Funderar på andra människor. Ibland förstår jag inte riktigt vad som händer. Vi är alla olika och agerar på olika sätt. Men ändå. Ska inte bry mig så mycket om sådant jag ändå inte kan påverka.

Men visst blir jag förvånad när man ”kallar på en” med ena handen och sen blir det ingenting av det hela. Puts väck och borta. En skitsak, men funderingarna finns ändå där hos mig. Är känslig för sådant här.

En annan sak. Var i den lokala butiken igår. Gick förbi en av hyllorna och där stod en själ från mitt ”tidigare” liv. Det gick en millisekund men jag fortsatte bara. Nu efteråt funderar jag på vad Universum ville med detta? För tankarna har inte riktigt släppt på hur det är med denna själ. Själen från förr.

Skulle jag ha stannat och svalt min stolthet och uttryckt det jag faktiskt känner? Vad hade hänt då? Hade jag kunnat ”stå upp” för mig själv om det hade blivit obehagligt? Kanske hade det blivit bra och en återstart kanske hade varit möjlig. Hade jag velat det?

Vet att man ibland inte ska rota och gå tillbaka till gammalt. Det är förbi och har haft sin betydelse i livshistorien. Men ändå. Vad gjorde att jag såg denna själ efter så många år, efter att inte ha sett personen alls på många år? Tillfälligheter, finns det? Kan saker bara hända utan mening? Min tro är ju inte på det sättet. Jag tror ju att det finns en mening med allt. Ibland kanske man bara ska tänka på någon av olika anledningar, men ibland kan det vara något större.

Nu blev det som det blev, men som ni märker så kan jag inte sluta tänka på det. För det var så länge sedan jag såg personen i riktiga livet. Därav mina tankar kring det hela.

Tänker på hur personen har det idag. Hur det går med allt osv. Någonstans finns själen kvar i mig och det går inte att radera historien man har tillsammans. Oavsett hur det slutade.