På ett plan känner jag mig grundad och helt ok. Samtidigt och det är detta som är tufft, utmanas jag av mig själv i gamla föreställningar, på ett sätt jag aldrig upplevt tidigare. Har tjatat om det tidigare, men då har det varit från helt andra utgångspunkter. Mer känslig, mer ”blödig” och uppfattar mer nyanser.

Mitt mående pendlar åt alla håll samtidigt som jag numera har en grund som jag saknat tidigare. Det är som om jag ska igenom nya lager nu. Okända lager som inte visats för mig tidigare just för att jag inte var redo. Kanske är det bara mitt mörka inre jag som pratar om diagnoser och att inte ta mig själv på allvar?

Ibland vet jag inte om jag fabulerar hela min världsbild. Mitt medvetande och det jag känner. För mig är att vara autentisk och ärlig emot mig själv det allra viktigaste. Känner jag på något vis att jag bara vill och inte känner så backar jag. Ibland är skillnaden hårfin och kanske är det så att jag missar saker för att jag inte kan ”släppa efter” mer i tanken och vågar. Leva mer genom hjärtat helt enkelt.

Viss meditation går inte alls längre. Formulerar orden men raderar för jag vet inte riktigt om det är på detta viset. Beslutsångesten igen. Bära eller brista? Stå upp för det jag känner. Vad är det jag känner, egentligen? Vad är viktigt? Är det så att ju äldre man blir, ju gråare blir tankarna? Tvärsäkerheten från ungdomen är som bortblåst. Hade ”svar” på det mesta, även om jag höll det för mig själv.

Skriver och skriver. Formulerar mig och vet ibland inte riktigt varför. Det bara kommer ord ur mig. För min egen skull och vill någon annan ta del av dem är det helt ok. Har inga intentioner alls att påverka andra och få dem att tänka annorlunda. Inte medvetet i alla fall. Kan bara berätta om hur det är för mig och vad som händer inom mig. Samtidigt är känslan av att göra skillnad på ett positivt sätt stark. Vill påverka människor genom att visa min vandring och att det går att ”vända”. Vissa kanske tycker det låter förmätet och så får det vara. Vi är på olika stadier i våra egen upplysning och ibland är de inte kompatibla med varandra.

Grundad på ett annorlunda sätt. Så mycket vet jag. En slags trygghet i farandet av tankar, samtidigt som vissa händelser jag varit med om kommer som en blixt från en klar himmel. Kan bli både ledsen och glad i dessa rörelser inom mig.

Försöker förstå lite mer men då tar hjärnan direkt över, vilket gör att det blir rörigt för mig. Gå in med hjärtat och inte analysera tänker jag dagligen numera. Hur bra jag lyckas, det vet jag egentligen inte. För ibland funkar det inte enbart med hjärtat. I realiteten över att leva här på jorden i det medvetande jag behärskar just nu, gör att hjärnan lätt tar över och gamla föreställningar återigen får ”företräde” inom mig.

Vi har alla vår egen väg framåt i våra egna liv!

I söndags var jag på en föreläsning som hette ”Ljuskroppen” som hölls av David Appelgren på Livskällan. Packat med folk och härliga energier i omlopp.

Det var väldigt mycket att ta in, en del var helt nytt för mig och en del som han sa var helt fantastiskt och så fint att veta att det är fler som känner som jag gör. En hel del igenkänning. Sen fanns det bitar som inte klingade riktigt i mig där jag är idag på min ”resa” eller hur jag ska uttrycka det. Det är helt rimligt och precis som det ska vara. Vi är alla på olika ”resor” och går olika vägar och det är inget som är bättre eller sämre än något annat. Erfarenheterna vi får skiftar beroende på en massa saker.

På totalen kan jag ändå säga att det var väldigt intressanta tre timmar. Nya uttryck som merkaba, spännande berättelser från Egypten och en öppenhet mot behandlingar som jag själv förvånades lite över.

Att solglasögon, LED-lampor och fluor inte alls var bra för oss människor, det var något jag inte hade en aning om. Solkrämer, halogen och lysrör likaså (se mer i bildspelet ovan).

Det fanns dock saker jag kände igen och det jag själv känner är bland annat detta med att äta ren mat. Undvika processad, hel- och halvfabrikat så långt det bara går. Kött ”tynger ner” kroppen och kan man undvika det ska man göra det. Att micra plastbunkar och liknande är inte heller något som är bra. Välj ekomat och ekovaror så långt det bara går.

Villkorsbaserade handlingar tillhör vår dimension (3D) och den värld som de flesta av oss uppfattar. Kontrollbehov, offerroll och att bara leta kärlek utanför sig själv likaså. Som jag känner igen mig i en del av detta, även om en del är på väg att klinga av något. Vara orädd, känna tacksamhet, kunna förlåta och känna ovillkorlig kärlek tillhör framtiden och den femte dimensionen (5D). 5:e dimensionen beskrivs som ett tillstånd (snarare än en plats) av villkorslös kärlek, ljusmanifestation, en enhet mellan hjärna och hjärta, där vi alla är en helhet.

För mig kan det bli ”för mycket” av det ”ljusa” och det ”goda”. Betyder det att jag har ett ben kvar i det gamla? Hur länge kan man ha det? Som om jag går i klass 2 men envisas med att besöka klass 5… tror mig kunna hoppa över några årgångar. Kan känna mig obekväm rentutav om det blir för ”flummigt” och för mycket som jag inte kan ta in. Nyfiken är jag, även om jag ibland inte begriper så mycket.

Två verkligheter, två versioner där en del av jorden går in i det nya och en del är kvar i det gamla talade han om. Tillslut blir det som två jordklot där man inte kan komma vidare uppåt om man fastnat i det gamla. Ju mer jag tänker på detta, ju konstigare blir det i min sinnesvärld. Är det alltså kört vid ett tillfälle om man inget begriper? Blir man kvar i det gamla materialistiska och egoistiska tänkandet? Spännande men lite läskiga tankar inom mig.

Att vi vandrar liv efter liv på jorden känner jag igen. Att vi sen själv kan ”välja” väg utifrån våra handlingar och fria vilja förstår jag också. Ibland omedvetet men också medvetet. Sen är det så stort och så mäktigt när jag försöker höja blicken än mer med andra platser (planeter, galaxer och jag vet inte allt), andra slags själar och jag vet inte vad som han pratade om. Kan inte riktigt ta in allt känner jag.

Som sagt, jag var på ett klass 5 möte och ville förstå mer än jag var kapabel till (;-) Det var intressant och spännande oavsett att ta del av detta föredrag.