För mig betyder idag en nässelfjäril ett ”besök” av min mamma. Den känslan började för några år sedan när jag bodde i Storvreta.

Året var 2021. Helt plötsligt satt en nässelfjäril på väggen i mitt sovrum och sen var den bara borta. Då fick jag en känsla av att det var mamma, vet egentligen inte varför idag, men det var något speciellt med det besöket. Ledsen, nedstämd och med ett mörker inom mig fick jag tröst av fjärilen.

Bara några veckor senare var det en nässelfjäril som satt på baksidan och inte rörde på sig. Den var väldigt sargad, men var vid liv. En fjäril som hade kämpat, pinats och lidit. Som knappt var vid liv.

Jag satte den på ett äpple för att den skulle få i sig någonting. Gick och gjorde någonting annat en stund. När jag sen kom tillbaka var den borta. Fick återigen känslan av att det var mamma som ville säga mig någonting. Ge hopp och tröst. Förstå att hoppet alltid finns där oavsett.

Efter dessa händelser har symboliken gällande fjärilar för mig blivit att de ibland är sändebud från de själar som gått vidare.

Efter detta ville jag ha en nässelfjäril i mitt vardagsrum. Det har blivit en slags trygghet att gå till tavlan när livet är tungt. En tröst helt enkelt.