Idag har det gått ett år sedan Igor dog. Det har varit ett år av saknad och för mig betydde han väldigt mycket. Hela hans liv berörde mig på djupet och jag blir fortfarande väldigt ledsen när jag tänker på honom och hur mycket jag saknar honom.

Har fortfarande svårt att tänka på det som hände. Det gör ont i mig och gråten kommer alltid ju djupare jag tänker på min älskade katt och den här dagen för ett år sedan. När jag stannar kvar i tankarna känner jag att någonting förändrades i mig den dagen han lämnade mig.

Allt som har hänt under året som gått, startades den här dagen. Sorgen och försöken att bearbeta detta och på det hemska sätt som det slutade. Dog en del av mig den här dagen för ett år sedan? Så känns det i de jobbigaste stunderna. Igor stod för så mycket och hela hans uppväxt och det liv han fick gör att jag gråter. Hans sätt och den sårbarhet han visade fastnade hos mig.

Nu fick han några fina år med mig och det byggdes upp genom förtroende och att han alltmer litade på mig. Hans ögon, när han tittade på mig och var nöjd, de ögonen glömmer jag aldrig. Men det var en väldigt kort tid och kanske är det också detta som gör allt så smärtsamt.

Som sagt, det är nog hur allt slutade som gjort allt detta än värre. Hade Igor dött en ”naturlig” död hade det nog inte tagit så hårt som det nu gjort. Han kunde inte gå och allt som hände med att vi tvingades åka till Stockholm eftersom Ultuna djursjukhus akutavdelning var stängd, det förlängde plågan för Igor. När veterinären kom ut och berättade… hela färden hem från Stockholm var som ett töcken.

Kan fortfarande knappt skriva om när jag såg honom för sista gången. Han såg så normal ut. Bara det, att ta farväl på det här sättet har satt djupa spår i mig. Har försökt bearbeta detta, har försökt få kontakt med Igor efter hans död, men har inte lyckats. Min tro säger ju att vi alla går vidare, men på annat sätt och det gäller även djuren.

Känner som sagt att jag förändrades den här dagen för ett år sedan. Vet inte riktigt om jag läkt och kanske har jag inte det eftersom tårarna kommer så fort jag tänker lite djupare på Igor och hans liv och den sista dagen i hans liv här på jorden. Saknar honom så oerhört mycket och klarar helt enkelt inte av att tänka på honom för länge och i djupet för då börjar jag att gråta.

Gjorde en minnesfilm om honom som jag fortfarande inte klarar av att titta på, men idag har jag tittat och låta tårarna rinna. Det är helt enkelt för plågsamt att se min fina kattpojke och veta hur det slutade.

Saknar dig så mycket, älskade fina Igor. Hoppas du har det fint där du är idag. En dag ska vi ses igen!