Uppsala & tjugo flyttar

I torsdags var det strålande sol i Uppsala med klarblå himmel. Ett perfekt väder för att fotografera! Så på min vandring i de centrala delarna blev det några bilder:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Uppsala är en gammal stad. Redan på 1100-talet låg här en köpstad och första gångerna Uppsala omtalas som just stad är 1300. Före det hette Uppsala Östra Aros. Dess kyrkliga historia är omfattande men i det tänker jag inte gräva nämnvärt än att nämna året 1273 och den 24 januari då Ärkesätet flyttade till dåvarande Östra Aros.

Bygget av nuvarande Uppsala domkyrka inleddes samma år och invigningen dröjde 162 år till 1435. Då var fortfarande en del av katedralen inte helt klar. Helga Trefaldighets kyrka som ligger i närheten är äldre, byggd i början på 1200-talet.

De äldsta delarna av nuvarande Uppsala härrör från området kring Kungsängen och Svartbäcken. Den 30 september 2018 var den officiella folkmängden i Uppsala kommun 223 993 personer. I själva tätorten bodde i slutet på 2017 168 096 personer vilket gör Uppsala till Sveriges 4:e största stad.

marmorvägen

Marmorvägen 3B  i Eriksberg, Uppsala till höger genom Google Maps.

Själv har jag varit Uppsala med omnejd trogen i alla år. Bott i Lagga och Örby utanför Uppsala när jag var riktigt liten, fram till 1970. Sen i kronologisk ordning (som jag minns det):

Eriksberg – Marmorvägen (1970-1972)
Gränby – Almqvistgatan (1972-1975)
Löten – Ferlinsgatan (1975)
Valsätra – Bandstolsvägen (1975-1980)

Sunnersta – Videvägen (1980-1982)
Tunabackar – Fjärdhundragatan (1982)
Gottsunda – Peterson Bergers väg (1982)
Årsta – Fänkålsgatan (1982-1983)

Valsätra – Spinnrocksvägen (1983-1987)
Salabackar – Johannesbäcksgatan (1987-1988)
Luthagen – Sturegatan (1988-1990)
Gränby – Bruno Liljeforsgatan (1990)

Rönnbacken – Stavby (1990-1991)
Tunabackar – Tunabackar (1991-1992)
Gränby – Levertinsgatan (1992-1994)
Storvreta – Månskensvägen (1994-2004)

Storvreta – Vretalundsvägen (2004-2008)
Storvreta – Morgonvägen (2008-2019?)

Tjugo flyttar som jag minns genom mitt liv. Då har jag inte tagit med nödboenden och barnhemmet i Björklinge som var under kortare perioder under främst 70 och 80-talets första hälft. Främst för att jag inte minns och blandar ihop årtalen.

Går det som jag vill kommer jag att flytta under 2019. Till mindre och närmare Uppsala.

Mer om Uppsala och dess historia.

Annonser

Tappad lust på den enda vägen

Det är nu det gäller att hålla ihop, det är nu viljan testas på allvar. När saker och ting ”går en emot” så handlar det bara om att fokusera på det som är målet med 2019.

Vegobullar från anamma är jättegoda!

Just nu orkar jag inte skriva om mitt äventyr med ett köttfritt år. Kan dock konstatera att mina barn är minst lika förtjusta som jag är i denna förändring. Det finns ju så bra alternativ numera än förra gången jag försökte 2001. I den vägen är jag trygg och där finns inga problem att fortsätta på samma sätt.

Det känns som om jag är under ”attack” just nu. Både fysiskt och psykiskt. Kanske är det mitt sätt att försöka förstöra det hela och straffa mig själv. Som jag alltid har gjort tidigare och alltid tillslut lyckats med. Att förstöra det som jag någonstans vet är det bästa för mig. Överjaget eller vad det kallas för, det som har kontakt med universum där vi är ett med allt pockar på uppmärksamheten och jag ska lyssna nu. Även om hela jag hamnar i uppror under en tid. Måste igenom skärselden för jag vet att det riktiga ljuset, det äkta och fina finns därborta.

Tappad lust till det mesta. Meningslöshetskänslor som är väldigt starka i perioder. Hade ett jättefint samtal på jobbet igår med E, men det blir SÅ djupt och SÅ personligt. En del av mig jublar och vill prata med henne i timmar, men ”den där” som vill fly är livrädd och vill just fly från det hela. Isolerar sig och berättar inte för någon om hur det verkligen är där inne, utan friserar situationen och drar mig som sagt undan. Som jag alltid har gjort.

Det gäller att hålla i nu. Inte gå tillbaka till någonting gammalt Inte låta sig påverkas av sådant som vill en illa. I tanken, men även på annat sätt. Jag vet vad min väg är och det är nu eller aldrig jag ska gå den. Så är det bara.

Tankar kring mammas död

Den sista bilden på min mamma, i december 1980.

