Drivits av inre rädslor sista tiden. Det gör att kroppen mår sämre och tankarna på katastrof blivit än värre. Varit ganska påfrestande att inte kunna släppa rädslorna och låta de passera inom mig. Rädslor och tuffa tankar kommer alltid, och ska alltid finnas. Grejen är vad vi gör med dem. Känna och låta passera. Inte fastna.

Mitt högerben är ett bra exempel på detta. Ser katastrofer enbart och tror mig bli helt lam i benet. Vilar inte ordentligt utan driver på dessutom, vilket inte alls är bra för benet.

Gammalt gods gör sig påmint. Rädslor har i hela mitt liv fått styra, ofta helt utan filtrering och eftertankar. De har fastnat alldeles för länge och i alltför stora perioder. Utan reflexion och medvetenhet.

Förra veckan har jag varit ett par dagar på Kungsgatan och hjälpt till. Mer fysiskt än vad min kropp klarar av. Bror Duktig har varit framme lite väl mycket. Det har också påverkat mitt högerben negativt.

Var hos Pontus också och gjorde en andra osteopatbehandling. Det var på ett helt annat sätt än den första gången. Då ”screenade” han igenom min kropp med sina händer, nu böjde han, tryckte och gjorde rörelser så jag kände mig som en propeller ibland. Men det var skönt för kroppen och mitt högerben.

Måste också säga att jag är väldigt tacksam för min chef. Har haft en otroligt tur genom åren med bra chefer som verkligen bryr sig om mig. Hon är väldigt inkännande och tänker på mig. Det gör ju också att jag vill göra allt för jobbet och nu när det varit så mycket fysiskt med att packa upp kartonger, böja sig upp och ner, ställa in och flytta på saker, så har jag inte vilja inse mina begränsningar. Men chefen finns där och bromsar mig, får mig att stanna upp och vara ”snäll” emot mig själv.

Känselbortfallen i låret och under foten är kvar. Inbillar mig att det blivit värre ibland. Värk och ont när jag överanstränger för mycket vid längre promenader. Är det tillfälligt eller är det försämringar som leder till att benet blir obrukbart tillslut? Dessa tankar hemsöker mig alltför mycket, vilket gör att jag blir påverkad i tanken som gör hela existensen besvärlig.

Är medveten om att kroppen blir äldre och att sådant också gör sig påmint. Jag är inte 20 längre, även om jag tror det ibland.

Igår träffade jag Miso. En fin ungkatta som äldsta dottern och Jordan har skaffat. Så full av energi och bus.

Tyvärr så hemsöks jag som sagt var av tankar på mitt högerben. Det påverkar allt. Kämpar så med att ”släppa taget” om detta, även om det de facto gör ont i benet.

Idag vägde jag 109 kg. Det är en nedgång på 12 kilo sedan jag vägde mig hos min husläkare när jag diskuterade denna behandling med Mounjarosprutor. Tacksamhet, trots att kulorna viner omkring mig. (;-)