Maja är senior nu. Det är bara att inse. Skulle hon vara människa så skulle hon vara i 60-årsåldern. Saker och ting förändras i både en katt- och människokropp.

Lägger så mycket i Maja. Ser ju att hennes pigmentfläckar i ögonen har blivit större och är fler nu än bara för några månader sedan. Det oroar mig som fan. Försöker tänka rationellt kring det hela, men det är så svårt.

Den 22 april kommer veterinären och ska kolla upp Maja. Då får vi svar. Blodprov och en seniorkoll helt enkelt. Hon är precis som vanligt och har inte förändrats till sättet, men prickarna i ögonen ger mig sådan ångest.

Vet att ingenting står still. Allt förändras och det gäller oss alla. Det är en tung insikt nu när det verkligen slår in i mig. Tror att mina behandlingar ”öppnar upp” mig på flera plan. Lägger så mycket i Maja och tror mig kunna ha kontroll. Det går inte.

Tog en promenad till Erikshjälpen på lunchen. Tankarna flög tillbaka till känslorna och rädslan jag hade i 9-10 årsåldern. Hade så svårt att värja mig och försökte affirmera att känslorna som kommer upp inte är farliga idag, 2026. Det är så svårt att tänka logiskt när detta slår till i mig. Det är så mycket starkare nu än för bara några dagar sedan.

Maja blir äldre. Maja kan råka ut för både det ena och det andra. Det är liksom förutsättningarna av att leva. Det gäller oss alla. Men att ta ut saker innan de har hänt är en form av sjuk kontroll, som jag inte alls behöver idag. En sjuk känsla av att ”ligga före” trots att jag inte kan göra det. Det bara oroar mig än mer och drar upp en massa gamla känslor från förr. Det kanske är helt naturliga åldersförändringar! Visserligen är inte heller det så roligt, men bättre än någon dödlig sjukdom.

Ska iväg och skrapa ryggen (Gua sha) nu på eftermiddagen. Så jag kör vidare och ”öppnar upp” mig trots att det är så jävla jobbigt emellanåt. Men jag känner att jag har inget alternativ idag för att på sikt må bättre och kanske få några år till. Kan liksom inte backa länge, då hamnar jag i någon slags limbo som är än värre.

Försöker bara släppa taget och be om hjälp och stöd i tankarna kring Maja, åldrandet och att ingenting står still.