Vi kom först till Livskällan, jag och syrran där Carolina öppnade dörren. Kändes välkomnande och varmt. Som att ”komma hem”.

Efter en stund anslöt två deltagare till, sammanlagt är vi fyra stycken som börjat på utbildningen där slutmålet handlar om att få de verktyg man behöver för att använda intuitionen mer, få kontakt med ”Andra sidan” och bygga tillit till ens förmåga.

Tillitsövningar och försök till att få kontakt hanns med under dessa första sex timmar tillsammans med paus för mat (tacos). Surrealistiskt men ändå kände jag mig ”hemma” på något vis. Att ”öppna upp” och sen kunna ”stänga igen” tränade vi på. Skippa prestation och ha tillit är något jag kommer att få jobba mycket med under dessa två år som mediumutbildningen pågår. Kände prestationskrav inför mig själv på ett sätt som jag inte tycker om. Men lik förbenat var den där.

Syrran var duktig, så spännande att höra henne berätta om det hon upplevde. Den ena av de andra två deltagarna var väldigt duktig på att få kontakt, medan den andra var lite som mig, orolig för att göra fel och orolig för väldigt mycket. Men att jag speglade mig i henne gjorde nog att jag tänkte lite extra på det som jag har det svårt med, vilket gjorde att det låste sig än mer. Som sagt, detta var första gången jag ens försökte seriöst att möta mig själv och andra, träna aktivt på min intuition och det jag har inom mig.

Carolina och Martina var otroliga tycker jag. Vägledande och inbjudande när man ”tappade bort sig” lite i någon övning. Så mycket stöd och hjälp. Kändes väldigt tryggt och fint.

Efteråt har jag känt mig mycket lugnare i sinnet. Har inte riktigt klarat att ”öppna upp” själv men känner ändå mig inte ensam när jag är ensam så att säga. Märkte dock idag på jobbet när det blev lite mycket att jag fick väldigt ont i vänster sida av huvudet på ganska specifik plats. Var då tvungen att ”backa lite” och liksom andas och ta det lugnt. Då släppte det! Min vänstra sida av kroppen har reagerat hela tiden sedan denna utbildning startade. Hade känningar i både ben, hals och huvud men bara på vänstra sidan under delar av första utbildningsdagen. Ibland ”sockerdricka” och vibrationer i kroppen på ett sätt som jag inte är van vid.

Tolkar ingenting, springer inte före nu i tanken, utan låter det bara vara så.

Göra skillnad, hjälpa andra men också sig själv att bli hel. Det är dags för mig att göra detta nu. Har liksom ”kommit hem” och vill egentligen bara rusa framåt, men även här handlar det mycket om tålmodighet och en sak i taget. Äntligen efter alla dessa år är också en känsla som kommer upp i mig. Äntligen var tiden mogen och äntligen vågade jag!