Det ”guldiga” i livet

Känner mig ur kurs på något vis. Allt är trögare och jobbigare än vanligt och egentligen har jag ingen anledning till det. Öppnade upp mig en aning idag, men klarade inte riktigt av det fullt ut. Vet inte riktigt varför.

10 april 2018 Gathörn i Uppsala

Satt och fikade ute för första gången i år på lunchen. Kyligt men i solen gick det riktigt bra. På väg hem, tittade upp och för första gången såg jag det ”guldiga” på byggnaden. Tala om att gå i månader och missa det ”guldiga”. Vad missar jag mer? Det ”guldiga” i livet?

Kommer på mig själv att säga saker till andra som att vara i nuet, inte ta ut allt på en gång och det ordnar sig. Exakt samma saker som jag själv så väl behöver ta till mig. Det är hela tiden lättare att säga till andra hur man ska komma vidare, men sen när orden når mig själv studsar de bara iväg. Märkligt är det.

I natt var jag vaken länge och kunde inte somna om. Den existentiella ensamheten slog till och tanken på att dö ensam. Att aldrig få vara nära någon igen. Jag vet, samma gamla känslor som jag aldrig kommer att kunna göra upp med. Min lott. Mitt öde känns det som.

Har nu testas idealmodellen i tre versioner. Den för jobbet, den för arbetet och den för vännerna. Lika ångestriden av dem alla tre. Klarar liksom inte av att vara kvar i mig själv och känna allting. Flyktkänslorna som hela tiden kommer tillbaka. Så att vara i nuet, inte ta ut allt på en gång och ha visshet i att det alltid ordnar sig, det är någonting jag själv måste få in i mitt egna system. Om det så sker på min dödsdag.

Annonser

Drama Queen på besök

Solen 7 april 2018

Drama Queen. En dag av Drama Queen-tankar. Många så patetiska att jag inte ens ids berätta om dem. Tror det kommer från drömmarnas värld där jag verkar leva ut allt mellan helvete och himmel. Sådan typ av Drama Queen huserar i mig. Där händer det saker och när jag vaknar upp vill jag inte vakna upp till denna verklighet.

Tog mig ut även i dag för slingeriet men sjuttsingen så jobbigt det var. Negativa och mörka tankar i mig försökte slippa, men samtidigt har jag en jävlar-anamma-sida i mig som kör på när det finns mål i sikte. Psykosyntesmål närmare bestämt som ska redovisas och inte kan jag sitta där i soffan och blåljuga på tisdag. Utan det var bara att uppbåda allt jag hade och vandra på.

Under denna kroppsligt smärtsamma vandring växte Drama Queen i mig på ett sätt som jag nu efteråt bara kan jämföra med ren desperation. Självskadebeteende med stora Marängscup for framför mina ögon. Tankar på sådant som jag inte gör, men ändå ibland vill tänka på fullt ut, för att liksom komma vidare och vara tacksam över nuläget. Fan vad luddigt det låter, men som ett exempel är att förnedra mig själv genom supande och utsatthet där ingen vill ha med mig att göra längre.

Gick bakom ett sådant där äckligt lyckligt par som höll handen och pussades så sött så. Kräks på lyckliga par och människor som älskar varandra eftersom jag bara får drömma om sådant. Ja, missunnsam kände jag mig också och klarade inte av lycka när jag själv snurrade runt i känslorna.

Fatta, då medicinerar jag alltså sedan december 2016 för att vara JÄMN i känslorna. Undrar jag hur sjuttsingen det skulle se ut om jag inte åt antidepressivt…?!!

7 april 2018 Solen

Drog på hörlurarna och körde techno på hög volym när jag kom hem för att skrämma bort de stora dammråttorna. Det funkade bra och alla försvann illa kvickt. Sen var jag så slut att jag stupade i säng, halv ett på eftermiddagen! Då hade jag hunnit med allt som en söndag kräver av mig. Varit igång sedan halv sju och kände nu fick dagen ta slut.

