Det känns i mig. Att bara existera. Försöker inte att värdera det. Men ibland går det bara inte. Meningslösheten och saknaden av styrsel framåt. Svårt att styra själv och ändå gör jag det på något märkligt sätt.

Skaffat tagg nu till gymmet i källaren till exempel. En del av mig har ingen lust alls. Medan en annan ”vet” att mer rörelse och träning krävs för att kroppen ska palla lite längre. Musklerna förtvinar när man blir gammal om man inte tränar dem. Vet det någonstans och vill inte bli orörlig.

Orolig utan adress. Den oron är värst. Kommer hem från jobbet och har inte kraft att göra något. Hamnar tillslut framför TV:n fast det många gånger inte ger mig ett dugg. Går först ut med Maja en sväng innan jag kollapsar helt.

Kosten är upp och ner. Står still nu i vikt och har till och med gått upp lite. Drog igång maxdos igår och har mått illa i natt. Vet inte om det har ett samband.

Brukar aldrig ha vårdepression. Vet inte om jag har det nu, men känner hur svårt det är att hitta livsglädjen och orken vidare. Egentligen borde jag skämmas eftersom jag har så bra förutsättningar.