Syrran M frågade om jag ville hänga med på en cykeltur. Fick fart på cykeln igår och det var idag dessutom fint väder, så vi åkte iväg längs Fyrisån mot Sunnersta. Det slutade med att vi hamnade i både Gottsunda och Valsätra och det blev tillslut en riktigt nostalgisk tripp.

Gottsunda centrum var sig inte alls likt mot hur det såg ut för över 40 år sedan. Vi åkte bara förbi och gick aldrig in.

Där ICA Stubinen låg fanns nu en liten park.

Vi bodde på Bandstolsvägen mellan 1976-1980. Det ställe där det hände mest tråkiga saker under vår uppväxt men som idag ändå kändes fint att besöka tillsammans med syrran. Mycket minnen kom upp och då faktiskt mest positiva saker.

Vi bodde på första våningen. Balkongen ovanför mitt huvud var ”våran” balkong. Som sagt, mycket hände på Bandstolsvägen under de år vi bodde där.

Vi tog våra cyklar och gick vidare ner mot andra minnesvärda platser och kompisar vi kom ihåg var de bodde. Det var faktiskt väldigt fin ”atmosfär” eller vad jag ska säga i området och det överraskade mig positivt.

Lekplatsen har flyttats och mycket var sig inte likt, men det är väl inte så konstigt efter så många år.

Vi stannade till även vid Bäcklösaskolan där jag gick delar av fjärde klass och resten av mellanstadiet. Där höll de på att bygga om helt, så det var inte mycket som var sig likt. Passerade också Spinnrocksvägen där jag och syrran bodde en kort tid tillsammans. Hon flyttade sen och jag blev kvar. Bodde där mellan 1982-1986.

Fyrtiofyra år senare står jag utanför huvudingången till Valsätraskolan. Mycket minnen snurrade givetvis i huvudet på mig och här var det mer ”oroligt” eller hur jag ska uttrycka det inom mig. Men vi stannade ett bra tag på skolan och käkade den medhavda lunchen som syrran fixat, vilket gjorde att även den här platsen kändes helt ok tillslut.

Vi satt där vid bänkarna och pratade om skoltiden och de minnen som kom upp. Är tacksam och glad att vi gjorde detta. Tanken var först inte att besöka alla dessa ställen, men nu blev det så och det kändes så fint att få göra detta med syrran. Spontant värre!

Barndomen och besöken på Bandstolsvägen kändes som sagt helt ok där vi båda konstaterade att vi kommit vidare. Visst, man tänker på det som hände, men inte alls på det sätt man gjorde när man var barn och för mig även en bra bit upp i vuxenlivet. Det kändes klappat och klart det hela och att besöka stället var ett konstaterande av det. På ett sätt kan man säga att det blev ett återseende där man inte hade med sig det bagage som stället orsakade för mer än 40 år sedan. Det känns som ett helt annat liv idag.

Tror det finns en mening med allt vi går igenom och kanske var det just det för oss, att göra detta tillsammans och vara på plats och prata om det som kom upp. Det kändes väldigt fint tycker jag.