Tog mig till Knivsta för att besöka äldsta dottern och hennes J. Vi tog en långpromenad och hamnade tillslut vid Särstabadet. En fin och stor badplats.

Kommer inte runt tankarna som jag har. Åldrandet och att inte våga. Kroppsliga symptom som resultat. Kämpar med att ta en dag i taget och se det fina. Som att besöka äldsta dottern i Knivsta. Som att ta hjälp av Carolina och den vägen få in ett flöde av positiva energier när jag har svårt att fylla på själv. Som att hjälpa Livskällan med deras hemsida, trots att jag inte lyckas som jag vill.

Vi gick på loppis, tittade på en lägenhet och käkade lunch tillsammans. Knivsta påminner en del om Storvreta. Tågen går ofta in mot Uppsala.

Kosten fungerar hjälpligt, men för ett par dagar sedan hade jag sett sådant ”sötsug” att jag föll till föga. Igen. Vet att det står för någonting annat också och inte bara handlar om biologiska saker. För att inte behöva gå ner för djupt i vissa tankar. Det är som om det är förprogrammerat i mig och det ska mycket till att kunna ”stå emot” hela tiden. Det viktiga för mig är att inte ”slå på” mig själv för mycket, utan acceptera det som hänt och sen försöka igen. Om och om igen.

Älskade Maja vill vara ute hela tiden nu. Släpper henne ”fri” så länge jag har uppsyn s a s. Skulle ha väldigt svårt att bara släppa ut henne och sen stänga altandörren. Förstår inte hur jag grejade detta i Storveta. Men nu är hon ”på” väldigt mycket och jag försöker gå ut med henne ett par gånger om dagen i alla fall.

Sitta still i båten. Göra så lite som möjligt. Som de tankarna försöker få sitt grepp över mig när allt gungar. Kontroll över någonting. Vill inte utsätta mig för saker där jag tappar kontrollen. Samtidigt och det är väl det paradoxala i mitt liv, så agerar jag ibland precis tvärtom, vilket gör mig så trött i perioder. Det är som om jag upplever en backlash just nu i det inre seden flera månader tillbaka och att det accelererat sista veckorna…