alkoholist. Idag nykter alkoholist. Nu ska jag försöka förklara någonting som är väldigt svårt att förklara. Jag tror att andra alkoholister kan förstå och de som är i gränslandet av att vara det. För mig är det väldigt svårt att definiera mig själv som alkoholist. Det känns som ett nederlag och är skämmigt att säga det om sig själv.

Jag vet, det är många som är som jag men ändå så känns ordet så definitivt och som en stämpel. Det är ju så, men det är svårt att riktigt vilja erkänna fulla innebörden av vad en alkoholist är för mig. Jag vill inte att det ska vara skämmigt och därför så skriver jag om detta öppet igen. Har väl fel definition om vad en alkoholist är. Ser min farsa i det ordet och som honom kan jag bara inte identifiera mig. Det ligger nog i min syn på honom och hur han har varit i sitt missbruk, vilket jag har väldigt svårt att själv definiera mig med.

Jag måste utmana mig själv och det jag faktiskt har i tankarna, även om det är tankar på att dricka igen och ta återfall. Tankar också om att jag inte kan definiera mig enligt de normer som finns. De gamla lögnaktiga tankarna finns där och då speciellt starkt de sista två veckorna. För mig är då öppenhet och att prata om det bäst, även om jag egentligen inte vill erkänna min svaghet att återigen ha dessa tankar. För det är så jag känner det, även om jag med intellektet vet att det är precis tvärtom. Det är en styrka att vara öppen om att man är alkoholist.

Att bara inse detta plågar mig fortfarande. Missbruket ligger där och lurar och jag vet att skulle jag dricka igen, då är det inte för att jag vill vara social eller bara ta ett glas. Då handlar det om andra saker. Det vet jag ju, men ändå så försöker tankarna ibland att lura mig. Så kommer det att vara hela mitt liv. Det vet jag ju. Vet inte om det är detta som ger mig sådan ångest den sista tiden.

De inre striderna tar jag numera och jag faller inte till föga. Det går liksom inte att göra det. Då har jag förlorat mig själv. Det gör mig ångestriden just för allvaret i det hela. Men jag tar som sagt var kampen nu sedan snart 1 1/2 år och det är nolltolerans som gäller.

För många är kanske allt detta bara en massa dravel. Tycker själv det faktiskt men ändå så fortsätter jag att skriva om det. För mig är det viktigt att jag skriver av mig och också publicerar det öppet. För det hjälper mig också med kraften att fortsätta på det sätt jag nu gjort under så lång tid. Men ingen ska säga att det är lätt, för det är jävligt påfrestande ibland med vissa tankar och av någon anledning så har de två sista veckorna varit tunga i mitt liv.

Nyhetskollen #45

Ignazio Marino
Borgmästaren i Rom Ignazio Marino går före. En modig man!

Aftonbladet: Gayäktenskap godkända i Rom
Att kyrkan är ilsken förvånar väl ingen. När har de gått i spetsen för inkludering och allas rätt till att få gifta sig med vem de vill? Att få älska vem de vill, utan bannor?
Så all heder till borgsmästaren Ignazio Marino i Rom som godkänt ett gäng homosexuella att vigas i den italienska huvudstaden. Detta trots att samkönade äktenskap är olagliga i Italien. Go for it Ignazio!

 

Sveriges Radio: Personal festade i samband med utvisningar
Att läsa om att anställda på kriminalvården på betald arbetstid festar och nyttjar alkohol är så illa. Speciellt när de är i beredskap och ska kunna sättas i arbete när som helst. Sen att skylla på att någon på Facebook manipulerat ens bilder?! Så lågt…

 

Michael Jackson
140 miljoner dollar drog Michael Jackson senaste året, trots att han avled 2009.

Dagens Nyheter: Stjärnorna som tjänar mest – efter sin död
Bob Marley, Elizabeth Taylor, Charles Schulz, Elvis Presley och Michael Jackson. Från femte till första plats och de drar in miljoner varje år, trots att de inte längre finns med bland oss. Forbes lista visar även andra som fortfarande tjänar pengar trots att de gått över till Andra sidan.

Expressen: Partierna lägger locket på om nya uppgifterna
Att främmande makt befinner sig i svensk skärgård, det har väl inte undgått någon. Nya uppgifter pekar på att det är Ryssland som ligger bakom undervattenskränkningarna. Vem är förvånad? Det allvarliga läget illustreras av att partierna lagt locket på. Sveriges enda väg framåt är att gå med i NATO.

 

Så mycket bättre

TV4: Premiär av “Så mycket bättre”
Ola Salo och hans dag. Eftersom hans musik inte berört mig nämnvärt genom åren, så blev premiärprogrammet ganska intetsägande för mig. Nu efteråt så riktar han dessutom kritik mot hur hans föräldrar framställdes. Måste nog säga att detta var den i mitt tycke sämsta premiären sedan programmet startade och ja, jag har sett alla avsnitt. Det kan alltså bara bli bättre…