Etikettarkiv: 1989

Avicii orkade inte mer

Så oerhört tragiskt att läsa om Tim Bergling eller Avicii som var hans artistnamn, att han inte orkade mer utan själv avslutade sitt liv. Han var endast 28 år gammal (född 8 september 1989) och hade gjort stor succé med sin musik under några år, men det räckte inte. Det var någonting annat inom honom som han aldrig kom tillrätta med, något djupare och mörkare.

Att se dokumentären om hans liv ”True Stories” (2017) vittnar om en människa som pressas till saker han egentligen inte vill göra. Som får sådan ångest av att uppträda men ändå gör det mer än 800 gånger på några år. Varför gjorde han det? Handlade det bara om pengar eller om lojalitet mot de människor som faktiskt skodde sig på honom?

Avicii_2014

Foto: Wikimedia Commons/Kaiketsu

Fick känslan när jag såg dokumentären att hans högsta önskan var att få sitta ensam med sin dator och skapa musik. Inte vara omsvärmad och pressad av att människor drog i honom åt olika håll. Fanns det ingen där som kunde få bort honom från allt?

Familjens känslosamma brev till media:

”Vår älskade Tim var en sökare, en skör konstnärssjäl som alltid burit på stora existentiella frågor. En överpresterande perfektionist som reste och jobbade hårt i ett tempo som ledde till extremt svår stress.

När han slutat turnera ville han hitta en balans i livet för att må bra och kunna göra det han älskade mest – musik.

Han kämpade verkligen med tankar om Meningen, Livet, Lyckan.

Nu orkade han inte längre.

Han ville få frid.

Tim var inte gjord för det maskineri han hamnade i, han var en ömhudad kille som älskade sina fans men skydde rampljuset.

Tim, du kommer för alltid att vara älskad och saknad.

Den du var och din musik kommer att bära minnet av dig vidare.

Vi älskar dig,
Familjen”

Hoppas han fått ro nu och befinner sig på en plats där han bara får vara som han är.

Vila i frid, Tim Bergling!

Annonser

Mer rensning & starka känslor

22 maj 2017 MacIntosh SE från 1988 och en CityNote Notebook 486DX från 1989

Macintosh SE från 1988 och en CityNote Notebook 486DX från 1989 är de första datorerna som användes på kansliet. Jag har sparat dem främst av nostalgiska skäl och nu är frågan om de ska gå till återvinningen eller ej? Mycket talar för det. Båda datorerna kräver startdiskett som jag inte hittar.

Det pågår utrensning inte bara i mitt rum utan på hela kansliet. I vår källare är det fullt med saker och det behöver helt enkelt rensas ut en hel del.

22 maj 2017 Disketter

Hittade en massa gamla disketter som också sparats främst av nostalgiska skäl. De flesta åkte till återvinning men några sparade jag faktiskt. Känns lite tufft att kasta allting på en gång.

170522_03

Jerry! Behöver man spara de här? Birgitta

Nostalgi på hög nivå!

170523_01

I källaren fanns det backupband från mer än 20 år tillbaka. Det mesta ska nu gallras ut eftersom nutidens backuper finns “uppe i molnet”.

170523_02

Almanackan säger i slutet av maj och då sitter jag ute och fikar även om de kyliga vindarna drar förbi på förmiddagen. Tiden går och perioden för att ens kunna sitta ute är begränsad. Det gäller att passa på.

Igår var det en omtumlande dag för mig. Egentligen vet jag inte varför jag reagerar som jag gör när jag på grund av min sjukdom känner att jag inte kan göra en sak på jobbet. Det är då precis som om jag slår på mig själv och får ett kvitto på hur värdelös jag är.

Trots chefens kloka ord till mig reagerar jag väldigt starkt när hon förklarade för mig att det är ok. Mina förutfattade förväntningar och tankar dagarna innan vi pratade kan jag med intellektet förstå hur konstigt det är, men i mina känslor oavsett hur jag försökt tänka logiskt såg jag bara katastrofen framför mig. Det är precis som om jag förväntar mig skäll och att jag ska få negativa ord för att jag inte orkade med en arbetsuppgift. Att då bli bemött med tillit och förståelse grejar jag inte riktigt. Jag tror att det möte jag var med på i måndags (som var jobbigt för mig) förstärkte det hela genom att gamla mönster kom fram där av bland annat exkludering. Många gånger är det mina egna tankar, men de finns där lik förbenat.

