Det händer saker med mig själv och mina tankar, känslor eller vad det nu är kring hur jag ser på min pappa. För ett år sedan hade jag aldrig haft en tanke på att åka till minneslunden i Vittinge för att besöka gravplatsen där min pappas aska grävdes ner. Nu kändes det så fint att få göra detta och liksom ”försonas” eller hur jag ska uttrycka det.
Mina tankar om min pappa har förändrats mycket sista året. Idag kan jag ärligen säga att jag inte känner något negativt om honom. Förlåtelse men inte acceptans över det han gjorde under min uppväxt, men det är liksom över och förbi nu. Har gått vidare efter allt det hat som jag känt genom åren och det känns verkligen så i djupet av mitt hjärta.
Ett mycket märkligt sammanträffande är att även min fosterpappas aska är nedgrävd i samma minneslund! Av alla minneslundar i hela Sverige. Är inte det märkligt?
Hur är deras koppling på ”Andra sidan” och innan de gick ner i detta liv? Får ju mina funderingar på vilka livskopplingar som de har till varandra sedan tidigare liv? Kring sådant kan man fundera en del på? Umgås de nu?
Vittinge kyrka var öppen och vi tog oss en titt. En fin liten kyrka med en lugn och positiv atmosfär.
Det blev också en film från dagen:
jerryolsson.se 