Fantastiska Carolina Lookatt intervjuas i senaste numret av tidningen ”Nära”. Carolina har under vintern hjälpt mig med att våga ”släppa kontrollen” genom att ”gå inåt” och bejaka det andliga perspektivet av varat här på jorden.

Har varit på en mer aktiv andlig resa under många år nu, men i och med att jag mötte Carolina har den intensifierats och liksom blivit alltmer praktisk och konkret. Att släppa kontrollen ”på riktigt” eller hur jag ska uttrycka det, skapar kraftigt motstånd inom mig och jag utmanas på flera plan. Det har varit givande och spännande vissa dagar men också lika jobbigt andra. Det har och gör mig oerhört trött att utmana mig själv och de gamla föreställningar som jag levt med under stora delar av mitt liv. En dag i taget verkligen just nu och försöka hitta drivkrafterna till meningen med att kämpa ytterligare en dag. För ibland tar det emot så mycket att jag liksom bara vill lägga mig ner samtidigt som det andra dagar är ett ljus i mig som jag aldrig upplevt tidigare. Både ock. Som vanligt höll jag på att säga…

Intervjun är jättefin med Carolina och att hennes uppgift i detta liv är att hjälpa andra människor att våga lite till, det råder det ingen som helst tvekan inför. Hon har verkligen utmanat mig och hjälpt mig att våga lite till. Nu har jag dock stött på lite patrull där dolda tvivel och rädslor kommer upp och det känns som om jag liksom ”vilar” lite nu innan jag fortsätter. För någonstans känner jag att det inte finns några alternativ för mig att just fortsätta med den andliga utvecklingen.

Här kan du läsa ett utdrag av intervjun och sen finns också tidningen ute i handeln. De har också en egen hemsida där de efter en tid publicerar vissa av sina artiklar.

Var till syrran igår och tittade på sista delfinalen och finalkvalet gällande Melodifestivalen. Hon och Mange bjöd på mat och en till kompis till syrran var där. Svårt med favorit inför finalen, men jag gillar LIAMOO mest (tror jag). Ingen riktigt skarp låt i år som känns självklar. Inledningen samt precis efter verserna är Jacqline supervass med ett underbart beat men tyvärr tappar den lite i versen.

I tisdags bytte jag rum på jobbet och känslan? Det funkar och jag gruvade mig inte så mycket trots allt när flytten väl var ett faktum. Det är liksom bara att acceptera och köra vidare. Även här. Så är känslan och det är inga stora svallvågor åt något håll när det gäller just den biten. När jag väl kommer till jobbet, då går saker och ting hur bra som helst.

Det jobbigaste är väl det existentiella rent generellt. Bara att liksom motivera mig vidare i livet. Nya förutsättningar, nya möjligheter och allt detta. Men det går också i vågor detta och nu när ljuset kommer alltmer, går även den biten lättare. Man kan alltid sätta sig någonstans och lyssna på fåglarna.