Nu har Maja fått medicin i några dagar för sin infektion i örat. Tycker det ser bättre ut och förhoppningsvis är det helt borta inom någon vecka.

Den enda möjligheten att hon fått detta är när hon ligger på plattorna på baksidan och ”åmar” sig. Kan inte se annars hur hon ska ha fått detta?

Det är svårt att hindra henne att göra detta när vi går ut. Försöker distrahera henne så det blir så korta stunder som möjligt. Men när solen är framme har hon svårt att låta bli. Det är ju så mysigt.

Även på ena grannens plattor gillar hon att mysa. Gosar med paraplystolpen (;-)

Hon har varit duktig med medicinen. När jag väl kom på att jag kunde använda en handduk för att vira in henne går det bra. Innan jag kom på detta fick jag mig några rivmärken.

När jag skriver om lite djupare saker, som igår, då stiger besökarantalet på min blogg. Ser ett stort antal igår som kom från Kina! Välkomna! Numera är det så lätt att få översatt det man skriver till andra språk, så jag är inte förvånad.

I helgen var jag ut och sprang för första gången i området. Funkade ovanligt bra och jag ska komplettera min styrketräning med detta. I alla fall så länge det inte kommit någon snö på marken.

Nu springer jag väldigt långsamt, mer som ett lufsande, men det passar mig och jag mår bra efteråt. Vågen har också börjat röra på sig lite nedåt igen, så det ger mig kraft att fortsätta.

För mig är det viktiga att göra dessa saker även om jag känner motstånd. Att bara fortsätta och överrösta latmasken inom mig med att detta är livsviktigt för mig. Det är viktigt att vara stark i kroppen och för mig är benen de absolut viktigaste att få styrka i. För den dagen jag får problem med detta, vilket de allra flesta får med stigande ålder, då kommer livsgnistan att försvinna inom mig. Det vill jag motverka i så många år som det bara går.