Den här amaryllisen fick jag i mitten på december. Nu, efter jul- och nyårshelgerna blommar fyra klockor och den visar sig nu från sin bästa sida. Tog mig en redig promenad idag. Måste komma igång mer med detta igen. Jobbat två dagar. Har känts bra. Gillar rutiner mer än att bara vara ledig utan mål, …
Nu låter det som om allt är svart och mörkt, men så är det ju inte. Inte alls. Det är bara det att tankar och känslor förstärks så inåt sjuttsingen, på ett sätt jag aldrig har varit med om tidigare. För det finns ljusglimtar också i det som nu pågår i mitt inre. Även det …
Den sista bilden på min mamma, i december 1980. Mamma kom och hälsade på mig och syrran på Videvägen i Uppsala i mellandagarna 1980. Har väldigt fragmentariska minnen av detta, men minns att vi fikade i källaren. Mamma mådde inte bra, men jag hade då ingen förmåga att se sådana signaler. Vid 15 års ålder …
Tiden går så fort. Min mamma har varit död längre nu än hon levde på jorden som just min mamma, Ann-Britt Pettersson. Det är märkligt att tänka på. 34 år sedan. Det känns som ett annat liv och en mamma för en annan pojke än den jag idag är. För min mamma har nu varit …
Året var 1981 och jag minns ögonblicket då jag fick beskedet som igår. Det kommer nog alltid att finnas där inom mig. Glasdörren som stängdes. Jag visste redan då. Var i fosterfamiljens källare och spelade pingis med Ralf. Minns det som igår. Undrar hur han minns det? Han liksom bara försvann när glasdörren återigen öppnades. …
Tiden går. Obönhörligen. Ingenting står någonsin stilla. Allt är i rörelse, jämnt och hela tiden. Idag var det 28 år sedan min mamma frivilligt lämnade jordelivet. Det kändes riktigt starkt att hon var med mig och Ellet idag när vi besökte hennes symboliska plats i den stora staden. Lätt snöfall och ett par minusgrader. En …