När jag tänker på Drama Queen finns det även positiva sidor Får en jävla kraft också om jag inte faller efter för glass i rader och det som vill mig illa. Jo då, då kan jag lite grann i alla fall klappa mig lite på axeln och le en stund åt det inre dramat. Ilska och aggressiva tankar kan också föra en iväg på jämna och fina vägar. Mycket blir gjort av bara farten och även om man oftast åker av och får ont, så finns det stunder då jag kommer väldigt långt.

I morgon blir som det blir och är tänkt. Det går inte att förvänta sig saker och ting. Är det meningen att jag ska få en skjuts på ett plan, så är det. Valet är inte i mina händer om jag säger som så.

Kylie släpper ”Golden”

En gammal nätvän fick mig nyfiken på Kylie Minouge för några år sedan, så när hon släpper nytt är jag givetvis nyfiken. Plattan heter ”Golden” och doftar countrypop lång väg. Finns många fina spår som gör mig glad. .

Första singeln ”Dancing” som kom för en tid sedan tilltalade mig. Gör mig uppåt och glad på något vis. För någon vecka kom andra låten ”Stop Me from Falling” och den var ytterligare några snäpp bättre. Favoriten på plattan just nu är ”Lost Without You”

Lyssna och njut av denna underbara australiska artist som faktiskt debuterade på platta redan 1987. Noteras kan också att hon firar ett halvt sekel den 28 maj! Hon är som en liten vindruva som blir allt bättre för varje år. Gillar henne mycket.

Missa inte heller Kims recension av albumet ”Golden”.

Ett år senare

För ett år sedan drabbades Drottninggatan i Stockholm av ett terrordåd. Terrordådet i Stockholm som inleddes klockan 14:53 på eftermiddagen tog fem människors liv.

Ebba, Chris, Maïlys, Lena och Marie dog för ett år sedan. Foto: TT/Privat/Trollhättan stad

En galning som jag inte ens vill nämna namnet på körde alltså med vilje ihjäl fem människor i islams namn. Hur är man funtad då? De blir alltfler i vårt land, som kan göra det mest fruktansvärda saker i islams namn och våra politiker gör inte mycket, även om det tillslut, när människor fick sätta livet till, äntligen agerar, även om det är alldeles för sent för offren på Drottninggatan i Stockholm.

Människor släpps in alltför lättvindigt utan bakgrundskontroll och vilka värden de står för. Sverige ska stå för inkludering och alla människors lika värde för dem som ställer upp på just detta. De som i islams namn vill annat, har ingenting här att göra. Islams radikala förespråkare har fått ett allt större fäste i Sverige och de styrande vågar inte sätta ner foten.

Idag finns det minst 2000 radikala islamistiska extremister i vårt land, mot några hundra för ett par år sedan. (Källa: Nyhetsmorgon intervju med Säpo-chefen Klas Friberg 7/4 -18)

Sverige är på helt fel väg. Jämför med hur det såg ut för 10 år sedan. Läs i media vad som händer och dra dina egna slutsatser. Människor vågar inte gå ut sent på kvällen i de stora städerna. De som av rädsla för att bli kallade rasister tiger still och inser inte att någonting nytt behöver komma till för att bryta denna för Sverige vansinniga utveckling. Många politiker anser jag blundar och fortsätter att stoppa huvudet i sanden. Alltfler svenskar vaknar och förhoppningsvis visar det sig tydligt den 9 september 2018. Hur det kommer att se ut om ytterligare 10 år vågar jag inte ens tänka på.

En själ som inte fick fortsätta leva på jorden är Ebba Stefansdotter Åkerlund, en då 11 årig tjej som fick sätta livet till för de snedvridna och sjuka tankarna som gärningsmannen hade. Elva år och hela livet framför sig!

