Min älskade syster Mona och hennes Magnus har möjliggjort för mig att flytta in redan i december. De ”släpper” den nuvarande hyresgästen tidigare (som egentligen ville flytta redan 1/11) vilket gör att jag kommer att kunna flytta in före jul.

De är så oerhört schyssta emot mig. Nu vet jag inte exakt vilket datum det blir, mer än att det blir i december och det gör ju också att den stress jag känt inför att få allt klart de tre första dagarna i januari inte längre gäller. Så otroligt befriande. Tackar av hela mitt hjärta för detta och det gör som sagt var att processen att flytta från Storvreta nu inte behöver bli så intensiv.

Idag ska jag på ”besiktning” och alla prover är inlämnade för några dagar sedan. Vet inte vad jag ska vänta mig faktiskt. Vi får se hur kroppen mår. Åren går och marginalerna blir mindre på alla plan.

I psyket är jag dock lättare sedan healingen. Det betyder inte att allt är frid och fröjd, men de negativa tankarna är färre. Mitt problem är att ha kvar dessa fina energier och då speciellt när jag är ensam. Försöker ta mig en stund för mig själv och bara låta tankarna flöda, men det finns fortfarande ett visst motstånd mot att meditera och gå inåt. Tänk vad envis man är alltså!

På jobbet börjar de närma sig ett avgörande. Vad jag förstår ska beskeden börja komma nästa vecka och sen ska var och en få ha ett personligt samtal med sin nuvarande chef om det erbjudande eller uppsägning man kommer att få. Oavsett vad som händer känns det nervigt tycker jag. Vet absolut ingenting om vad jag ska jobba med efter årsskiftet, vilken enhet jag kommer att tillhöra och vem som blir min chef. Skulle jag bli uppsagd, då borde jag väl redan ha fått en hint om det, eller? För mig stora test och träning i att inte ha kontroll över situationen.

Kontroll över situationen har jag inte heller i flyttprocessen och det är tudelat för mig. Men jag kan säga som så, att hade jag inte Mona och Magnus som stöd, då hade jag nog aldrig ens varit där jag är idag. Syrran har liksom bearbetat mig under lång tid innan jag tog detta beslut och idag är jag glad för det. I början ville jag inte alls röra på mig, men ju längre tiden har gått och efter allt som hänt tidigare i år, känns detta nu som det bästa alternativet för mig.