Tänk dig att sitta fast i ett rör. Du kan inte backa tillbaka för det går bara inte. Du kan inte ta dig framåt för den upplevda ”smärtan” som då känns. Valet finns inte längre, det är framåt som gäller och då händer det saker!

Tänk dig att bli ”testad” av händelser i nutid som gör att backen läggs i, men den fungerar inte längre. Händelser som triggar igång rädslan på ett sätt om blir outhärdligt. Livets skörhet och rädslan att mista nära och kära. Tar hjälp med behandlingar som ”öppnar upp”. Men jag är rädd och vågar inte släppa helt. Kan inte medvetet ens i vissa fall. Försöker förtvivlat att ”bara vara” och inte tänka rädsla direkt något händer med och inom mig. Försöker verkligen att bejaka det ”nya” och ljuset, även om det skrämmer mig för jag inte känner igen det. Hjulspår som funnits tidigare, men som nu känns så mycket djupare.

Allt ställs på sin spets när man vill förändring mot drömmarna. Vägen dit kan vara tuff, men valet att backa och gå tillbaka finns inte längre, inte ens att stå still. Det är framåt som gäller. En del förstår jag inte och det får vara så.

Blir så påverkad av vissa saker just nu att jag bara vill backa. Som förr när jag lurade mig själv. Som sagt det går inte med resultat av kroppsliga symptom som skrämmer skiten ur mig och som triggar igång rädslan även på det planet. En rädsla som bott så länge i mig och är skapad från förr och när jag var liten.

Lilla Jerry behöver så väl lugn och ro nu tillsammans med mig.