Etikettarkiv: åldras

Åldrande & bättre på jobbet

Trädet Resecentrum

Vid Resecentrum står detta stora träd just nu naket och bara väntar på värmen. Bilden togs igår när jag satt i solen och väntade på bussen. Innan hade jag varit på lunch med goda vännen Clabbe.

Det blev en kort arbetsdag eftersom jag före lunchen träffade C för andra gången. Hon är bra och jag har förtroende för henne när vi kryssar mellan mina delpersonligheter enligt psykosyntesens idealmodeller.

180411_02

Det är inte ofta jag fångar alla tre katterna på samma kort. Här sover de ganska nära varandra i soffan.

Tyvärr börjar Maxi visa oroande tendenser som indikerar på att han inte mår riktigt bra. Jag ska avvakta lite till innan jag tar honom till veterinären, men det skrämmer mig väldigt mycket eftersom jag då inte riktigt vet vad som kommer att hända med honom. Så länge han äter, kurrar och inte dra sig undan avvaktar jag, men han har smalnat av en del och så för jag för mig att han dricker mer vatten än vanligt. Tycker också att han är sävligare och mer trött än tidigare. Allt går liksom lite sakta, men jag ser inte att det är fel på balansen eller att han verkar konstig. Är lite orolig för att det är saker som det inte går att göra så mycket åt. Han fyller 14 år den 15 augusti.

Förmiddagsfika ute 12 aptil 2018

Vi har haft några riktigt fina dagar nu. För andra dagen i rad blev det utefika både vid förmiddagsfikat och lunchen. I solen värmde det på riktigt fint. Vi var inte så många som vågade ut, men både Eva och Mats gjorde mig sällskap.

12 april 2018 Eva i solen

Hon kommer att bli en av mina närmaste arbetskamrater på den ena halvan av min tjänst. Det handlar om administration och flera olika system som vi ska ta hand om tillsammans. Personalsituationen på jobbet har ändrats under våren och flera problem måste lösas. Måste säga att saker och ting börjar komma ”på plats” på ett riktigt bra sätt och jag trivs bättre än på flera år. Visst kan det vara jobbigt att tänka för mycket på allt som kommer till och att ansvaret ökar, men samtidigt jobbar vi så bra tillsammans i den administrativa gruppen där chefen varit så stöttande, att det också stimulerar mig och gör att jag vill göra det bästa jag kan för att få allt att funka utifrån det jag kan påverka. Får man förtroende, ansvar och pushning från sin chef som jag inte upplevt tidigare, då växer jag. Då vill jag dra mitt strå till stacken helt enkelt så gott jag nu kan.

Mitt medvetande har förändrats och kanske är det inte något som jag ska grubbla över. Att jag åldras samtidigt som jag klarar av att vara i nuet på ett litet annat sätt är nog de största anledningarna. Ibland skrämmer det mig, men lika ofta är det på ett sätt skönt att inte riktigt vara ”med” på samma sätt som förr. Vet inte riktigt hur jag ska förklara det på något annat sätt och nej, det handlar inte om demens eller att jag börjar bli än mer virrig än vanligt.

Förkyld och snorig har gjort att Elias inte gått i skolan den här veckan. Han är hos sin mamma och vi får se om han orkar ta sig till mig i morgon eller om det blir i helgen. En mamma som ändrade siffror igår och som jag ska fira på söndag. En riktig femetta om du frågar mig! (;-)

Annonser

Jag har tappat mina ögon

IMAG1211

För ett par år sedan så upptäckte jag det för första gången. Jag hade svårt att se vad det stod på matförpackningen och fick ta hjälp. Jag ville inte inse att åldern höll på att ta ifrån mig klarsynen och jag ignorerade detta tecken…

Sen så gick det fort. Tvingades att skaffa terminalglasögon och synen försämrades alltmer. Idag när jag skulle slänga in lite kläder i tvättmaskinen så var det helt kört att se på plagget vilket temperatur som passade. Det gick bara inte utan mina glasögon. Jag sprang runt och letade och till min fasa så var det problem även med glasögonen på. Är det dags att gå till optikern igen för att få starkare brillor?

Att läsa en dagstidning utan glasögon frestar på numera. Jag får anstränga mig en hel del. En bok vid sängen går knappt utan glasögon och för att överhuvudtaget se så måste jag hålla boken långt långt ifrån mig. Jag vet att detta är helt naturligt för de flesta och något man får acceptera om man vill vara kvar. Men det känns för mig som tidigare aldrig behövt tänka på detta med glasögon ledsamt att synen blir sämre och sämre. Spelreglerna på jorden är stenhårda.

Jag har tappat mina ögon. De som alltid varit knivskarpa och som jag alltid såg så bra med. Jag minns på alla tester att jag alltid såg nedersta raden. Detta är liksom ytterligare ett tecken på att allt är på väg åt helvete eller hur jag ska säga. Den självklara synen är inte alls lika självklar för mig längre. Det tröstar mig inte ett dugg att andra har det likadant och att en del burit glasögon sedan ung ålder. Jag vet att vi har olika förutsättningar, men just för mig att tappa mina starka och alltid knivskarpa ögon är ytterligare något som drar ner livsenergin.

Jag ser ganska mörkt på detta med att åldras överhuvudtaget. Det är liksom ingen nåd i det utan allt blir bara mer slitet och kroppen försämras sakta men säkert. Vad kommer härnäst? Livet är verkligen som en cirkel där man från början inget kan och får hjälp med allt för att sedan avslutas på precis samma sätt. Tanken att vara beroende av andra så småningom känns hemsk och är det någonting som står helt klart för mig så kommer jag aldrig låta det gå så långt.