Internationella kvinnodagen

År 1908 marscherade 15 000 kvinnor genom centrala New York och krävde kortare arbetsdagar, bättre lön och rätt att rösta. Året därpå, 1909, uppmärksammade det amerikanska socialistpartiet historiens första nationella kvinnodag.

Kampen för socialism och att kvinnor skulle få rösta var starten för firandet av den internationella kvinnodagen år 1910. Det var den tyska kommunisten Clara Zetkin som tog initiativet och hon tillhörde en organisation som hette Andra internationalen.

Bild från Barcelona, år okänt. Foto: dkatana

I Sverige firades dagen för första gången två år senare 1912. Vid Förenta nationernas första internationella kvinnokonferens i Mexiko 1975 togs initiativ till att införa en gemensam kvinnodag. Kvinnohistorien i sammanfattning beskrivs av FN-förbundet. Sedan 1996 firas den 8 mars genom att varje år uppmärksamma ett speciellt tema såsom ”kvinnor och mänskliga rättigheter” eller ”en värld fri från våld mot kvinnor”.

Dagen är inte en dag för män att gratulera kvinnan utan syftet med dagen är att fokusera på kvinnors kamp för lika rättigheter och på den ojämställdhet som råder runtom i världen.

Synen på kvinnan varierar väldigt, allt från talibanernas totala förtryck i Afghanistan till det land i världen som anses vara det bästa för en kvinna att leva i som är Island.

Att kvinnor och män ska ha samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter borde vara en självklarhet i varje land på jorden. Ett drömscenario är att en sådan här dag inte ska behövas.

I Sverige pekas det ofta på att kvinnor oftast tjänar mindre än män, trots att de gör samma jobb. Att kvinnor gör mer obetalt jobb som hushållsarbete och att de oftast tar hand om barnen samt att betydligt fler kvinnor än män utsätts för sexuella övergrepp.

Kvinnor och män får inte heller vård på lika villkor. Det är vanligare bland kvinnor än män att få diagnosen psykisk ohälsa. Kvinnors sjukfrånvaro är nästan dubbelt så hög som mäns. Fler män än kvinnor har problem med alkohol eller narkotika. Fler män än kvinnor begår självmord.

Under 2024 anmäldes totalt 25 296 sexualbrott. Bland dessa anmäldes 9 633 våldtäkter, varav 92 procent av de utsatta var kvinnor och flickor.

Av samtliga 121 fall av dödligt våld 2023 var offret en kvinna eller flicka i 33 fall och en man eller pojke i 88 fall. Dödligt våld mot unga män, 15–29 år, har ökat markant, och en stor del av ökningen kan kopplas till dödsskjutningar i kriminell miljö. Sex av tio kvinnor, som i Sverige blev offer för dödligt våld 2018–2021, dödades av sin nuvarande eller tidigare partner.

Forskning tyder på att det största bakomliggande motivet till dödligt partnervåld mot kvinnor är mannens behov av kontroll över kvinnan. Detta blir tydligt då brotten ofta begås i samband med separation eller med svartsjuka som motiv.

Varje dag blir tusentals flickor stympade i världen. Liksom tortyr innebär kvinnlig könsstympning avsiktligt vållande av svår smärta och lidande. Enligt FN förekommer könsstympning av flickor och kvinnor runt om i hela världen men främst i Afrika, Ostasien, Mellanöstern, Östeuropa och i vissa delar av Sydamerika. I och med att människor flyttar mellan olika länder kan det förekomma var som helst i världen inklusive Europa.

Kvinnlig könsstympning har troligen pågått i över 2 000 år, men det finns ingen fastställd teori om var och varför sedvänjan uppstod. Människor som är angelägna om att bevara den skadliga sedvänjan betraktar den ofta som ett religiöst påbud, trots att det inte finns skriftligt stöd i någon religion.  

De mest jämställda EU-länderna är Sverige, Nederländerna och Danmark. Sverige toppade indexet redan 2005 när första mätningen gjordes och har sedan dess behållit toppositionen i EU. I botten på skalan återfinns Rumänien, Ungern och Tjeckien.

Med 47,6 procent kvinnor i parlamentet hade Island 2023 det mest jämställda parlamentet i Europa. Jumboplatsen innehas av Ungern med 13,1 procent kvinnliga parlamentariker.

113 länder aldrig har haft en kvinna i ledningen, och endast 26 länder har en kvinna som statsöverhuvud idag. Från och med den 1 januari 2024 innehas endast 23 procent av ministerposterna av kvinnor och i 141 länder utgör kvinnor mindre än en tredjedel av ministrarna. Sju länder har inga kvinnor representerade i sina regeringar alls.

Under 2023 uppgick antalet konflikter där stater var inblandade till 59 stycken, vilket är det högsta antalet någonsin sedan statistiken började registreras 1946. Det är lätt att bli deprimerad och tanken slår mig om det hade sett likadant ut om siffrorna gällande vilka som styr i världen hade varit kvinnor på de ledande posterna istället för män?

Den internationella kvinnodagen uppmärksammas den 8 mars varje år och tyvärr är det många gånger ingen upplyftande läsning om tillståndet för många kvinnor i världen. Visst, det går framåt i vissa länder men på andra platser går det väldigt långsamt och vissa fall bakåt.