Är det så att jag har blivit samlare på äldre dar? Har aldrig varit en storsamlare tidigare i mitt liv, men nu vet jag inte vad som har hänt?

Behöver väl knappt nämna att ABBA står i centrum numera i mitt vardagsrum.

Nu har jag alla originalalbum och har börjat köpa in lite greatesthitsskivor. Vet nu hur många det finns egentligen? Det är massor och de ser olika ut, beroende på vilket land som givit ut dem samt om det är Polar eller Polydor. Vad jag förstår började de på Polydor som sen blev Polar.

Först tänkte jag att detta ska jag inte gå in i, inte börja samla greatesthitsskivor. Problemet också blir vart ska jag sätta upp dem? Det är fullt snart i vardagsrummet. Men tror ni inte att jag beställt ytterligare två greatesthitsskivor samt en singel (Gimme, gimme, gimme) och vart ska de sitta?

Det är lite roligt att samla på ABBA. Vi får se om det kan bli annat än LP-skivor, vinyler?

Sen har jag av någon anledning börjat samla på blåa porslinssaker. Den lite mörka blåa färgen gillar jag mycket. Nu har jag inhandlat en hel del pryttlar med den färgen.

Samlaren i mig har vaknat och ska jag tänka på det i en djupare mening tror jag att det står för någonting annat än att jag gillar ABBA och blåa porslinssaker extra mycket.

Jag behöver distrahera mina tankar. Mina mörka tankar som jag skrivit om tidigare. Om åldrandet, om ensamheten och om att inte orka se framåt. Då är det lätt att gå in i ett samlande och det skingrar mina tankar.

Till exempel som tankarna idag. Nu vill jag ha en till saltstenslampa, om inte två. Det är ett så mysigt sken i dem. Det är väl inte samlande i sig som gör sig påmint här, utan att jag vill ha mysigt hemma. Men att jag inte kan sitta still, vara nöjd med det som är.

Försöker återigen fly från mig själv. En del av mig känner det så tydligt att jag tappat mina ”verktyg”, mer än att börja samla saker. Mina sprutor fungerar inte längre. Har kört i tolv veckor nu på samma styrka och viktminskningen har stannat av. Försöker få kontakt med min husläkare, men får inget svar. Vet inte varför. Ska försöka nästa vecka igen för jag måste fortsätta ner i vikt. Det påverkar mitt humör på ett positivt sätt, även om det kostar tusentals kronor varje månad.

Jag skriver av mig på min blogg och ingen läser. Så hade jag aldrig kunnat göra tidigare. Ville visa upp mig på något konstigt vis. Nu skriver jag för min egen skull och för att jag inte längre klarar av kritik, även om den inte sägs högt. Då skriver jag hellre för mig själv.