I det fina vädret kan jag inte bara sitta inne en hel dag. Solen lockade ut mig och jag tog en promenad genom Uppsala. Mitt mål var att besöka ett par gravar på Gamla kyrkogården.

Som jag längtar efter sol och värme. Det känns som om denna vinter har varit längre än någonsin. Kanske kan det beror på att det just varit vinter i år med snö och minusgrader nästan hela tiden sedan november? Det känns som en väldigt lång sträcka mot våren och värmen.

Min mamma och min morfar ligger begravda på samma plats. Tyvärr var det precis som förra gången när jag besökte graven snö och is över mammas gravplatta, så den kunde jag inte se den här gången heller.

Min mamma hette Ann-Britt Pettersson och var född den 23 oktober 1947. Hon dog den 3 januari 1981, endast 33 år gammal. Några år tidigare avled min morfar Isidor Pettersson och de har delat grav sedan min mamma dog. Tände ett ljus som knappt ville brinna.

På den äldre delen av kyrkogården ligger min mormor samt flera andra på hennes sida. Tyvärr fick de aldrig en gravsten och tanken har slagit mig att fixa en sådan, men vet att det kostar massor. Förr hade jag problem att hitta dit just för avsaknaden av gravsten, men numera vet jag vägen.

Britta Pettersson 1919-1999 var min mormor och hennes syster var Sonja Svanström 1911-1999. Ytterligare fyra personer ligger begravda här. Min mormors mamma som hette Judith Karlsson 1886-1973 och mormors pappa var Karl-Bernhard Karlsson 1885-1975. I graven ligger också Judiths pappa Axel Gustafsson Snygg 1861-1937 samt hans andra fru Johanna Margareta Sund Gustafsson 1867-1944.

Tände även här ett ljus som inte riktigt ville ta fart. Stannade en stund och filosoferade över dåtid, nutid och framtid. Över hur det kan ha varit för 100 år sedan i vårt land jämfört med hur det ser ut idag. Tänkte människor annorlunda då? Handlade det mer om att överleva och liksom klara dagen? Fortfarande lever många på det viset i stora delar av världen, men jag inbillar mig att de allra flesta i dagens Sverige ändå får mat för dagen och då kan fokusera på andra saker för sitt välmående.

Fascinerad av de som gått före. Vart de befinner sig nu och så att säga vilken del av dem som ”gått vidare”? Hur mycket av personligheten hänger med och hur mycket minns man i ”mellanstationen” av sina tidigare liv. Sådant ägnar jag min tid att fundera på (;-). Detta med medvetande är som sagt väldigt fascinerande och hur mycket som hänger med en vidare efter den kroppsliga döden.

Kan verkligen fastna i detta med vårt medvetande och vad det egentligen är för något. Känner ju själv med stigande ålder att det förändras. Allt blir alltmer grått mot ungdomens mera svart-vita tänkande. På ett sätt var det enklare förr, när man hade klart för sig vad man tyckte, samtidigt som jag ser det som en visdom att kunna se fler perspektiv än det första som kommer till en.