
I natt var det mycket åska och blixtar. Det kom och gick under stora delar av natten och Maja ville inte gå utanför dörren. Hon sov med mig hela natten. Hon gillar inte heller åskan. Ett litet smakprov:
Har alltid varit rädd för blixtar och åska. Varit med om några läskiga saker under mitt liv.
När jag var liten minns jag att det slog ner i en telefon och sen när jag själv blev vuxen har blixten slagit ner i TV-apparaten, inte en utan två gånger. Den ena gången rykte det ur apparaten och vi alla var skiträdda. Ungarna och jag skrek i kör.

Ett par gånger när familjen var på semester var det kraftiga blixt- och åskväder. Uppe vid Fagerudd (på gränsen mellan Hälsingland och Dalarna) åskade det och blixtrade så pass mycket att jag satte mig i bilen. Nu vet jag inte om det hjälper om blixten skulle slå ner att gå ut till bilen? En del säger att det slår ner i däcken, men jag vet inte. Det kändes tryggare i alla fall. Tyvärr skrämde jag säkert upp ungarna då genom mitt beteende och har för mig att ett par av dem gjorde mig sällskap i bilen.
En annan gång var vi i Södra Råda och då mådde jag inte alls bra av blixt- och åskovädret som drog förbi. Tror jag inte mådde bra psykiskt då eftersom min dåvarande fru inte fattade någonting (;-).
Avskyr att vara ute när blixten är nära. Får för mig hela tiden att nu slår den ner i mig. Inte roligt alls och kan jag undvika att gå ut när det är blixt- och åskväder då gör jag det. Enligt prognoserna ska det bli samma visa även i natt…