Lever periodvis med kraftig frustration och beslutsångest. Detta när jag tror att andra förväntar sig saker av mig och jag inte kan ge besked eller drar ut på allt. Vad de då ska tycka och så vidare? Vad vill jag?

Någonstans vet jag ju att det är mina egna hjärnspöken som inte tror att det håller. Om jag inte vill göra saker, men ändå känner att jag ska göra det. Rädd annars att bli förskjuten och lämnad. Det finns inom mig och jag blir så orolig när mina beslut ifrågasätts av mig själv hela tiden. Som om jag aldrig kan slappna av. Kan komma helt oväntat och då blir jag som förlamad om någonting står för dörren. Tillfällen rinner mig ur händerna och då blir påslagen än värre inom mig.

Det här är så frustrerande. Att jag fortfarande tror att jag måste göra saker för att inte bli förskjuten och lämnad. En del av mig vet att så inte är fallet men den andra delen… fy fan alltså. Så förbannat rädd för att bli ensam även i detta om jag skrämmer bort människor genom min feghet.

Jag kan inte ta beslut. Vare sig jag vill göra saker eller inte. Känner liksom bara för att avvakta och inte göra någonting. Tills när? När det är försent? Frustrationen går som i vågor inom mig. Ja eller nej? Vad vill jag göra? När går jag över min egna gräns för vad jag egentligen vill, samtidigt som det ofta blir intressant och roligt att gå ur komfortzonen. En lealös jädra själ som bara vill bli lämnad ifred, eller? Vilken del skriker i mig högst? På bekostnad av vad? Gör mig frustrerad och bara vill slippa allt jävla väljande hela tiden. Alla jävla beslut hela tiden.

Vill säga ja, men klarar inte av det. Mina egna förväntningar att duga genom att ge positiva besked trots att jag egentligen inte vill. Eller än värre, ge negativa besked för att rädslan styr. Vem har man blivit då? En rädd jävla nolla som ingenting vill?! Vill bara bli lämnad ifred och samtidigt längtar jag mer än någonsin efter samtalet, sociala kontakter och att göra saker med andra människor. Att känna mig älskad och behövd.

Ni som läser här måste ju undra vad det är som pågår inom mig? Ja, det har jag undrat i snart 60 år! Allt är så förstärkt, åt alla jävla håll. Vad är det som pågår?