Stiftelsen Svenska hjärtan har startats till Ebbas minne. Stiftelsen vill uppmuntra barn, ungdomar, lärare och ledare att skapa en bättre vardag för många, inte minst de som behandlas illa med mobbing, både fysiskt och psykiskt. Stiftelsen kommer att på årsdagen dela ut stipendier för att sätta ljus på de goda förebilderna.

Hennes pappa skriver så oerhört fint om sin dotter. Ett utdrag:

Jag tänker på dig varje vaken sekund min älskade dotter. Tills vi ses i himlen kommer mina tårar att ha bildat en sjö.

Maïlys Dereymaeker från Belgien blev bara 31 år gammal. Hon var mamma till en 1,5 år gammal pojke. Chris Bevington var brittisk medborgare, men bodde i Stockholm sedan tio år tillbaka. Han blev 41 år.

Lena Wahlberg från Ljungskile miste också livet i terrorattacken Hon var lokal ordförande för Amnesty och fick bli 69 år gammal. Marie Kide, 66 fick också sätta livet till. Hon jobbade politiskt för miljöpartiet i Trollhättan.

Må de alla vila i frid och må deras minne idag ha betydelse för många själar runtomkring vår land.

Vattenpölar, hjärnspöken & sifferbyte

Nu är äntligen snön på väg bort. Stora vattenpölar när det smälter.

Det smälter…

Idag var jag på kurs. Det var länge sedan och jag måste säga att innan var jag väldigt ångestriden och nervös. Vet egentligen inte varför, men så var det. Någonting inom mig drar igång och jag vill liksom bara strunta i alltihopa.

Gick emot den känslan även om det var svårt idag. När jag sedan kom till jobbet fick jag stöd av chefen, vilket gjorde att det kändes bättre. Sen är det som vanligt att det var inga problem, allt gick hur bra som helst. Dessa hjärnspöken spelar mig ofta spratt och ändå är jag medveten om dem och vet att det just bara är hjärnspöken. Men ändå kommer de och ändå är jag ibland på vippen att lyssna på dem.

Idag gjorde jag inte det och det känns väldigt bra nu efteråt. Det är som att börja om på ett sätt detta att utmana sig själv och då främst med okända människor. Tyckte att jag var en bra bit på väg, men sen föll jag ner djupast i källaren och nu är det som att börja om igen med dessa utmaningar.

Kursen var ok, men sorlet emellanåt var tröttande. En del av dem som var på kursen kändes som om de var på kurs för att vara sociala med andra än att ägna sig åt det som kursen handlade om. Blev helt slut i huvudet av allt surr och flamsandet.

Har beställt en resa till England och ni kan ju tänka er hur hjärnspökena redan har börjat bearbeta mig. Jag slår ifrån och kommer att åka, men vet att kampen blir både lång och jobbig innan jag sitter där på planet och är på väg.

Idag byter min älskade syster siffror. Pukor och trumpeter för henne!

Grattis på din dag, syster!

Det gamla vanliga

Kvarter Metropolitan på Svartbäcksgatan. Ligger bredvid Fyrisån och är ett ganska häftigt bygge.

Känner en inre press att förändra vissa saker. När de känslorna tittar fram kommer ångesten. Idag klippte jag håret och efter det tänkte jag göra en av de uppgifter jag fått på terapin av C.

Det gick bra i 35 minuter och sen kom regnet. Tog bussen vid Moskén för att sedan stanna vid den lokala butiken för att handla hem föda. Regnet fortsatte och jag kändes som en liten blöt fläck när jag kom hem.

Somnade och sov ett tag. I vanliga fall brukar jag sen pigga på mig, men inte idag. Känner mig oerhört tung och vill bara sova. Får kallsvettningar och orkar liksom ingenting. Vet inte riktigt vad detta står för.

Mina inre misslyckanden? Mycken tankar på döden och att allt bara rusar? Fantiserar och drömmer om det omöjliga tar kraft. Sen när jag kommer på mig, blir jag bara så trött på allt.

Det gamla vanliga.