Har suttit i mitt nuvarande rum på jobbet i 10 år! Inte klokt egentligen, så en förändring var väl på sin plats. Men när det blir konkret och det är dags, då blir det lite tufft inom mig. Tänker jag ännu lite djupare, då måste jag stoppa mig själv innan det blir ledsenhet och liksom på något naivt sätt tron att tiden går att stoppa. Men så är det ju inte för någon av oss. Allt är i ständig förändring, det är bara så att ibland får man stanna upp lite längre på olika platser. Detta var en sådan plats för mig.

För första gången ska jag också dela rum med en annan arbetskamrat. Efter 40 år! Kanske också på tiden någon tänker? Nu har jag tur att det är en arbetskamrat som jag tror det kommer fungera bra med, samtidigt som jag tagit över arbetsuppgifter som personen haft tidigare, så på ett rent arbetsmässigt plan kunde det inte bli bättre.

Men det här med att kunna stänga dörren om man har en ”dålig” dag eller känner sig låg, det kan bli svårare nu. Hur många dagar kommer vi att vara på kansliet samtidigt? Vet att arbetskamraten jobbar på annan plats ett par dagar i veckan, så kanske kommer ändå möjligheten?

När jag igår satt och packade ihop det sista var det oundvikligt att lite djupare tankar kom fram. Att Clabbe slutade för 10 år sedan och hur fort tiden gått efter detta. Allt som hänt och allt som förväntas hända framöver. Det känns bättre idag än för någon månad sen, det gör det i det nya på jobbet med delvis ny tjänst, ny chef och nya arbetskamrater. En omorganisation av den här magnituden tar sin lilla tid. Det har jag blivit medveten om när oron och mitt dåliga tålamod knackat på inom mig.

Allt har sin tid. Man kan tycka att byta rum inte är en stor sak. För många är det inte det, men för mig som ändå haft en ganska solid och fast grund på jobbet genom åren, blir en sådan här förändring ganska stor inom mig. Inte så att jag ”tappar det”, men ändå tillräckligt mycket för att oron och ångesten ibland tittar fram och funderar på hur det kommer att bli framöver på jobbet. Denna förändring i kombination med alla andra förändringar senaste året, det blir liksom som droppen på stenen, eller hur man nu uttrycker det. Det blir även förändringar inom mig.