Tidig, tidig morgon. Som vanligt den sista tiden ryckig sömn. Vaknar flera gånger varje natt. Vet inte riktigt varför. Försöker vidare och lever som i ett vakuum på ett sätt.

Väntar men vet inte på vad. En dag i taget. Samma rutiner och på ett sätt är det skönt. Far iväg i tankarna men det stannar ofta vid det.

Trivs bäst i skogen just nu. Två helger med syrran M och det har varit helt underbart. Längtar till det lilla, okomplicerade. Längtar till tystnaden.

Vet inte vart detta tar vägen och det försöker jag acceptera. Verkligen vara här och nu. I det lilla, i vetskapen om att jag lever och se tacksamheten i det. Inga fantasier på att fly bort från mig själv. En dag i taget oavsett vart tankarna vill ta mig. Men inte är det lätt när det ”gamla” drar i mig och vill tillbaka…