Syrran M, hennes Mange med deras yngsta son C samt jag var hos äldsta dottern och henens Jordan i Knivsta på middag den 7 augusti.

De bjöd på bönquesedillas som Jordan fixade till. Han an fyllde tortillabröd med en röra av bönor, tillsammans med ost och andra ingredienser goda saker som ost och avocado. Brödet viks ihop och steks i en stekpanna tills det är gyllenbrunt och osten har smält. Jordans variant var mycket god! Det var en trevlig kväll som avslutades med musikquiz Hitser, där äldsta dottern gissade bäst på vilka årtal låtarna skulle placeras.

I fredags var jag ute med syrran M på shopping, Det blev så i alla fall. Ett par nya sandaler och en keps inför resan till London nu på måndag inhandlades. Enligt väderleken ska det bli varmt under flera dagar, närmare 30 grader i London, så det gäller att vara förberedd.

Resfebern är intakt, men ändå inte. Märker inom mig själv att det är gamla föreställningar och tankar som ”slåss” med nya. Det bästa dock efter allt inre arbete under de senaste åren är att det ”gamla” inte får övertaget som förr. De nya och det som vill mig väl står sig starkt när det gamla försöker få mig orolig, och då främst inför flygningen. Men visst ”gnager” det inom mig detta och jag vill nu bara komma iväg…

ABBA, musikalen Hamilton samt Dover är de stora huvudpunkterna på resan. Sen har vi dagar då vi inte planerat så mycket. Det jag vill göra en av dessa dagar är att få sätta mig vid Marble Arch med en lunch och bara njuta av omgivningen. Gå lite i Hyde Park och bara vara. En gång till i detta liv vore fantastiskt.

Fina Maja får gå ute alltmer utan att jag håller i kopplet. Precis som vid förra stället vågar jag lite mer hela tiden så att Maja åtminstone inte ska tvingas gå med en gubbe i koppel som styr henne hela tiden.

Hon vill gå ut varje dag och jag försöker åtminstone med en rejäl utestund för henne på baksidan varje dag.

Mina inre tankar, mitt inre liv har fått mycket spelrum de sista dagarna. Försöker tänka positivt och inte fastna i det gamla ”mörka” för mycket. Här och nu är svårt för mig och otåligheten har lyst igenom flera gånger. Flykten från mig själv som pågått under hela mitt liv blir allt tydligare och att bli medveten om detta gör att det går att förändra, sakta men säkert.

Fick ett läkarbesked för ett par dagar sedan att mitt blodsocker är för högt. Nya tester och nya åtgärder på gång. Kommer att gå dit i morgon bitti, innan jag drar till Arlanda för att lämna dessa kompletterande tester.

Min kloka syster fick mig att inse att jag återigen (vet inte för vilken gång i ordningen) fallit tillbaka till ett osunt leverne med alldeles för mycket Pepsi Max. Det påverkar ju blodsockret och jag liksom fortsätter att lura mig själv, om och om igen. Det gäller nu att jag inte slår på mig själv, utan reglerar och ser till att vara snällare mot kroppen och försöker förändra detta till någonting som gör att det sjunker på sikt. Jag vet ju hur man ska göra s a s.

Ber om att några dagar i London ska vara en livsinjektion för mig och att jag får uppleva positiva känslor som får mig att vilja lite till. Vi åker som sagt i morgon och kommer hem på söndag. Äldsta dottern och Jordan, Anna, mitt ex och så jag själv. Delvis blir det som en födelsedagsresa för mig för att fira min kommande 60-års dag med att resa till den stad som jag tycker så mycket om.