”Lockad till självmord” heter en dokumentär gjord av TV4 och Kalla fakta. Den handlar om baksidan av spiritualismen och dagens andliga rörelser.

Karma, självmord, andra dimensioner, konspirationsteorier, psykisk ohälsa och sekterism tas upp. Ett intressant program där vissa uttalanden gör mig helt förfärad.

Till exempel frågor kring sjukdomar och vad ens karma innebär i sammanhanget, det ska man aldrig ens gå in i och sådant som kan påverka personens vandring på ett negativt sätt.

Min tro är att vi vandrar över många liv och under dessa vandringar kan vi påverka det liv vi lever i just nu till att bli ljusare och mer positivt eftersom vi kanske redan har gått igenom de svåra och smärtsamma i ett annat liv.

Den fria viljan finns över alla liv, vilket gör att vi, enligt mitt sätt att se på varat, i ett enskilt liv kan påverka mycket mer än vi tror.

Sen denna hierarki i snacket om vilken dimension man befinner sig i. Det kan bli så fel med skuld och sådant att man inte nått längre mm. Tolkningar, uppfattningar blandat med ens ego, visar hur viktig balansen är i det man säger till den som söker vägledning.

Det finns många andliga inspiratörer som gör mycket gott. Vi är fria att tro på vad vi vill. Vi är fria att utöva vår tro. Man kan ta hjälp om man fastnat, men att då mötas av det som beskrivs i programmet och ibland rena konspirationsteorier kan verkligen skada en och skapa senvägar.

Tar man emot människor som mår dåligt är det viktigt att inte tro att man kan laga en annan själ, utan det kan man bara göra själv. Att påstå att självmord finns i en människas nuvarande livsplan är verkligen att påverka någon på helt fel sätt. Ökad medvetenhet om vårt syfte på jorden drivs inte framåt av att få svaren av någon annan. Kärlek, ljus och positiva ord förstärker och finns det med rädsla någonstans, då är det någonting som inte stämmer.

Hittar man välmående i kristaller, rökelser, healing och jag vet inte vad är det någonting fint. Har själv varit väldigt rädd att tolka saker och ting utifrån mitt eget ego, vilket gjort att jag har varit väldigt försiktig att engagera mig i andliga rörelser. Var med i Ananda Uppsala i början på 2000-talet.

Intresserad, nyfiken och många fina möten som hjälpt på vägen, absolut, men det jag har lärt mig alltmer är att svaren finns inom mig och inte utanför.

Tidigare i veckan bjöd Clabbe och hans fru på lunch. Det var flera år sedan jag var hemma hos dem och mycket var sig likt. På ett sätt skönt i dessa tider. I deras hall har de en stor anslagstavla med allehanda klipp, bilder och sådant som är viktigt för dem. Lite som en minnestavla. Fick tankar på att kanske skaffa en egen.

Känner mig ganska låg för tillfället. Finns ingen egentlig anledning utan det är mer som om jag ”landat” och försöker gå in i vardagen och allt vad det innebär, fast nu på en helt ny plats och mitt i stan.

På jobbet är det som om att vara mellan två jobb. Det gamla och de arbetsuppgifterna är till viss del borta och det som jag fortfarande gör, i det finns ingen backup idag. Vilsen och lite ensam.

Ett möte i veckan som kommer ska förhoppningsvis ändra på detta. Tålamod, tålamod och åter tålamod. I slutet på januari ska vi på uppstartskonferens i Undersvik och förhoppningsvis rätas en del frågetecken ut då.