Nej, gårdagen var känslomässigt väldigt påfrestande. Och egentligen finns det ingen anledning, men allt går rakt in och jag kan fortfarande inte sortera. Det visar gårdagen väldigt tydligt. Sen blir jag uppgiven och arg på mig själv för att jag bara inte kan “slappna av” och ge fan i att känna så mycket. Nu blev det bra tillslut och jag ska gå in som administrativt stöd för B som tagit över huvudansvaret för data och telefoni. Sen ska jag fortsätta med att bygga om internwebben tillsammans med C.

Elias kom till mig igår efter skolan. Han sov över en natt och det beror på att de i skolan hade fågelskådning och skulle träffas redan klockan 5 på morgonen. Fick göra middag och umgås med honom igår kväll vilket var bra för mig så att jag fick tänka på annat.

Nu jobbar jag först på fredag igen. Känner att det är lite svårt nu att landa i att ta hand om mig själv. Jobbet tar upp alltmer av mina tankar och det vete fåglarna om det är ett friskhetstecken eller inte?

Berlinmuren borta i 25 år

I september 2006 så var jag själv i Berlin med mitt jobb. Vi reste runt i Tyskland i Luthers fotspår och jag bloggade om hela resan.

Vi tittade bland annat på minnesmärken efter Berlinmuren och tog del av dess historia. Bilderna i denna post har jag själv tagit.

Berlinmuren började att byggas 1961 och den 9 november så är det 25 år sedan den öppnades upp och sedermera försvann.

För att hindra folk att fly till väst så beslutade kommunistregimen i Östtyskland att bygga muren eller den antifascistiska skyddsvallen som de kallade den för 1961.

Nästan 3 miljoner människor flydde från förtrycket i öst innan muren den 13 augusti 1961 separerade Berlin i två delar även rent fysiskt.

Den dubbla muren var 3,60 meter hög i snitt och 43,7 km lång. Inte nog med det så var ytterligare 112,7 km runt Västberlin omringat av dubbla och ibland även tredubbla taggtrådsstängsel. Totalt var Västberlin omringat med 156 kilometer mur och taggtråd i minst dubbla led under mer än 28 år.

Under hösten 1989 så flydde många östtyskar till väst, delvis genom de lättnader som införts i grannlandet Ungern mot gränsen till Österrike. Kommunistregimen i Östberlin var pressade och demonstrationerna tilltog. Den 9 november 1989 så beslöt de att tillåta privata besök i Västberlin, vilket var inledningen på murens fall.

Den östtyska partifunktionären Günter Schabowski kan man säga var den som på egen hand satte bollen i rullning efter sina förvirrade uttalanden på presskonferensen samma dag. Han meddelade då att regimen tillät fria övergångar till väst, att gränserna var öppna, men i själva verket så hade beslutet inte tagits av regimen. Men just de orden från Schabowski fick tusentals östtyskar att bege sig till gränskontrollerna. Vakterna fattade ingenting och trycket blev helt enkelt för stort.

Bilden: En liten del av muren finns kvar vid Potsdamer Platz.

Gränsövergången på Bornholmerstrasse i Berlin var den första som öppnades en halvtimme före midnatt och lite senare öppnades övriga gränspassager både i Berlin och längs gränsen mellan dåvarande Västtyskland och Östtyskland.

Idag finns det tre korta avsnitt kvar av muren i Berlin. Det finns dock markerat med streck, ränder och gatsten där de gamla gränserna gick.

Staden Berlin firar just nu murens fall. Den stora festen med namnet Mod till frihet hålls i morgon vid Brandenburger Tor. Du som befinner dig i den tyska huvudstaden har chans att få vara med om någonting extraordinärt den 9 november.

Relaterat
Berlinmurens historia