För mig är det svårt att ibland skilja på ”egot” och på vad ”hjärtat” säger mig. Vet att det är en mångårig träning, kanske genom flera liv? Egot vill ofta hitta någonting för egen vinning, även om det kan vara struntsaker. Försöker verkligen göra saker utifrån mitt ”hjärta” och inte vad mitt ”ego” vill. Fast jag tror att man behöver ett ego för att överleva i den här världen. Frågan är bara hur stort?

Sen detta med bekräftelse, att bli uppmärksammad och omtyckt. Det går igen hos mig hela tiden. I det lilla och i det stora. Kanske mer i det lilla nu faktiskt. Att någon bryr sig och att man blir uppmärksammad. Är det enbart en ”ego”-grej eller ett samspel där vi behöver få synas och bli bekräftade av andra?

Människor som bara pratar om sitt och inte lyssnar gör att jag tappar intresset tillslut. Ibland är det en spegling hos mig själv eftersom igenkänningsfaktorn finns där på hur jag själv kan vara och då speciellt tidigare i mitt liv. Vara självcentrerad och pratade ofta bara om mitt. Avbröt och lyssnade inte klart. Har idag blivit känslig när jag stöter på sådana människor. En slags irritation byggs upp och kanske är det fortfarande så att det är min spegel jag ser och att det är mitt ”ego” som vill ha mer plats? Det där tänker jag en hel del på.

Vi ska bära oss själva, men vad betyder det egentligen? Förstår att man ska bära själv och inte vara beroende av andra, men samtidigt är det väldigt viktigt att dela med andra och känna samhörighet. Inte så att man bli beroende av andra människor och inte kommer vidare själv. Kanske blandas begreppen ihop hos mig och numera även känslan i min tankevärld? Att bära själv kan ju också betyda inre frid och att man hittar verktyg där man faktiskt klarar sig själv gällande vissa saker. Att bära själv betyder inte att man struntar i alla andra människor, utan tvärtom, inte lever på deras energier utan kan fylla på själv. Detta är svårt att få grepp om och kanske är det inte meningen?

Bekräftelstorsk, vara i centrum och alltid fika efter ett godkännande har funnits i mitt liv och finns där fortfarande till viss utsträckning. Detta med att blogga och ”fläka” ut sig? Vad driver detta hos mig?
Det är ett sätt att bli bekräftad och synas, så är det bara. Kanske betyder orden någonting för andra människor och då har jag liksom legitimerat mitt bloggande, när det kanske i grund och botten handlar om att jag vill synas någonstans, ha min plats i cybern och då är frågan, hur mycket är det en ”egoboost” och hur mycket handlar det om att jag har någonting att säga?

Vi vill alla bli sedda i olika utsträckning. En del vill synas och bli bekräftade hela tiden, se artister och de människor som lever i offentligheten, en del andra knappt alls. För mig är det nog att ju bättre jag mår psykiskt ju mer social och utåtagerande blir jag. Vill prata, umgås och känna samhörighet.

Att bära själv kanske också är att stå upp för den man är och kunna vara den man är? Tycker det är knepigt med skillnaden faktiskt vad ett ”ego” är och hur mycket vi behöver det för att överleva och när man lever med ”hjärtat” och vad det står för? Om detta kan man diskutera länge…