När man ber om någonting, kanske svaret inte alltid blir som man vill? Eller egentligen, blir svaret någonsin som man vill eller hellre vad egot vill?

Universum eller de på Andra sidan hjälper en på det sätt som är bäst för en gällande att få uppleva alla känslorna. Inte vad ens ego vill. Vad man själv varit med och bestämt innan man gick ner på jorden. Att få förnimmelser kring detta och i bästa fall ibland vetskap, är inte alltid vad egot strävar efter. De utmaningarna vågar jag påstå att de allra flesta människor på jorden är med om. En viktig nyckel till smidighet är medvetenheten när man förstår att vissa saker kan man inte komma runt. Det är med i ens livsplan och oavsett vår fria vilja här på jorden ska vi igenom vissa saker. Genväg kan bli senväg men dit ska vi förr eller senare.

Det ljus som jag har inom mig har blivit större. Ljus för mig är saker som utvecklar mig och som får saker och ting att komma framåt. Ibland är det obehagligt och lite skrämmande innan, men i 90% känns det så bra efteråt. Pratar rent generellt nu och det kan handla om stora eller små beslut. Tänk hur det var för några år sedan då jag hellre satt kvar i mörkret och tittade på alla andra som var i ljuset. För att jag inbillade mig att det var säkrare och tryggare att sitta kvar. Det är precis tvärtom!

Allt snurrar inte runt mig själv. Mitt ego har minskat och idag kan jag faktiskt bry mig om andra med hela mitt hjärta. Inga baktankar eller något som ska gynna mig här och nu eller i en förlängning. Detta är lite svårt att skriva om eftersom jag tror att man behöver sitt ego till en viss del, för att överleva helt enkelt. Men jag tror att jag har blivit bättre på att se vart gränsen går och när jag gör saker för min egen skull på bekostnad av andra och struntar i konsekvenserna och motsatsen, när jag gör saker som är bra både för mig och mina medmänniskor. Allt handlar inte om egen vinning hela tiden.

Men jag ser det inte som fel att använda Jaget ibland för att beskriva just sig själv och sitt eget jag. Jaget är inte per definition någonting negativt eller för den del positivt. Det är, som jag ser det, ett uttryck utan värdering för att lättare kunna beskriva det faktiska, mitt Jag. Det som jag har att jobba med, här och nu. Sen har jag själv möjligheterna att med min fria vilja gå åt de håll som jag kan, Små steg ibland, men och återigen här hänger det ihop med modet att våga stanna upp, titta inåt och möta alla känslorna man har. Kan ta många år och ibland ett helt liv att våga.

Att förlåta har varit svårt för mig och då speciellt min pappa. Kommer aldrig att acceptera det han gjort, men jag kan idag förlåta och gå vidare. Ser på min pappa på ett annat sätt idag än för några år sedan och det beror mycket på hans agerande idag när han finns med mig från Andra sidan och dels på min egen förmåga att idag kunna se längre än mitt eget ego. Lilla sårade Jerry som inte lät någon komma nära. Min tro har också förstärkts gällande att detta är en del i en livscykel som spänner över många liv och att kunna ta in de upplevelser vi har haft tillsammans i detta liv, i ett större perspektiv, det hjälper mig också att hela och förlåta. Men lätt har det inte varit och tidigare kunde jag inte se varat på det sättet som jag ser på det idag.

Ungefär som om det drabbar alla andra, men inte mig själv…

Vetskapen att bära. Ta mig för den jag är. Jag gör mitt bästa utan medvetna handlingar till fördelar som gör andra illa. Tala sanning och stå för det man känner. Vet man inte, avvakta och lyssna istället. Acceptans, tålmodighet och en sak i taget. Återigen, perspektiven förskjuts inom mig, sakta men säkert. Det som var en sanning för mig igår, är idag någonting helt annat. Vad är en absolut sanning? Att jag andas och gör mitt bästa utifrån mitt medvetande över vad som är rätt och fel?

Många retoriska frågor idag som jag försöker besvara direkt på uppstuds, det vill säga med hjärtat. Kanske är mina ord övermaga och märkliga för vissa och kanske tycker en del att jag tappat det helt. Det är ok och det är nog som det ska vara. Mina ord är min sanning i en värld av många olika sanningar eftersom var och en av oss har ett eget medvetande som uppfattar saker och ting på olika sätt. Finns det en universell sanning? Så många tankar och tolkningar kring detta. Vad säger ditt hjärta? Då menar jag utan medvetande och tolkningar som gynnar dig. Vad säger ditt hjärta, ditt inre om sanningen?

Det är ok. Idag är det ok. Tänk hur det var tidigare. Fikade så efter andras godkännande och att människor skulle tycka om mig. ”Jag bara skojade” var mitt stående uttryck när jag var yngre. Som om jag var tvungen att skicka in en brasklapp så fort jag sa någonting. Så osäker och så mån om att få andras gillande under så lång tid. Samtidigt som jag nog kunde uppfattas som svår och egoistisk när jag drog mig undan och inte var social. Idag vet jag att det handlade om osäkerhet och att jag hellre gömde mig än blev bedömd.

Om du orkat ända hit, glöm inte bort att detta är min sanning. Mina ord och det som kommer från de tankar jag har. Om ett jag, en enhet som vandrar över många liv. En gemensam nämnare och något som håller ihop det hela. Min sanning och mina ord.