Äldsta dottern kom redan i torsdagskväll och hon satte igång direkt med att gå igenom sina kartonger. Hon hade mest kvar sedan hon bodde här. På fredagskvällen anslöt yngsta sonen för att gå igenom sina prylar. Inte lika mycket saker.

På lördagen var alla samlade förutom styvsonen. Anna kom med en jättefin halloweentårta och jag bjöd på hämtpizza på kvällen för att tacka alla. Yngsta dottern kom på förmiddagen och röjde ur allt sitt väldigt snabbt. Hon ville inte spara så mycket av det gamla medan äldsta dottern är tvärtom, hon vill spara det mesta. Yngsta dotterns O kom på eftermiddagen och hjälpte till.

Det gick bra och nu finns det kartonger som barnen ska ställa hos sin mor tillsvidare, kartonger som ska doneras samt en del som ska kastas.

Förundras över hur mycket som ändå fanns ståendes hos mig. Men det klart, jag har inte rensat ur ordentligt gällande barnens saker sedan vi flyttade hit för mer än 15 år sedan. Har bott i Storvreta nu i mer än 29 år! Om drygt en månad är det över och förbi och det känns konstigt.

Syrran M och hennes M ställer upp med släp på lördag för att köra iväg allt. Innan dess försöker jag gå igenom övrigt i hemmet som jag vill donera bort till Erikshjälpen. Det gäller att passa på.

Det var sista gången vi samlades på det här sättet och i Storvreta. För mig väldigt känslosamt. Älskar min familj! Vad vore jag utan dem?

Detta påverkar mig mer än jag vill kännas vid. Orolig och svårt att fokusera här och nu. Sticker gärna iväg i tanken och blir än mer orolig. Blir lugnad av att prata med människor. I detta är inte ensam stark. Kanske är det min medvetenhet som gör skillnaden mot förr? Vill tro det i alla fall.