Möss istället för ekorrar

Tyvärr vaknade jag väldigt tidigt i morse, ivrigt påhejad av Maja. Hon är ju, när hon sätter den sidan till, väldigt svår att ignorera och säga nej till. Det orsakade i morse att jag själv inte kunde somna om när jag satte på det obligatoriska, det vill säga Cat-TV åt henne.

Ibland kollar Maja från kontorsstolen på katt-TV.

Numera duger inte vad som helst. Fåglar och ekorrar som springer omkring, det tröttnar hon snabbt på och och det berättar hon för mig på allehanda sätt. Då är det bara att leta upp andra youtubeklipp med möss som fortfarande funkar ok. Då kan hon stå och veva ett tag på TV-bänken, men tillslut vill hon busa med mig istället och då är det bara att ställa upp. I morse tidigare än någonsin… …men hon är fin, vill vara nära ofta (mycket mer nu än tidigare) och det är mysigt.

Tänker tillbaka en del. Ligger liksom för mig. Här och nu är svårt, även om jag tycker mig ha blivit bättre på det. Mötet igår med cheferna på jobbet var bra. Sen har jag min längtan och fortfarande känner jag mig inte riktigt hemma i mitt nya hem. Som om jag är gäst i mitt eget hus. Tror att det bara är tiden som kan ändra på detta.

Svårt med åldrandet, men det vet ni. Alternativen är sämre så att säga, men det spelar ingen roll. Att åldras är inte roligt och det hjälper inte hur människor än försöker släta över det med andra ord för någonting som bara handlar om förfall. Årsrik och erfarenheter av saker visst, men när kropp och knopp försämras sakta men säkert och ibland med större hopp, då är det inte roligt. I detta finns ju en absolut rättvisa så jag vet att i det fallet kan offerkoftan kastas bort direkt. Men roligt är det inte…

Vet att det ingår i livet att vara med om åldrandet och alla dess faser. Stanna upp, inte ha så bråttom, se saker och ting i grått istället för svart-vitt osv… Lära sig av livet som det så fint heter. Men då ska man ju leva också och göra saker som man själv vill och då är vi tillbaka i mitt eviga tankehjul som jag inte riktigt får ordning på.

Hade ett långt fint samtal med min yngsta dotter igår och hon ger mig inspiration genom sitt sätt att vara. Aldrig ge upp och försöka hela tiden. Så stolt över henne och det hon gör. Hon får mig att tänka inåt och på min egen situation och det är fint.