Alla dessa nya ljud. Inte van. Det är så mycket mer lyhört här än det var i Storvreta. Visst, grannen ovanför lät en hel del när hon levde, men ändå. Det är andra slags ljud här.

Egna kylskåpet låter som jag vet inte vad i perioder. Ljud ovanför av röster då och då, ibland känns de så nära att jag tror de är hos mig. Ena grannen har en hund som nu skällt flera kvällar på raken, vid 20-21 tiden. Som grädde på moset alla ljud från trappen. Man hör väldigt tydligt när någon kommer in eller ska gå ut från fastigheten. Närmaste grannen går ut på en promenad väldigt tidigt varje morgon. Det har jag tyvärr redan koll på… (;-)

Detta gör ju att jag själv försöker vara tyst som en mus. Hur mycket hörs det från mig?

Vet att detta är en vanesak och om några månader tror jag inte att jag bryr mig så mycket om alla dessa ljud. Men nu i början visar det hur ovana ljud verkligen hörs och påverkar en och då även Maja. Hon är inte lika rädd nu för dörren, men kommer de och går flera gånger samtidigt, då vill hon gärna gömma sig.

På tal om Maja, häromdagen visade jag henne ”Cat-TV” på YouTube och hon är helt förhäxad. Hon skulle kunna titta på det i timmar. När jag stänger av kan hon sitta framför TV länge och vänta. Hon vill så gärna se när fåglarna, ekorrarna och allt vad det är springer omkring och käkar mat. Det är för henne verkligen spännande. Detta har också inneburit att så fort jag slår på TV:n nu är hon med. Hon vill se sina program (;-)

Så här kan det se ut när Maja kollar:

En dag i taget. Någon slags bubbla är jag i. Som om jag liksom bara kör på. Frågan är om det är gamla tankemönster och sätt, eller om det är en fas som behövs för att jag inte ska tappa det helt? Vet faktiskt inte. Men det klart, när jag är medveten om det och skriver om det här, då är det en skillnad mot förr.

En dag i taget i stan och detta nya sätt att leva på. Som om jag är en liten kille som tittar upp och sakta men säkert vågar se mig omkring i allt det här nya? Jerry 10 år på vift i det okända? Rötterna, vart är dom? I mig själv numera? Men jag går inte djupare ner i tankarna just nu och som sagt, vet inte om det är bra för mig eller bara handlar om egen omsorg? Trodde inte detta för bara några månader sedan, verkligen inte.