Våren kommer närmare och igår var det flera plusgrader när jag tog mig till syrran M. En känsla av vår i luften, helt underbart. Äntligen, efter alla dessa kalla och mörka månaderna! I natt går vi dessutom över till sommartid, vilket innebär att det blir än ljusare på kvällen.

Syrrans dotter och hennes fru var också på plats hos M & M för långfredagsmiddag. Två öppna och spännande människor att prata med. Deras lilla A som snart blir sex månader är så omhuldad och älskad, så fint att se. Han är med nu på ett helt annat sätt än tidigare. Lite blyg gentemot mig, men vem skulle inte vara det?

Tiden rusade verkligen iväg och jag som hade tufft att ens ta mig dit av olika anledningar, tyckte det var så trevligt och när jag väl var på plats kändes det hur bra som helst.

Det blir säkert samma känslor i morgon när jag först med buss ska ta mig till Börstils kyrka, en bra bit från Uppsala och sen umgås med syster S och hennes familj. Fortfarande ovant och lite läskigt att utmana mig själv över sådant jag inte har kontroll över, men gör jag inte det och försöker, då kommer jag att ångra mig sen. Har fortfarande lite asociala ”beteenden” inom mig som jag försöker ignorera och liksom inte bryr mig om. Vet att det är gamla rädslor och mönster som vill bevara någonting som inte gagnar mig idag.

Tillit och tålamod är något jag tänker på varje dag. Försöker acceptera känslan av att vara inkapslad och liksom lite väck i en annan värld nästan. Avtrubbad är fel uttryck, men lite offside och vid sidan om, men sen när jag väl träffar människor då är det som om allt flyter på hur bra som helst, faktiskt bättre än förr. Tillslut vänder det väl, så att den sociala biten känns, om inte bra alla gånger, men åtminstone ok. Måste tro på det efter allt jag går igenom och har gått igenom sista åren. Det är lättare idag än tidigare, jag utmanar mig mer och gör saker idag. Har svårt för gränsdragningen tror jag, när jag ska backa och vila och när jag ska köra på.

Försökte sätta på Maja sele häromdagen och låta henne gå ut på baksidan. Efter mycket om och men fick vi på henne selen, syrran M var här. Men sen ville hon inte gå ut alls när dörren till baksidan stod öppen. Hon stod i dörröppningen men kom inte vidare. Hon gillade inte selen eftersom den var ganska liten och tajt för henne. Hon försökte få av sig den och sen höll syrran på och prasslade väldeliga på baksidan och packade upp utemöblerna. Kanske blev hon störd av detta och liksom inte vågade?

En sak ska jag göra idag och det är att köpa en större och bekvämare sele till Maja. Som jag också kan klara av att få på henne själv. Sen ska jag göra nya försök att släppa ut henne på baksidan, lite sådär försiktigt.