Skriva av mig, reflektera och inte hålla det tunga och mörka inom mig. Min blogg har varit min räddning flera gånger. Under flera perioder har jag velat stänga igen och hålla allt inom mig, men tillslut har jag alltid kommit fram till att fortsätta.

Kanske handlar det i djupet om att ha en egen plats någonstans? Även om den är digital och jag inte vet vilka som besöker mig här? Det är mitt ställe där jag kan skriva av mig.

Mycket har styrts av ”egot” och intellektet och kanske har det varit bra att jag här kunnat vara lite egoistisk och uttrycka mig om vad jag vill. Som ni märker är jag försiktig numera med politiska texter och att ”döma” ut någonting som jag ifrågasätter. Tidigare använde jag mer X (Twitter) för sådant. Facebook är mest för familjen och vännerna och Instagram likaså.

Skriva om sig själv under så många år kan man ju tolka på flera sätt. Ett enormt ego, en vilsen själ som inte har något annat eller varför inte ibland budskap och inspirerande ord? Jag vet faktiskt inte varför jag fortfarande sitter här och skriver efter alla dessa år. Tragiskt kanske? Vem läser detta om 100 år? Samtidigt som sagt, försöker jag se det som något positivt.

Läget runtom i världen visar på den polarisering som pågår och det är som om det finns två olika vägar som blir alltmer olika varandra. Som om allt ska utmanas och vara antingen svart eller vitt. Som om det är en utveckling där det blir sämre innan det blir bättre. Där gamla invanda föreställningar ska utmanas även i ett makroperspektiv. Det är oroligt på många platser och när vi dessutom inte kan komma sams och fortsätter att tro att dödande och krig är vägen framåt, då blir det en oerhört turbulent värld att leva i.

2025 känns som ett väldigt utmanande år för vårt jordklot. På flera olika plan.

Försöker själv lära mig tolerans och höja mitt eget medvetande. Två steg fram och ett steg tillbaka. Vad det nu egentligen betyder? Ibland vet jag inte själv. Vara i ro i sig själv? Inte döma andra direkt? Lyssna och ta in först innan jag snackar.

I det lilla kan man se det stora. Mikro- och makrokosmos. Allt hänger ihop. Frågade Google Gemini och fick ett väldigt förklarande svar om mikro- och makrokosmos:

Tänk dig att universum är ett enormt pussel. Makrokosmos är hela pusslet, allt från de största galaxerna till de minsta partiklarna. Det är den stora bilden, allt som finns.

Mikrokosmos är en liten pusselbit i det stora pusslet. Det kan vara en människa, ett djur, en växt eller till och med en liten atom. Det är en liten del av den stora helheten.

Enkelt sagt:

• Makrokosmos: Den stora världen runt omkring oss.
• Mikrokosmos: Den lilla världen inom oss och omkring oss.

Det finns en idé om att makrokosmos och mikrokosmos speglar varandra. Att det som händer i det stora, också händer i det lilla. Som att atomer liknar solsystem i miniatyr.

Begreppen makrokosmos och mikrokosmos kan användas på många olika sätt, men det här är grundtanken.

Den här speglingen är spännande. Varje handling får en konsekvens. I det stora och i det lilla.