Idag har jag bott ett år i stan! Vart tar tiden vägen?

Gångavstånd till stan, ekonomin och närheten till jobb och vissa familjemedlemmar är det positiva. Att det är relativt lugnt ligger också på plussidan. Värmen i lägenheten och att elpriserna trots detta är humana icke att förglömma!

Det lite jobbiga är utrymmet, saknaden av närheten till skog och att jag inte riktigt känner mig hemma här. Tror nog att jag alltid kommer att känna så eftersom jag bara bor här tillfälligt. Det är lite bättre nu än det var de första månaderna, men fortfarande kan jag längta tillbaka till förorten.

Sist men inte minst Majas mer begränsade liv som innekatt. Visst, hon får gå ut på baksidan vissa dagar, men det är ju inte alls som det var i Storvreta för henne. Hon verkar ändå må bra och vi både gosar och busar varje kväll.

Tittar på nytt boende i perioder. Skulle vilja ha ett rum till, bo på bottenplan och ha en liten skog ganska nära. Behöver egentligen inte bo så centralt som jag gör nu.

Jag tittar vidare och rätt som det är så finns mitt hem där. Det är inte så att jag vantrivs nu, men jag vet som sagt att detta är under en begränsad tid och nu har det gått ett år.

Tacksam för möjligheten att förändra mitt liv. Även om jag stelnat, så har jag ändå fått en annan chans än om jag skulle ha bott kvar i förorten. Tack fina syster M och Mange för det!