Uppstartsdagar på stiftsgården i Undersvik mellan 24-26 januari 2024. Dagarna handlade om att arbeta med jobbets nya struktur, framtidsfrågor och få en förståelse för strategi och mål. En viktig del var också att få möta medarbetare under andra former än på kansliet. Det finns personer som jobbat ett tag och som jag knappt pratat med, så bara det var viktigt med dessa dagar.

Mycket var sig likt med gården. Sist jag var där i februari 2023 var stället en byggarbetsplats och det enda som då var klart var en av husen, Murraygården som vi då bodde i. Nu var det fint men kanske lite spartanskt på väggar, men jag fick höra att det var på gång med lite utsmyckning här och där.

Stiftsgårdens historia finns beskrivet på Uppsala stifts hemsida.

Fick ett enkelrum som var sparsamt möblerat. En liten säng som knappt kan ha varit en 80-säng och småsaker som vattenglas och kanske en trevlig tavla på väggen saknades. Fanns också bara flytande tvål på rummet, så det var tur att jag hade med mig egna grejor. Sov hyfsat gott och det var skönt att slippa dela rum med någon. Dels för egna ljud men dels även för tidigare erfarenheter av snarkerier som jag inte orkar med. Så jag kände mig utvilad på mornarna, även om jag vaknade ganska tidigt även här.

Första dagen ägnades åt ett föredrag av en forsknings- och analyschef från Kyrkokansliet samt en festligare måltid med musik på kvällen. Under alla dagar leddes vi av två personer från företaget Lyhra och de ”rörde” verkligen omkring så att vi inte fick sitta med samma personer hela tiden, vilket var bra så att man i alla fall en liten stund fick prata med medarbetare som man normalt inte pratar så mycket med. Första dagens tema var ”Omvärld, strategi, mål och förändringsresan”.

Dag två var fullmatad med mycket ord och tankar. Biskop Karin höll föredrag, vi satt i olika grupper och diskuterade det som sades kring dagens tema som var ”Stiftets roll och en ändamålsenlig kultur”. På kvällen var det teambuilding där personalen delades in i lag och fyra olika uppgifter skulle lösas.

Göra upp en eld där ett snöre skulle brinna av, bygga klossar på höjd, bollkastning i hål samt den station som jag blev ansvarig för, att bygga pussel. Tyvärr gick det väldigt fort med förberedelserna så jag hann inte testa pusslet innan. Då kanske jag hade kunnat konstatera att det inte gick att få ihop! Någonting saknades och inget av lagen klarade uppgiften. Samtidigt fick alla lag utnyttja hela tiden (5 min) till teambuildning. Så kan man ju också se på det (;-).

På kvällen var det åter samkväm med middag och sång. Trevligt och förmågan att socialisera ställdes åter på stora prov. Kasta sig ut och göra det bästa av situationen. Tyvärr min utgångspunkt och så har det nog alltid varit inom mig. Kanske lite bättre numera än förr, men bara lite.

Temat för sista dagen var ”Stiftskansliets organisation och arbetssätt” och den förmiddagen handlade mycket om de frågor som kom upp från första dagen och ledningens svar på dessa. Biskop Karin fick ihop förståelsen varför man hade gjort som man gjort gällande vissa saker. Avdelningarna samt enheterna presenterades och vi fick från min avdelning säga, helt oförberett, vad man sysslar med på denna sidan årsskiftet och jag fick knappt ur mig någonting. Svårt med sådana spontana saker, men något om att jag inte vet och att min roll handlar om stöd, stöd och åter stöd till de andra medarbetarna både på avdelnings- och enhetsnivå lyckades jag tillslut haspla ur mig.

Svenska Turistföreningen driver gården sedan september 2023. STF Undersvik Gårdshotell & Vandrarhem är det officiella namnet numera. Boendet består av fem byggnader och erbjuder 133 bäddar. Maten var fantastisk och får överbetyg. Vänlig och tillmötesgående personal och som sagt, väldigt fint renoverat där man känner igen det mesta från förr.

Att hela tiden ha kontroll och liksom inte tappa den var tyvärr min egen personliga ”kamp” under dessa dagar. Att liksom klara av och ”duga” eller hur jag ska uttrycka det. Vissa bitar (att alla kom med på bussen dit och hem bland annat) ansvarade jag för och tack vare det blev det väldigt mycket ”hjärnspöken” över detta. Sen när det väl var klart kändes det hur bra som helst.

Nu så här i efterhand förstår jag det inte riktigt, men försöker att inte slå på mig själv för mycket. Många var väldigt fina emot mig och peppande under dagarna och för det är jag väldigt tacksam. Ändå har jag svårt att ta till mig allt positivt eftersom min egen syn på mig inte är bra just nu. Har egentligen ingen mer förklaring än just detta med kontroll och att jag är i en delvis ny roll med en ny chef och allt vad det innebär och kommer att innebära i framtiden på jobbet.

Det var som om jag liksom inte var i mig själv och spelade en roll. Vet, inte bra. Som om ”lilla Jerry” tog över med den syn och de tankar jag då hade kring mig själv. Några medarbetare var väldigt positiva mot mig som sagt och det försöker jag verkligen ta till mig. Kan låta som att det fanns personal som var motsatsen men så var det inte alls! Kände inga konstiga vibbar gentemot någon, allt ligger i mig och den inre resa som jag inte riktigt är vän med just nu.

Allt ligger inom mig som sagt och den syn jag har på mig själv. Det är som om vissa saker förstärkts väldeliga och tyvärr (i alla fall just nu) ligger de sakerna i den negativa vågskålen. Den tippar över lite för mycket. Sorg, ledsenhet och ren förtvivlan sköljer över mig ibland och jag kan inte längre värja mig som förr. Inte stoppa undan, svälja eller ljuga för mig själv om att allt är bra eller åtminstone levbart och ok.

Vet inte vad det ska bli av mig. Känner mig orolig över mycket i dessa tider.

Samtidigt kan jag ändå se ljuset och hoppet där framme hur konstigt det än må låta. Buren och inte ensam fast jag i djupet känner mig just ensam i detta med att inte ha någon livskamrat som jag kan dela vardag och djup med. Den saknaden tar kraft och i det slår jag på mig oundvikligen med negativa tankar till att jag fortfarande lever ensam. Att jag inte är värd bättre.

Fan att jag inte bara kan skita i alla tankar och njuta av det som är kvar av mitt liv. Vad håller mig egentligen tillbaka?

Ett litet minne, en liten film om dagarna: