Skriva av sig. Inte följa gamla tankemönster. Gå emot, få kraftig oro och ångest. Göra saker som det gamla tankarna eller vad jag ska kalla det för, gör allt för att motverka.

Denna ständiga inre strid tär som fan. Det är bara att köra, jag vet det, men ändå kommer dessa destruktiva tankar. Om och om igen. Oavsett vad jag försöker med känns det som.

Vet att jag ska stanna i det, men det blir för mycket tillslut. Orkar inte eftersom jag då blir som en blöt fläck och orkar liksom ingenting ändå. Slår jag ifrån mig, går det ett tag till, sen kommer detta igen. Samma gamla skit som tidigare, men än mer känns det som. Kommer jag igenom detta och när? Går det ens att försöka tänka i det banorna? Hjärnspökena gör verkligen sina försök just nu.

Vill bara gömma mig, göra som förr och samtidigt inte. En del av mig fajtas nu emot detta med resultat av att jag blir helt slut i nerverna. Samtidigt har jag en inre styrka som inte funnits där tidigare. Som vill annat och som aldrig kommer att ge upp.