Mamma kom och hälsade på mig och syrran på Videvägen i Uppsala i mellandagarna 1980. Har väldigt fragmentariska minnen av detta, men minns att vi fikade i källaren. Mamma mådde inte bra, men jag hade då ingen förmåga att se sådana signaler. Vid 15 års ålder var i alla fall inte jag så pass mogen, att jag förstod vad som komma skulle.

Du kanske undrar varför jag ska gräva i detta efter snart 40 år? För att jag aldrig riktigt kommit ner i det djupt smärtsamma i det hela. Själva självmordet för 38 år sedan sörjer jag inte idag på det sätt jag gjorde i början. Det är på ett annat djupare plan nu. Visst, det är en sorg, men en helt annan slags sorg att hon aldrig fick följa med mig på vägen i detta livet.

Har för första gången vågat tänka tanken ”tänk om” kring om hon hade varit med och upplevt mina barn och mig själv. Hur det skulle ha varit att ringa mamma och fråga om råd, om hur hon skulle ha anammat den nya tekniken som formligen bara exploderat de senast 25 åren. Hur hade kontakten varit? Vågat mig ner lite i tankarna kring mamma och om hon hade varit här. Tidigare har jag direkt slagit bort sådant. Vissa kallar det ältande, jag kallar det bearbetning (även om det tar ett helt liv för ”vissa”) nu på ”rätt” sätt och inte via vinflaskan.

Visst, det gjorde att jag blev aningen gråtmild på jobbet i morse när jag försökte köra min andningsövning. Det liksom går inte att hejda och bra är väl det efter alla år. Känna känslan fullt ut och inte backa när det gör för ont. Då kommer tårarna. Nu gör jag detta ensam, men kanske vågar jag så småningom även att släppa upp ”kranarna” tillsammans med A? Det skrämmer skiten ur mig, samtidigt som jag vet att det är dithän jag måste för att bli ”fri”.

Det är eoner av tid, den där dagen för 38 år sedan som jag aldrig kommer att glömma. Hur min styvfar stängde dörren till vardagsrummet och jag då begrep direkt. Hur min kompis Ralf skickades hem och hur jag låg helt apatisk i sängen. Vi spelade pingis i källaren och hade skitkul. Sen rasade bara allt… …det som hände efteråt och dagarna efter minns jag ingenting av.

Tände ett ljus idag på mammas dödsdag.

Ett minne har jag i alla fall och det är hur vi sitter i kapellet den dagen urnan ska ner i jorden och hur jag ser mammas namn på urnan med vit remsa, skriven med en sådan där märkmaskin (dymo?) som man har på ett kontor. Det minns jag, men så mycket mer minns jag inte från den tiden. Begravningen var ett töcken, minns farmors min och hur jag snyftade och inte kunde hålla ihop utan grät som ett litet barn. Bara då aldrig mer.

Dagarna och veckorna efter är blanka. Vet dock att jag åkte till moster i Stockholm för att liksom få vara nära den lilla släkt jag hade. Kommer inte ens ihåg om syrran var med. En mycket märklig tid i början på 1981.

Tog mig till graven idag för att tända ett ljus för mamma. Bad om stöd och hjälp där jag är i mitt liv idag. Det ger mig tröst att gå till graven och prata med mamma. Den plats som jag tidigare bara tyckte var ”symbolisk” har nu fått en djupare innebörd för mig. Det känner jag varje gång jag tar mig dit, även om det inte är så ofta.

Min mamma var 33 år när hon dog den 3 januari 1981. Det har jag lite svårt att få in när jag idag är 20 år äldre. Hon ville inte mer och kunde inte se klart tror jag. Mycket märklig känsla att hon fick vara med om så kort tid på jorden i livet som Ann-Britt Pettersson. Mammas dödsdag är en dag för mig att minnas tillbaka och tänka på mamma. Så kommer det alltid att vara i någon form.

Nyårsafton 2018

Raketer under tolvslaget.

En blomma med röda rosor köptes in eftersom det är Fridas favorit. En ganska fin nyårsaftonsdag, där jag verkligen kämpade med att bara vara. Fan vad svårt det är alltså och då speciellt när jag är medveten om det och kommer på mig själv med att hela tiden rusa in i något, även om det är litet, måste liksom ha något för tanken eller händerna. Hela tiden…

Oxfilé, hasselbackspotatis och bearnaisesås. Till det lite blader och ett glas Pepsi Max. Lyckades igen med käket enligt kidsen, så det är bara att pusta ut. Sista köttet för mig… …känner mig taggad att förändra mina kostvanor.

Två marschaller och ett par lyktor för att mysa till det på nyårskvällen.
Vi kollade Grevinnan & betjänten och sen körde vi en lite annorlunda nyårskväll genom att spela bingolotto. Ingen vinst, men det var ganska trevligt ändå att skippa det sedvanliga med nyårsklockor och allt vad det heter från SVT.

Frida och jag gick ut en sväng under tolvslaget och sen skålade vi i Pommac.

Marilyn och tre vita ljus får avsluta bild och ord från nyårsafton 2018.

God fortsättning!

Min musik 2018

Lyssnade mest på Beatles 2018.

För mig en historisk lista på mest lyssnade artist under ett år. Madonna är INTE nummer ett under 2018, utan det är The Beatles. Och det med stor marginal! Under våren var jag i England och besökte Liverpool och Madonna har inte släppt något nytt på snart 4 år… mer behöver jag kanske inte säga… ….så här ser i alla fall listan ut på min mest spelade artist under 2018:

  1. (-) The Beatles 1 029
  2. (1) Madonna 821 (1 376)
  3. (-) Cher 605
  4. (-) Peter Jöback 550
  5. (-) Kylie Minogue 452
  6. (4) Frank Sinatra 392 (324)
  7. (-) Paul McCartney 286
  8. (-) Barbra Streisand 283
  9. (-) Avicii 227
  10. (-) Albin Lee Meldau 200

Mest spelade låt

  1. Cher – Gimme! Gimme! Gimme! (A Man After Midnight) 227
  2. North Boi – The Monument 145
  3. Peter Jöback – Call Me By Your Name 136
  4. Jessica Andersson – Party Voice 115
  5. Barbra Streisand — Don’t Lie To Me 114
  6. Ben Mitkus — Saturday 112
  7. Alexander Oscar — Coffee Table 99
  8. The Weeknd — Pray For Me (with Kendrick Lamar) 95
  9. Josh Groban — More of You 93
  10. Axwell /\ Ingrosso — Dancing Alone 91

Relaterat
Min musik 2017

Gott Nytt 2019!

Har sammanställt mitt 2018 i en egen bloggpost, men kan ändå inte låta bli att nämna en sak. Jag har inte varit ensam sedan i slutet på februari och i det har jag blivit bönhörd. Ju mer jag tänker på det, ju mer kommer jag fram till den slutsatsen.

Gott nytt 2019!

Frivillig ensamhet är fint medan ofrivillig tär hårt. Först var det en utmaning att leva tillsammans med Johan (sonen), men det vände till någonting bra och vi kom närmare varandra. När han sedan flyttade och Frida (dottern) efter sin separation kom till mig kanske det hade varit skönt med en liten period av egentid. Men situationen gjorde att så inte blev fallet. Men det har gått bra och idag när jag tänker tillbaka på 2018 är det en välsignelse för mig att under nästan hela året alltid ha haft minst ett barn hemma.

Har inte kunnat hemfalla åt ältande på heltid, utan tankarna har varit i vardagen och de rutiner som krävs när man inte är själv. Det har varit bra för mig och det kan jag se idag när jag som sagt tänker tillbaka. Att aldrig fått ha varit helt själv är en välsignelse även om det ibland under året varit andra tankar inom mig. Jag har inte kunnat dra mig tillbaka och tyckt synd om mig själv helt enkelt. Det har inte funnits tid för det.

Vinsten är att jag kommit närmare mina barn och det är värt allt.

Hur jag ser på 2019?
Fortsatt terapi med A som ska förlösa mig i det inre. Det är mitt mål och det är med skräckblandat förtjusning som jag ser på detta. Jag vet, ett stort mål men jag måste tro så för att orka vidare. Att jag ska våga möta mig själv på ett helt annat sätt än tidigare. Är jag äntligen mogen för detta steg?

Ett helt köttfritt år. Måste tackla mina viktproblem på ett annat sätt eftersom jag inte klarar av att sluta med sötsaker bara så där. Under två år i början på 2000-talet levde jag ett helt vegetariskt liv och var dessutom helnykterist. Målet är att komma dit igen, eftersom jag mådde bra i kroppen av detta. Jag kände mig ”lättare” och hade mer energi. Miljöaspekten är icke heller att förglömma!

Den största anledningen är dock hur vi behandlar våra djur. Köttfabriker med dagligt dödande plågar mig och kan jag dra ett litet strå till stacken att inte vara en del av detta, genom att skippa kött fullt ut, så är nu tiden mogen för mig att göra det. När fan blir gammal eller vad man säger…

Så ikväll blir det sista gången på minst ett år som jag äter kött. Vi brukar på nyårsmiddagsbordet nämligen ha oxfilé och hasselbackspotatis. Väldigt dyrt, men blir det rätt stekt så smakar det väldigt gott, det måste jag erkänna. En gång om året, denna lyxiga middag.

Vi har sedan ett par år slutat med fyrverkerier också det för att jag vet hur många djur som lider. Vill inte vara en del av det helt enkelt. Förra året köpte vi lyktor som vi skulle ersätta raketerna med, men det regnade så det blev inget av med det. I år har jag inte hittat några lyktor, så det skippar vi också detta år.

Ett helt nytt nyårsfirande blir det med Bingolotto ända fram till 00.15. Vi skålar i Pommac och önskar varandra ett Gott Nytt 2019! Två av mina guldklimpar är hemma med mig, så det går ingen nöd på gubben över tolvslaget.

Ett Gott Nytt 2019 till alla er som följer mig på bloggen!