Ett resande i nästan 13 timmar tog mig, syrran Stina tillsammans med hennes man Pär till Idskär i den finska skärgården. På ditvägen startade min resa med buss från Willys vid Björkgatan mot Grisslehamn och sen blev det färja med Eckerölinjen över till Åland. Där tog vi oss med deras bil till Mariehamn för lunch och sen till Långnäs där bilen fick stanna på en långtidsparkering. Bilfärden var 58,1 km och skulle ha tagit 50 minuter om vi hade kört dit direkt.

Från Långnäs tog vi färjan mot Kökar. Från Kökar tog vi en ny färja till Galtby. Väl framme i Galtby väntade färja nummer tre till ön Houtskär. Syster Mona och hennes Mange åkte med oss på sista färjan med deras bil. Bryggan strax utanför Idskär nådde strax innan 22:00 på kvällen (finsk tid). Där blev det motorbåt en kort bit till ön. Här ser ni en karta över resandet så kanske det blir mer förståeligt för den som är intresserad:

Samma rutt hem blev det på tisdagen fyra dagar senare. Att ta sig denna tid gjorde att kostnaderna blev väldigt låga för att ta oss till Idskär, fast då fick vi istället ett resande som var mycket längre.

Det var en del väntan innan nästa färja från Långnäs gick så det blev lunch på Kotipizza i Mariehamn. Av någon anledning testade jag en kryddstark sak som heter Mexico-Monstret och bara av namnet borde jag väl ha begripit hettan, men icke! Det var starkt!

Det hade blivit sen kväll när vi var framme. Bilden är från motorbåten på väg ut till Idskär.

Fick eget rum i huvudbyggnaden och syster S och P bodde i ett eget hus som byggts till senare än huvudhuset. Syrran M visade mig runt på morgonen hur det såg ut på ön.

Huvudbyggnaden på Idskär.

Vi fick alla sedan en rundtur runt ön som var ca 650 meter.

Segelbåt vid den egna stranden.

På lördagen åkte vi till Houtskärdagarna där syster S och jag poserade i bygdens folkdräkter. Vackert värre!  Idag består Houtskär av ca 1 600 öar av olika storlek. På ön har det funnits svensk bebyggelse sedan 1200-talet. Idag bor det ca 600 personer på orten.

Houtskär blev en tvåspråkig kommun från och med 2003 med svenska (88 %) som majoritetsspråk och finska (11 %) som minoritetsspråk.

Selfie med syrrorna i Houtskär.

Den stora grejen var marknaden. Hittade inget för egen del att köpa med mig hem. Ville gärna ha en kylskåpsmagnet till min övriga samling men det fanns inte att få tag på. Lunchen blev ett par våfflor med någon slags moja gjord av regnbågslax, väldigt speciellt och riktigt gott.

Vi besökte Houtskärs kyrka Jungfru Maria. Kyrkan byggdes 1703 och vigdes till Jungfru Marias kyrka året efter. Kyrkan är en korskyrka och har plats för 250 personer.

Houtskärs enda livsmedelsbutik heter M-Market. Butiken öppnades i februari 2014 och har således funnits i över 10 år. Där fanns det allt möjligt att handla utöver matvaror.

Söndagen den 7 juli åkte vi till ön Mossala och besökte Mossala Island Resort. Vi förundrades över hur lite folk det var på området. Ett jättefint ställe med egen båthamn, strand och fina möjligheter till utomhusaktiviteter men nästan helt folktomt.

Vi tog oss en redig promenad runt området i Mossala. Härlig utsikt från klipporna.

Efter Mossala plockades fiskenäten upp. Mange och Pär hade lagt ut nät på morgonen och sen röktes abborren i den egna röken.

Kvällens middag bestod av rökt abborre med tillbehör.

Solnedgången från den egna stranden var magnifik.

Var ju bara tvungen att ta mig ett dopp i solnedgången.

Gubben fortsatte med badandet dagen efter. Lite kallt men helt överkomligt att ta sig ett dopp. Det var flera år sedan jag badade på detta viset.

Under förmiddagen kastade vi lite med kastspö och tror ni inte att en gädda fastnade hos mig. Gäddan tillsammans med den som Pär fångade blev gäddburgare till middagen som smakade riktigt gott. Att fånga sin egen mat, det tillhör verkligen inte till vanligheterna i mitt liv.

Sen blev det en riktig lapsus för mig när vi skulle åka vattenskidor. Det slutade med att både syrran M och Mange åkte, men jag backade. Det gick bara inte.

Har egentligen ingen riktig bra förklaring till varför, utan det blev bara totalstopp för mig. När jag nu tänker på det igen för att försöka förstå mitt agerande blir det samma sak. Har ingen förklaring. Det gick bara inte och i botten var det väl oro och rädsla som härjade med mig.

Kanske blir det aldrig av nu att åka vattenskidor efter detta. Aktiviteten som stått på min ”bucketlist” i alla år känns numera inte lika angelägen.

Så istället för att jag åkte, blev det så att alla andra fick sig en tur ut på sjön. Syrran M som ville visa mig hur det gick till och sen Mange som åkte länge och sista varvet på en skida, inte dåligt. Syster S och Pär satt då i båten för att styra. Själv var jag kvar på stranden och kom inte vidare så att säga ut på sjön.

När jag sen går upp mot huset och sätter mig på baksidan kommer det en sädesärla och går i rabatten. Fågeln tittar upp, stannar till och går efter en liten stund vidare. Det märkliga i det hela är att när den går bakom en buske försvinner den och jag ser inte att den flyger iväg. Jag reser mig upp men ser inte fågeln mer. Mycket märkligt och jag kände att jag bara måste söka på sädesärla i boken ”Djurens språk” och där står det följande:

Min välvilliga tolkning av ovanstående text, för att inte ”slå på mig själv” och tycka att jag är helt värdelös blir efter denna händelse att jag åtminstone var bestämd. När det inte kändes bra bestämde jag mig och stod fast vid det, trots vad de andra sa i ren välvilja. Min egna uppfattning sa nej och jag stod kvar vid detta och ändrade mig inte. Tänk så många gånger i mitt liv som jag backat och gjort som andra vill och inte jag själv vill! Inte varit stark i tron på mig själv och mina egna beslut, oavsett vad det handlat om.

Del av stranden på Idskär.

Lilla huset på Idskär där syster S och Pär bodde. Alla faciliteter finns och till höger är bastun och framför den badtunnan (den svarta pjäsen). Sitter man på altanen ser man ut mot stranden.

Eftersom det inte blev några vattenskidor för mig, blev det badtunna istället senare på kvällen. Först hade jag inte tänkt göra detta, men nu tänkte jag om som sagt. Så skönt och i bakgrunden syns den egna stranden. Vilket paradis!

Sista dagen i finska skärgården blev en resdag. Bilden är från färjan ”Viggen” som tog oss mellan Galtby och Kökar. Det var egentligen inga problem att resa i sig, men det blev väldigt långa dagar på olika färjor.

Lunchpaus i Mariehamn och hos Flamingo Grill. Riktigt god hamburgare som fick högsta betyg av oss alla.

Ett äventyr! På många sätt! Glad att jag gjorde detta och att åka med syster S och Pär var kul. Även om resandet var långt som sagt, gick det lättare med dem som sällskap, helt klart. Så inbjudande och vänliga själar.

Inbjudande och vänliga var också värdparet Mange och syrran M. Vilket paradis de har tillgång till i finska skärgården. Tackar för gästfriheten, äventyren och den goda maten!

Avslutar med min film från semestern i Idskär: