Syrran M är en klippa i det som nu händer i mitt liv. Hon är ett stort stöd på många plan och igår fixade hon en soffa åt mig för 300 kr! Den är jättefin och är verkligen värd sitt pris, tala om tur! Anledningen till att jag skaffade en ny soffa trots allt, var att det var en inredare här från INSBO för att ge tips om hur man kan ordna lägenheten inför fotografering och de visningarna som kommer senare och hon tyckte att en soffa, det måste man ha.

Att ta hjälp av en inredare är alldeles för dyrt för mig, så det var bara att slå det ur hågen.

Syrran agerade direkt när hon fick höra detta om soffa och hittade alltså denna 3-sits soffa för endast 300 kr. Den är jättefin och jag är så tacksam så. Hon och hennes M körde hem den åt mig dessutom.

Inte nog med det, efter jobbet igår hämtade syrran mig och vi åkte till IKEA. Inredaren kom med många förslag och vi inhandlade bland annat nya ljusa plafonder, vita handdukar i olika storlekar, tvålpumpar, vita toalettborstar, en ny matta och lite annat som är fräschare än det jag har idag.

Syrran bytte även ut mina gardiner i vardagsrummet och i två sovrum. Från mörka till ljusa och det gör sådan stor skillnad.

Hon fixade också ny klädsel och kuddar till kökssoffan. Ser så mycket bättre ut nu. Dagen innan fotograferingen ska jag också få hjälp med det sista såsom fixa en stor vit duk för köksbordet och ljusa sängöverkast i de tre sängar som fortfarande finns kvar.

De möbler som finns kvar i rummen har jag möblerat om med så gott det nu gick. Lite spartanskt är det, men samtidigt ser man hur stora rummen faktiskt är. I ett rum ligger en stor matta som syrran har lånat mig och det bruna skrivbordet som jag hade när jag jobbar hemma, det har åkt in i ”kryptan”, det vill säga mitt stora förrådsrum. Det duger att sitta i tills visningarna har varit och kanske blir det kvar där tills jag flyttar.

Till och med Maja hoppade upp i soffan den första kvällen. Så mysigt så. Syrran fixade kuddarna också som nu finns i soffan. Så otroligt tacksam över den hjälp som hon och hennes M har givit mig dessa dagar.

Idag har jag möblerat om i sovrummen, städat och gjort fint, flyttat på saker och sorterat ut lite till. Svårast är trots allt barnens leksaker. Mycket har jag kunnat kasta, men det finns saker som jag har svårt att göra mig av med. Så är det.

Ensamheten i sig kan vara tuff. Saknaden av en relation och ha någon att dela vardagslivet med, någon att krama om och att ha någon förtrolig nära. Kanske kommer det att förändras när jag flyttar till stan och till mindre. Det blir lättare att socialisera när man har gångavstånd till allt. Det är min förhoppning.

Vissa stunder saknar jag familjen nu när jag är helt själv och att känna mig behövd. Ibland är tankarna tuffa, men det finns också en slags acceptans också som inte fanns där tidigare. När yngsta sonen flyttade till Falun har jag tvingats att acceptera nuläget på ett sätt som ibland varit tufft. Men vi pratar med varandra då och då och jag är så glad att det går bra för honom. Relationen har förändrats och han klarar sig själv nu.

Har också i veckan varit i Gävle på ytterligare en rosenbehandling. Kan verkligen säga att det hjälp mig genom åren. Tog min första behandling 2019 och känner skillnaden då mot nu. Är så mycket mer grundad eller hur jag ska säga det och hon hjälper mig med att ”återställa” obalanser som kan uppstå. Första åren var det ibland tufft när det kom upp saker som jag inte förväntade mig, men nu vet jag vad det handlar om de gånger det blir tufft och då är det för mig enklare att parera. Det klingar av snabbare och jag blir mer grundad. Att gå en gång i månaden är perfekt för mig.

Om jobbet finns inte mycket att säga första arbetsveckan efter semestern. Att det är nya tider och att jag känner mig alltmer malplacerad, det är ingen nytt. Gör så gott jag kan och försöker fram till beskeden kommer om vart man hamnar i framtiden.

Tillit i varat. Tillit i det som sker.